Jämställdhet – eller

735E780B-A873-4A30-B8F6-80D4C52D90C5

”Här sitter ni och är vackra!” Kommentaren kan ses oskyldig men … den uttalas av en manlig politiker till mig och min dotter innan vi ska inta våra platser på kommunfullmäktiges möte.

Det har varit förmöten och arbetsgrupper, mailväxling, messengerdialoger och samtal inför kvällens fullmäktige. Vi har kommunens årsredovisning som ska kommenteras innan beslut, vi har en ombudgettering av investeringar och ett trafiksäkerhetsprogram som får konsekvenser, vi har även fyra interpellationer som ska debatteras angående färdtjänst, arbetsresor och skolskjutsar, framtiden för de kommunala äldreboendena, insatser inom LSS samt planerna på utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget.

Och vi får en kommentar om hur vi pryder bänken utanför fullmäktigesalen.

Tyvärr var mitt fokus på att leverera partiets ståndpunkt under kvällens möte och lät det passera – men det är irritationen över att jag inte stod upp för min dotter – och mig själv – just där och då som jag tar mest med mig från den kvällen! Har vi verkligen inte kommit längre i vårt arbete om jämställdhet?! Jag menar, vilken man hade fått en liknande kommentar?

Med tanke på varför jag engagerar mig i politiken, som jag precis skrivit ett blogg-inlägg om, så är det just kommentarer som denna som driver mig! Så, ni som släpper dessa kommentarer omkring er och ni som gärna vill förminska mig och andra kvinnor, så får era kommentarer motsatt effekt!

Undanber mig även kommentarer om att vi kvinnor ska vara glada för att vi blir uppmärksammade samt att det var meningen att ”driva på mig”.

Som sagt, ingen man hade fått den kommentaren – så skärp er! För vi kvinnor är här för att stanna – och ta för oss – oavsett hur vi ser ut 🌹🌹🌹!

Sosse eller ej

D812B470-4FBD-4DC0-9AF0-EC97118443D0Vem är Socialdemokrat?

Och varför?

Jag har förstått att ”det ställer till det” för vissa när det gäller mig. Det finns de som tror att jag kommer från en akademikerbakgrund och fått det mesta serverat, samt att man måste vara fackligt förankrad för att vara Socialdemokrat.

Hm 🤔

Min morfar, en liten jordbrukare i norra Sverige, som fick det till att gå ihop för sin familj med timmerfällning och kolmilning (går bra att googla) under vintern samt vårflottning av timmer när isen släppte, var den som inspirerade mig på det mest finurliga sätt.

”Lär dig så mycket som möjligt. Och se så mycket som du kan!

För det kan ingen ta ifrån dig.”

Märkliga ord för ett barn, men jag förstår dem idag.

Min mamma flyttade in till stan och började i hatt- och handskaffär när hon var 14 år – alltså sex år i skolan och ett påbyggnadsår. Där mötte hon min pappa som hade börjat som cykelbud direkt efter skolan som 13-åring. Utsikterna för arbete var väl var de var i Piteå på 60-talet, så flyttlasset gick söderut. Till varuhuset Kringlan i Södertälje. Enligt mamma kunde pappa sälja en elspis till en dam som förvirrat sig in på hushållsavdelningen på väg till hattarna … och hon visste ju, för hon fick ta emot damen efteråt …

Färden fortsatte efter några år ännu längre söderut – till Malmö där jag har växt upp.

Alla mina lov spenderades uppe hos mina morföräldrar. Förutom att det var ett bra ställe att skicka iväg sitt barn till så skulle även jag som var ”liten och spe” komma ut på landet och få frisk luft. Att få vara ute i skogen och lära sig ”hur saker och ting går till” var en av anledningarna till mitt engagemang inom scouterna under flera år – innan dansen tog över.

Det var under de många fikastunderna och skogsturerna som morfar filosoferade om en bättre värld. Att inte behöva arbeta så hårt, att ha trygghet, att inte behöva lämna mormor med små barn hemma under vintern, och vikten av traktorns intågande och sista hästen ”Pålle”, för att inte prata om installationen av telefonen – vilken revolution!

