Första maj 2021 🌹

Vad är Första maj? Ett år som i år? Är det ytterligare en dag i en lång rad av likadana dagar till följd av pandemin, eller det kanske är en dag med ledighet – eller en dag för reflektion och ställningstagande.

Jag heter Catrin Tufvesson och är oppositionsråd här i Kävlinge kommun.

Varför blir man Socialdemokrat egentligen? Den frågan dyker upp till Första maj, och jag ska försöka förklara hur jag ser det.

Jag tycker det verkar som att vi håller på att glömma bort varför Sverige anses vara ett av världens ledande välfärdsländer, och vad det behövs för att vi ska ha den välfärd som faktiskt efterfrågas av våra medborgare.

Fred – är det första
Budget i balans – mer praktiskt men ändå
Politiker som tar ansvar och vill framåt och är beredda att satsa – nog så svårt
Men även en människosyn som är värd namnet.

Kvinnans rätt till ett tryggt liv har aktualiserats de senaste dagarna, sen när är det okej att slå på någon, eller förtrycka, eller ta ifrån någon dess rättigheter? Att prata om solidaritet och jämlikhet blir jämförelsevis rätt futtigt när det finns de som tycker att de har rätten att ta någon annans liv …

Men fortsätt nu tanken om rättigheter – mänskliga rättigheter – du har rätt till ett liv.

Hur ska det levas?

Ska du få förlossningsvård?
Pension?
Sjukvård?
Tandvård?
Utbildning?
Boende?
Fritid?
Arbete? – rätten till arbete är faktiskt en mänsklig rättighet enligt FN!

I förra valet var det inte tillräckligt med medborgare som la sin röst på oss Socialdemokrater här i Kävlinge för att vi skulle hamna på den styrande sidan.

Ska vi då ändra vår politik? Ska vi ändra på vår ideologi? Ska vi sälja oss med lättköpta löften? NEJ, det ska vi inte!

Vi ska fortsätta tro på och arbeta för våra ideal – rättvisa, jämlikhet och solidaritet. 

Vi ger utifrån förmåga och får stöd och hjälp när i behöver!

Detta är vad jag och de som är invalda för oss Socialdemokrater i nämnder och styrelser arbetar för här i Kävlinge – för det är det förtroendet ni som har röstat på oss har givit oss – och det är vårt uppdrag! Att vi ska visa vår ideologi och skapa oss en egen röst – som både syns och hörs! Men det arbetet måste ske nu, hela tiden! Vi måste visa vad vi står för!

Vi ska inte bara springa på de bollar som moderaterna tillsammans med de andra i alliansen här i Kävlinge skickar i väg om ex utförsäljning av allmännyttan, avveckling av den kommunala verksamheten samt låter marknaden styra utvecklingen och utbudet i vår kommun – Nej tack till det!

Vi som parti ska stå för utveckling, men det ska vara utifrån allas lika rättigheter. Vi inom Socialdemokraterna pratar om välfärden först. För att göra det övertygande behöver vi komma ihåg var vi kommer ifrån, vad som har hänt, vår historia. Vi måste komma ihåg den utveckling som Sverige genomgått 

MEN vi måste även prata om den utveckling som sker idag, för de yngre, för de studerande, för de ensamstående, för de arbetande, för de arbetssökande, för de äldre, och vad det innebär.

Välfärd för mig är att alla barn blir sedda i skolan, genom att ha mindre klasser och fler lärare. Barn och elever ska även få det stöd som de behöver, när de behöver det.

Välfärd för mig är att vi vågar släppa i väg våra barn till förskolan och skolan.

Välfärd för mig är att det finns gång- och cykelbanor – som är hela – som tar mig runt i kommunen, och kanske ännu längre.

Välfärd för mig är att den kollektiva trafiken flyter.

Välfärd är för mig att vi värnar om vår natur och miljö – på alla sätt.

Välfärd för mig är att det finns olika boendeformer som är ekonomiskt tillgängliga, för gammal som ung och alla där emellan.