På min pappas sida fanns farfar som var sjökapten och seglat över alla stora haven. Han blev sjökapten på det riktiga sättet – genom att styra en tremastare (går bra att googla det också, finns fina foton) runt Godahoppsudden! Farmor var hemmafru och skötte barn och hemmet. Jag har själv inte fått möjlighet till att höra några historier från dessa resor som gjordes under 40- och 50-talen, men enligt pappa så blev det på norrländsk vis inte så mycket av det heller utan ett ”jo” var tillräckligt på frågan hur det varit.

Till slut kom dagen då valet till gymnasiet skulle göras. Mina föräldrar tyckte att en yrkesutbildning hade varit bäst, kanske inom handel eller något med barn – eller varför inte inom sjukvården? Som ensambarn hade jag noll erfarenhet av just barn och var inte speciellt imponerad över dessa varelser som jag tyckte var lite otacksamma med tanke på all den uppmärksamhet och service de fick och så bara grät de – så inte det. Med tanke på min mammas arbetstider inom handeln var inte det heller lockande, kvällar och helger, och en massa kartonger som skulle bäras och vikas ihop (ja, jag fick hjälpa till, även hos pappa var det samma sak med kartonger – de gick åtminstone redan då till återvinning), och så var det sjukvården kvar. Ett otroligt område att förkovra sig i – om det inte hade varit för både den erfarenhet jag börjat få om bland annat cancer och diabetes och dess konsekvenser samt sprutor – så jag avstod. Morfar föreslog att jag tittade efter något annat – vad var jag intresserad av i skolan? Så på den vägen blev det – Samhällsvetenskaplig linje fick det bli!

På mitten av 80-talet i Malmö när man tagit studenten var det inte svårt för oss att få ett arbete, så veckan efter studenten började jag som så många andra av mina klasskamrater inom äldrevården, sen blev det julklappsinslagning på Domus, efter det kassan på Konsum, vidare till H&M, en vända som receptionist i växeln på ett etiketteringsföretag och Konserthuset – innan vidare studier lockade.

Från dag ett, på anmodan hemifrån, så gick jag med i facket; Kommunal och sedan Handels. Att vara med i facket var en självklarhet, men som studerande fick man vara lite kreativ. Då var det inte lika självklart, men JUSEK tog emot beteendevetare i vardande, som det hette när man inte var färdigutbildad – och där har jag stannat kvar.

Efter mycket funderande så påbörjade jag min fil.kand. i Lund. Funderingarna bestod av vad man kunde bli efteråt, det var inget riktigt jobb som väntade på andra sidan utan mer studier – och var satsningen värt det ur ett ekonomiskt perspektiv? Stödet från mina föräldrar bestod i tilltron att jag kunde klara det, men inte i någon form av sakkunskap eller förväntningar. Jag var den förste som ens gick nio år i grundskolan.

Att få, om man är intresserad, möjligheten att förkovra sig i oavsett vad, är en otrolig möjlighet. Jag tog mig an ekonomisk historia (inriktningen blev så småningom pappersindustrin), samhällsgeografi och sociologi. Livet utvecklade sig så att jag även studerade och forskade inom ekonomisk historia vid The London School of Economics (ja, boendes i London i fem år och ett år i Oxford), efter det blev det även en doktorsavhandling inom miljöpsykologi vid LTH (Lunds universitet), med fokus på barn med koncentrationssvårigheter och hur skolans fysiska miljö påverkar.

Under tiden blev det även tre barn (så jag kom över min tidiga inställning till barn) och ett eget företag, och nej, mycket sömn blev det inte.

När så dagen kom för disputationen (dagen då man ska försvara sitt arbete som man gjort under fyra år inför en betygsjury), så hade jag redan påbörjat en anställning som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten i Malmö. En otrolig möjlighet att få omsätta min forskning i verkligheten, vilket är hela poängen med att läsa vidare. Den ökade kunskapen ska komma samhället till gagn – precis det som man lovar högtidligt i en ceremoni i Lunds domkyrka vid promoveringen.

Min morfar, med båda fötterna på jorden, men med en vilja att förändra, hade – om han hade varit kvar i livet – menat på att jag har gjort just den resa han ville se skulle hända! Som Socialdemokrat ville han se att hans barn och barnbarn skulle få det bättre – genom utbildning, genom erfarenhet, genom tekniska innovationer, genom jämlikhet – men aldrig att det var tal om något annat än att det förväntades att man gjorde sitt bästa och arbetade hårt – oavsett vad man tog sig för. Och det oavsett vilka föräldrar du hade. Alla skulle få samma möjlighet – även kvinnor! Nu i efterhand så förstår jag att hans sätt att tänka var före sin tid – på många sätt. Hans sätt att tänka har även gjort att jag förutsätter att jag har samma rättigheter och möjligheter som alla andra – så även att vara Socialdemokrat.

Jag är verkligen en produkt av den politik som Socialdemokraterna har drivit under årtionden här i Sverige. Med framgång skulle jag vilja säga! Det har för min egen del inneburit hårt arbete (tro inget annat, den enda räkmacka jag vet är den jag betalar själv), många tårar, långa nattliga samtal om livets orättvisor och fasor (stora som små), upplevt ojämlikhet och ojämställdhet i form av hårda kommentarer, dålig behandling, dåligt betalt (utebliven betalning), studielån (som fortfarande betalas tillbaka) och allmän förnedring och förminskning genom glåpord och handlingar – både från män som kvinnor.

Men vet ni vad, det är just därför som jag engagerar mig som jag gör inom Socialdemokratin. Jag vet att det jag har är inte en självklarhet. Jag är otroligt tacksam för de möjligheter jag fått, men jag vet att om vi inte kämpar – varje dag – kan det försvinna! Vi ser att orättvisor finns runt om oss fortfarande, fastän vi borde veta bättre. Och det är denna känsla, denna ilska, dessa orättvisor, som får mig att driva på. 

Jag vill, precis som min morfar, att mina barn och barnbarn ska få det bättre – och det är inte en självklarhet och därför måste vi fortsätta engagera oss!

Nu kommer det bråda dagar inför Första maj – och ett EU-val! Jag vet varför jag engagerar mig som Socialdemokrat – och nu vet ni det också 🌹🌹🌹!

I väntans(bygg)tider

CA8A83DE-2B03-4110-B1CD-7B90209434F9

Man väntar å väntar, och väntar lite till. Men, så händer det! Man får ett samtal. Jag stannar upp mitt i tuggan på fikamackan. Möte bestäms om tjugo minuter. Nu är det bråttom. Yngste sonen bidrar med att erbjuda hjälp att plocka undan ”Åk du!”

Jag har fått en tid med en hantverkare – och det verkar tom så att de både har kompetensen och har tid inom rimlig framtid!

Under den relativt korta tid jag har haft behovet av att använda mig av hantverkare mer planerat så har jag lärt mig några viktiga saker:

  • Var alltid kontaktbar
  • Ha alltid bilen tankad

Nu ser jag verkligen fram emot det här. Mycket kan vi göra själva, jag menar ca 30 års egen erfarenhet av renovering, byggnation, målning och planering ska väl bidra något – men visst ska det bli skönt att få möjligheten till att se andra utöva sina färdigheter. För det är skillnad mellan när jag murar och en professionell – jag måste ju fika hela tiden 😉 

Familjefriden är över

274C252F-A2CE-4D7B-84AC-A1ABBFE341EF

På nyårsdagen spelas det spel.

De två äldsta barnen, varav Victor är en, tror de kan vinna över mamma (mig då) i Skipo. Utmaningen antas.

Kort blandas, regler gås igenom, högar med kort delas ut.

Det här är på allvar.

Victor är tvärsäker på vem som ska vinna – han.

Efter att jag har vunnit två gånger – så är Victor sur och vill byta korthög med lillasyster!

”Victor! Du fuskar!” Lillasyster blir upprörd.

Victor spelar helt oförstående. Hans försök till byte genomförs inte. Här håller vi på regler och lika för alla. Men han ger sig inte – men ändrar taktik. Han ingår en pakt med lillasyster – mot mig.

Vad de kan dessa två – de har tydligen gått i en bra skola 😊! Och det tänks, planeras samt tjoas när stick blir tagna – inget medlidande här inte om någon annan klarar ett drag bättre – då är man bäst – speciellt om det går sämre för mig!
Victor skrattar så tårarna rinner. Han lyckas göra en formidabel giv – det måste jag ge honom. Lillasyster är inte sämre hon.

Vi delar, räknar, tänker – och kör igen. Fokus på att vinna blir mer påtaglig. Denna runda vinner lillasyster – helt okej enligt Victor. Vi kör en runda till som jag vinner efter en längre omgång.

”Victor vem vann?” frågar jag – Victor totalt ignorerar mig. Jag frågar igen – Victor svarar att det var han som vann! ”Nä men Victor! Inte var det du – det var mamma!” Victor spelar helt oförstående (igen). Vi skrattar alla för det är så tydligt att han är totalt medveten om vem som vann – och det var ju inte han. Surt, ja visst. En fnysning får jag innan han går. Just nu befinner vi oss alla i olika hörn i huset.

Jag antar att vid nästa spel så får jag en utmanare som är ännu mer bestämd att vinna över mig – och det ger mig en så otroligt skön känsla! Om det nu är något jag vill att Victor ska kunna så är det att inte ge sig – det är så han kommer att klara sig ute i världen! Även om det kommer att kräva att jag i nuläget får flörta lite med honom om en stund för att bli vänner igen – men vi är inte så långsinta av oss – tursamt nog 😊

God fortsättning!

0B039971-9DDD-4F4F-8110-C00951814027

Victor fixar mellandagsrean – med fika på stan 😊 Kanske inte så underligt tycker någon men jodå – detta är mannen som inte har haft något till övers för julen förr om åren – och att handla på julrea är väl något mellan värsta pinan och en manlig förkylning så förstår ni hur Victor har värderat denna insats tidigare. Detta året började han sjunga Lucia-sången innan Lucia 😳 sen att han fortsatte en vecka efter Lucia det får vi ta 😊

Till Kalle Anka på julafton satt vi bänkade framför TV:n – vi har fortfarande en sådan teknisk pryl i ett rum med soffor framför 😉 – julmust, glögg, mandelsmussla med grädde och sylt, klenetter och pepparkakor inmundigades under denna magiska timme!

Det sjöngs med, skrattades, pekades, viftades och dissades när vi mötte Askungen, Mowgli, Lady o Lufsen, Ferdinand (här brukar mannen i huset fixa fika men den ursäkten var borttagen i år så han fick allt vackert sitta kvar), Robin Hood, Snövit och dvärgarna, nymodigheter som Röjar Ralf och till sist Piff o Puff samt Pluto – Victor gav järnet 😂 – jaja han fick hjälp av vissa andra i familjen också 😇

Och vad gör jag då – utöver citerar och sjunger med – jo, tårarna rinner 🤨 Så underbart att få vara med sina nära och kära oavsett om man tittar på Kalle och hans vänner (Lufsen som beställer köttbullar och spagetti 😍), Love Actually (Rowan Atkinsons paketinslagning 😂), Die Hard 2 (ja – den på flygplatsen med Bruce Willis ”Why do I´ve to crawl in this tin can? What´s wrong with a f…g X-mas tree? Some eggnog?” 😆) eller den som vi fortfarande har kvar – Polarexpressen (spoiler alert: lilla pojken som till slut får en julklapp 😢).

Men, kan Victor fixa julen så kan jag klara av några filmer – det är bara att ladda med näsdukar 😉 och vara tacksam över att familjen fortfarande vill se dem med mig 😊

God fortsättning!

Jultankar

A287F015-683F-485C-A889-19D23D74BD67

”Vi ska väl inte ha så mycket jul i år!” 😊
Ni har säkert hört det av någon nära er – någon gång – eller hur?
Men det är bara andra ord för ”Nu kör vi!” – tro inget annat.
För sen kommer diskussionerna igång!
”Ska vi ha plastgran eller riktig?”
Spelar det någon roll – egentligen? Det är lika jobbigt att sätta upp kulor och glitter samt att få till alla tomtar och smällkarameller från barnens väldigt produktiva år i en platsgran som i en riktigt gran.
Plastgranen från förra året saknar ofta någon del typ mitten, och oavsett hur mycket vi vattnar den riktiga granen så ska den vara kvar inne tills den barrar – och så har vi barr fram till midsommar i hörnorna. Eller är det någon som fått slänga en gran som fortfarande är grön – och inte barrar??
Sen kommer det, var så säkra; ”Vi ska inte heller ha så många julklappar!” Va, nähä, jaha, prata för er själva – jag har minsann varit snäll, så jag vill ha mina!
Till sist kommer även frågan; ”Vad ska vi då äta?” Till jul?!
Meeen – utan att på något sätt elaborera om ålder på oss ansvariga så har vi alla varit med förr! Vi har ärvt recept! Vi ska föra traditioner vidare!
Vi vet vad som ska finnas på ett julbord – det är bara börja rulla, baka, lägga in, stoppa, koka, sylta och safta – pust!

När till slut julefriden sänker sig på julaftonskvällen oavsett gran, klappar och mat, hoppas jag att ni alla har någon vid er sida 🙂

Och med det så önskar jag er alla en God jul, ett Gott Nytt År – och en god mandatperiod 🎄🌹🎅🏻🌹

#dumheter

636E89CB-43A0-464F-9911-CF29A67128F6

”Starta en blogg! Berätta vad ni gör – inte så där stylat utan visa vad som verkligen händer. Så du blir lite mer folklig.”

Rådet som jag får ges i samband med att familjen skaffar ett renoveringsobjekt i form av ett fritidshus som – efter mycket arbete då – skulle kunna bli vårt nästa permanenta boende. Men det är långt dit.

Jag börjar från början. Under flera år har vi letat efter ett fritidshus – på franska rivieran, norrlandskusten, skånska kusten, Danmark – men hittar det 20 minuter från där vi bor idag. Till och med i samma kommun (vilket är bra när man är kommunpolitiker). Vi ville ha nått som man kan åka till ”för att rensa huvudet”. Ett ställe som känns som vårt. Och definitivt ett renoveringsobjekt – både av ekonomiska skäl men även för att renovering är uppenbarligen det jag gör när jag behöver koppla av. Eller vi, kanske jag ska säga, för mannen är definitivt med i detta samt våra barn i olika grader av delaktighet.

Jag har sedan jag flyttade hemifrån när jag var 19 år renoverat där jag bott. Det har även inkluderat en hel del omarbetning av trädgårdar. Mina barn, mannen, samt även mina partikollegor, vet nu att när en buske behöver flyttas så är det väl inte att busken kanske måste flyttas för sin egen skull – utan för min egen del. Vi gör alla olika för att koppla av och koppla bort tankar – stress – och för att finna energi och goda idéer/lösningar.

Ett sätt för mig har varit att just skriva på min redan existerande blogg – om just saker som händer men även vilka tankar det triggar. Givetvis har en stor del av inläggen handlat om just ideologi – och det är svårt att koppla bort just den delen eftersom jag lägger mycket av min vakna tid och tankeverksamhet på just det.

Men tanken om att blogga om vår renovering ligger och gnager och har blivit mer och mer tilltalande – och här kommer då den politiska touchen på det – eftersom valet gick som det gick också för vår del så hade det känts helt rätt att börja fokusera bloggandet på något annat – för att just rensa tankarna 🙂

En tanke så god som någon – jag kanske skulle bli lite mer folklig 🤔 … samtidigt som en renovering blir utförd 👍🏻 … kanske jag även blir lugn och harmonisk 😉 … låter som en plan!

#dumheter vet alla vad det innebär som har drivit egna projekt av olika slag. En god idé på planeringsstadiet men inte alltid lika bra i verkligheten – eller något i den stilen – som man får hantera efter bästa förmåga, till exempel när man tar på sig ett renoveringsobjekt i form av ett fritidshus och den krokiga väg som ska passeras innan det är klart. Med allt vad det innebär.

Röstras

8F35C42C-E84F-4D59-A294-4EDCBC5DAE85

Minus 2 mandat – men hur är det möjligt?! Vi ser alla som är samlade i vår partilokal med bestörtning på vårt kommunala valresultat sent på valdagskvällen. 12 mandat mot våra nuvarande 14. En minskning med 2 mandat i Kommunfullmäktige. Vi som hade fått så många positiva kommentarer och hejar-rop från våra kommuninvånare under valrörelsen. Vi som hade tänkt vinna valet – tillsammans – men som nu står helt förlamade inför resultatet.

Vid en reality-check så visste vi att vinna valet skulle bli väldigt svårt. Vi har haft en Kvintett i majoritet (Alliansen + Mp) och då som ensamt parti bli större än fyra eller fem partier tillsammans är väldigt höga krav. Men satsar man inget så vinner man inget heller.

Extra svårt var det morgonen efter valet, måndagsmorgon, när äldsta sonen kommer ner i sin röda tröja med rosen på och ska fortsätta valarbeta! Han förväntade sig en dag till i vår valstuga och var full av energi! Det var under protester som tröjan byttes ut – dock till en annan röd 😊 och tårarna rann utför fler än mina kinder.

Valanalyser haglar, och många är förståsigpåare om vad som var orsak och verkan i valfrågor, valstrategier, valarbete, valtexter och företrädare. Vi är många som funderar på vad vi kunde gjort annorlunda, eller mer av, eller ändrat på – men i stridens hetta gjorde vi de val vi gjorde – och de är jag stolt över!

I Kävlinge Arbetarekommun som jag är aktiv i är det inte många som kunde gjort mer! Vi gav allt! Vi började i tid med vår planering av budget och aktiviter. Allt i våra annonser, affischer, artiklar, valsedlar, utskick, broschyrer, FB- och webb-inlägg utgick från vårt tagna valprogram som vi alla ställt oss bakom. Frågor att driva, ställningstaganden, debatter, svar i enkäter och till intervjuer – allt kommer därifrån. Sen att det inte bar oss längre fram svider.

Redan nu finns det medlemmar som är ivriga att komma igång igen 😊! Själv ska jag ta ut min frustration ett tag till genom att välta några väggar i fritidshuset och gräva upp trädgården – men attan den som ger sig! Som det ser ut nu blir vi kvar i opposition en mandatperiod till – vilket inte kan vara trevligt för de kommande styrande för nu är vi upprörda, vilket jag tänker att vi kanaliserar i att driva vår socialdemokratiska politik framåt med 🌹🌹🌹🌹!

Ett stort tack riktar jag till alla valarbetare (inklusive familjemedlemmar)- som ni la ner timmar, energi, steg, möten, dörrknackningar, FB-delningar – som ni har ställt upp i denna valrörelse! Jag är så imponerad!

Till sist vill jag även tacka alla väljare som gav oss sina röster! Vi kommer göra allt för att göra oss värda dem – fastän vi är i opposition! Vi ses i byn 😃

Rätten till en röst

12BBD6BA-EEA0-4ECB-9DA9-9BA16B979BB6

”Nä!”
”Jo!”
”Nä!”
”Jo!”

Äldsta sonen – Victor – och jag har hållit på ett tag så här nu. Han är lika fast i sin övertygelse som vad jag är, men situationen börjar kännas jobbig. Vi kommer ingen vart och jag börjar känna att gränsen är nådd för vad jag orkar med. Då får jag en puss på näsan och en klapp på kinden av Victor. Han vet lika väl som jag att vi löser inte våra argument utifrån de låsta positionerna utan vi behöver börja om från början. Givetvis ändrar vi inte våra ståndpunkter (vi är lika envisa båda två) men vi får den välbehövliga pausen – och når en kompromiss som vi båda kan köpa. Även om jag känner mig lite duperad 😊

Att få göra sin röst hörd är en mänsklig rättighet i en demokrati. Som förälder kan det vara svårt att låta barnen få göra det – och praktisera det i alla situationer. Man är stressad, har en tid att passa, samt att alla (vuxna) vet att man måste göra vissa saker – fastän man inte vill! Och här kan ju barn vara väldigt uppfinningsrika för att slippa göra just det man inte vill och gör inspel som kan vara helt fel-timade, opraktiska och tidskrävande. Att barn ska ha en egen åsikt och stå stark är väl något vi alla föräldrar arbetar för, men ack så svår att hantera ibland när förutsättningar och ramar är satta.

Politiker före mig har redan berättat hur det är att bedriva en valrörelse när det kommer till att hantera åsikter som uttalas från förbipasserande, i debatter, i mail och andra sociala medier. Man får ta både ris och ros – där vi kan bli förvånade över vuxnas beteenden och kommentarer på både ett negativt men även ett positivt sätt. Vi har alla rätt till en åsikt, men nedsättande och kränkande kommentarer mottages inte lika lätt som lyckönskningar och nyfikna frågor.

Jag är politiskt aktiv för att mina barn ska få leva i en demokrati, där det är en självklarhet att alla får gå och rösta på ett parti av eget val, och att de får bo i ett samhälle där vi alla är lika värda.

Victor skulle givetvis rösta! Vi tar det för självklart i vår familj, men det har inte varit det speciellt länge. Man brukar säga att Sverige fick allmän och lika rösträtt för män och kvinnor 1921, men det är inte hela sanningen. Den som var omyndig eller som omhändertagits av fattigvården – till exempel många människor med funktionsnedsättningar – tilläts inte rösta. 1945 beslutades att alla som var omhändertagna av fattigvården skulle få rösträtt, men det var först 1989 som alla svenska medborgare fick rösträtt, då omyndighetsförklaringen avskaffades. Det är jag tacksam för, och vill att det så förblir, så att Victor som är född med Downs syndrom får göra sin röst hörd som alla andra.

Med den självklarhet som Victor gjorde sina val i år gör att varenda steg som tagits, varenda samtal som förts och varenda timme som lagts i valrörelsen är värt det! Så gör som Victor – använd er rösträtt! Men ni måste inte ta i hand och tacka valförrättaren som Victor gjorde efter att hans valsedlar var avbockade och nedstoppade i lådan, även om det uppskattades 😊!

Valupptakt

D281EF63-B4F3-464E-9490-145D638F3094

För er som vill läsa talet från vår Valupptakt i Folkets Park i Kävlinge i lördags 😃! Fast det är den talade presentationen som gäller.

”Idag är både familjedag och upptakt inför valet den 9 september för oss Socialdemokrater!

En gång om året har vi i Kävlinge AK en familjedag för att tacka alla de som stöttar oss som är politiskt aktiva och inte alltid här hemma i tid till middagen – utan er hade det inte fungerat!

I år blir det speciellt för det blir även ett tack till alla er som ställer upp i valrörelsen – och ni är många – och ni behövs så mycket!

Vi ska även idag sparka igång vår valupptakt! Tycker ni att vi har gjort mycket redan så är det inget mot vad vi kommer att göra de nästkommande tre veckorna!

Vilken resa vi har haft – och fortfarande har!

Vad en valrörelse är och ger oss aktiva är en kamp, glöd, glädje, hopp men även förtvivlan.

Tillsammans är vi starka och sammanhållning är det vi Socialdemokrater är bäst på – och det är bara när vi alla hjälps åt som vi kan vinna valet. Nu mina vänner samlar vi våra krafter här i Kävlinge för att tillsammans vinna valet och ta tillbaka solidariteten i Kävlinge kommuns politik!

När vi tillsammans har vunnit valet så börjar arbetet med att forma den kommun vi vet vi kan få. En kommun där:
De äldre inte behandlas som varor på den privata marknaden – det mina vänner – är ovärdigt.
Vi vill ha en kommun där bra verksamheter finns kvar och kan utvecklas. En kommun där vi satsar på våra unga, på förskolan och skolan, på kultur och på föreningslivet.

Skolan och utbildning ÄR förutsättningen för ett bra liv och ska vara till för alla där resurser fördelas efter behov.
Att ha ett levande och aktivt kultur- och föreningsliv är ett måste för en meningsfull fritid och en levande kommun som aspirerar på att bli Skånes bästa boendekommun.
Och för att sen kunna ta sig till sina aktiviteter behöver vi säkra och trygga trafikmiljöer med gång och cykelbanor!

Som Socialdemokrater anser vi att vård, skola och omsorg – tillsammans med arbete och sysselsättning – fortfarande är de stora frågorna för Kävlinge kommuns invånare. Det ska löna sig att arbeta. Alla ska få känna att de behövs. Alla ska ha lika rättigheter. Vi ska arbeta utifrån tanken om jämlikhet, där trygghet blir ett ledord. Det ska finnas ett kulturliv som utvecklas och en fritid för alla.

Att man från livets början till ålderns höst ska få ett gott bemötande och en fullgod service ska vara grundläggande i Kävlinge kommun.
Kävlinge kommun har en attraktiv och unik miljö så som kust, åar, skogar, åkrar och det öppna landskapet som vi värnar om.
Kommunen ska vara även en attraktiv arbetsgivare och föregångare i alla sammanhang, där personalen är den viktigaste resursen.
Efter tre långa mandatperioder med ett borgerligt styre i Kävlinge kommun vill vi Socialdemokrater nu se en förändring i synen
på de kommunala verksamheterna och bemötandet av våra kommuninvånare. Den grundläggande tilliten att kommunen erbjuder och står för den välfärd som medborgarna har rätt att kräva ska finnas.

För att uppnå detta vill vi Socialdemokrater få mandatet att arbeta och verka för det under kommande mandatperiod.

Att få rösta det är en del av demokratin. Det är då valet ska avgöras utifrån vad medborgarna tycker. Och det får vi i valresultatet. Det är främst på kommunalnivå som vi som är här idag har gjort ett stort jobb med en hel del tidiga morgnar på stationerna runt om i kommunen, eftermiddags- och kvällsutdelning av material, dörrknackning, FB-inlägg, annonser och artiklar, broschyrer – ALLT för att påverka alla i kommunen så mycket vi kan. Vi har gjort det i månader och fortsätter hela vägen fram till valdagen.

Som ni hör är det mycket arbete som görs innan den 9:e september.

Att ”bara” sätta upp valaffischer är kämpigt eftersom de ska hållas snygga, vilket kräver både lim och extraaffischer i bilen – men även att man kör en lite längre runda hem för att kolla några fler affischer än vad standardvägen hem har att erbjuda.

Alla valaktiviteter som vi gjort hoppas vi nu lönar sig, så att vi byter ut de styrande här i kommunen.

Det är inget enmansjobb att vinna ett val. Så hur gör man? Jo – det är att vi som parti står enade och att vi har en stark övertygelse om att vi har rätt i vår människosyn – även när vi får kritik! Vi har visat att vi har en egen vilja! Vi har visat vad vi socialdemokrater här i Kävlinge står för.

Vi är övertygade om att vi har en plan som är bra för oss här i Kävlinge – och med en dåres envishet har vi drivit den framför oss denna mandatperiod – och den vill vi ha ert stöd för att genomföra!

Hur ser då vår vision ut för Kävlinge? Jag vill se ett Kävlinge där mina barn- och alla andra – blir accepterade för dem de är och att alla får samma möjligheter!

Så, vad är det då vi måste göra? Jo – Vinna valet!
Hur ska vi göra det? Jo – tillsammans!

För jag kan inte göra det själv – jag har en röst, men så har ni. Men vi behöver bli fler som lägger våra röster på socialdemokraterna om ni vill se en förändring här i Kävlinge kommun. Det har aldrig varit så mycket som står på spel som nu här i Kävlinge kommun, ska vi fortsätta vara en borgerligt styrd kommun eller ej, så var med och påverka! Vi vill förändra framtiden för Kävlinge kommun, och för att uppnå detta under kommande mandatperiod behöver vi Socialdemokrater få många röster!

Det är 22 dagar kvar till valet.

Tills dess måste ni göra en insats! Jag ska verkligen göra vad jag kan – men vi måste alla bidra! För att det ska bli en ändring måste ni ta det där samtalet. Jag har sagt det förr men säger det igen! Ni måste ruska om er granne! På hund- eller barnvagnspromenaden, i kön på Ica, Hemköp, Lidl eller däckverkstan, hos frissan eller för den delen på vårdcentralen, på bingokvällen eller gympasset – så ta diskussionen! Hur vill vi ha det i kommunen? Hur vill vi ha det de fyra kommande åren?! Jag vet vad jag vill!

Så vad är det vi ska göra? Jo, vinna valet!
Hur ska vi göra det? Jo, tillsammans!

Tack – nu ger vi järnet – ända in i kaklet så vi får stopp på borgarnas framfart här i kommunen! Valupptakten har börjat 🌹!”

…………………………………………..

Sen var det speciellt tre personen som jag ville uppmärksamma 😊!

”Ett stort tack till vår valledare som får oss andra till att vända ut och in på oss själva – Rune! AKs ordförande!”

”Jag började med att säga att det finns många att tacka – och det är speciellt två medlemmar som jag vill rikta uppmärksamhet till. De är de två yngsta medlemmarna i partiet för de har inspirerat och lagt grunden till dagens tal som jag precis gav 😊!”