Välfärd för mig är att det finns särskilda boende för de som behöver det – kanske för att man inte mår så bra eller behöver stöd i sin vardag.

Välfärd för mig är att du har möjlighet till egen försörjning, vare sig det är genom utbildning eller arbete eller tom är föräldraledig.

Välfärd för mig är att vi alla har en fritid som vi orkar ta del av.

Ja, vi Socialdemokrater pratar om välfärden först och jag tror att vi ska börja den diskussionen just utifrån hur vi ser på mänskliga rättigheter. Att vi alla är jämlika, och att vi alla ska få en chans att utvecklas och må bra! Oavsett förutsättningar!

Jag trodde vi var alla jämlika – fram tills jag började gymnasiet – där fick jag veta av både lärare och elever att vi var inte alla lika utan man blev värderad utifrån vad dina föräldrar arbetade med samt vilket område du bodde i – mina föräldrar jobbade båda två inom handeln och vi bodde i ytterkanten av Malmö – i ett fint och tryggt område – tyckte jag. Men betyg delades på den tiden ut i antal (så många femmor, så många fyror osv) och då ansågs jag inte behöva ett bra betyg så femman (dåtidens högsta betyg) gick till bankdirektörens barn – väldigt snopet kan jag säga eftersom jag kunde mer, men även att jag fick reda på anledningen.

Men nu sitter jag här med en doktorsexamen, arbetat nationellt för att öka kunskapen om hur skolmiljöer kan gagna alla barns och elevers lärande, och numera kommunalråd – hur gick det till? 

Jo, jag fick en andra chans med det utbildningssystem som vi har i vårt välfärdsland. Absolut betalar jag av mina studiemedel fortfarande men det var det som gjorde det möjligt för mig att utvecklas utifrån mina förutsättningar. Då tycker jag att det är helt rätt att andra också får den möjligheten, för jag ser hur det gagnar individen – oavsett kön eller bakgrund – men även samhället i stort. Och det är för mig en mänsklig rättighet att strida för.

Det är inte lätt att vara i opposition. Kan lugnt säga att det är det slitsammaste jag gjort – Det är inte lätt att göra sin röst hörd eller att få igenom förslag, jag blir tillrättavisad och pratad till som om jag inte förstår bättre både för att jag är Socialdemokrat men även för att jag är kvinna – men jag tänker inte ge mig för det! Att se hur vi samlas en dag som Första maj gör att jag blir stärkt och mitt uppdrag känns lättare! Så låt oss nu fortsätta vårt arbete med att sätta välfärden först – även här i Kävlinge – ett stort tack till alla ni som är med och bidrar!

Och ni förstår?!

Bli medlem och gör din röst hörd! Ta ställning! Engagera dig! Du är så välkommen 🌹🌹🌹!

Och det är vad Första maj handlar om!

Och det finns bara ett sätt som vi kan göra detta på – och det är tillsammans 🌹🌹🌹!

Hållbar kropp

Jag ville skriva en motion till vår Partikongres(s) i höst om en väldigt speciell fråga, men fann inte rätt angreppsvinkel. 

Så här gick mina tankar:

Vi kräver heltid som norm, både ur ett jämlikhetsperspektiv men även av ett kompetensförsörjningsbehov.

En kropp ska då klara ett yrkesliv – på heltid.

För att uppnå jämlikhet så behöver vi agera för att heltid ska vara normen – för kvinnor och män – och inom alla yrken, för att vi sedan ska kunna erhålla pension efter ett förhoppningsvis långt (och trevligt) arbetsliv. För att det i sin tur ska fungera så krävs ett hållbart arbetsliv – där din kropp orkar hela vägen.

Och det är här som jag blir fundersam. Har vi gett de bästa förutsättningarna för att kvinnor ska kunna arbeta heltid hela arbetslivet – för att uppnå jämlikhet i arbetslivet? 

Heltid som blev arbetsformen vid industrialiseringens början sattes utifrån männens förutsättningar att arbeta, och som kvinnorna sedan fick rätta sig efter – alltså inte utifrån kvinnornas förutsättningar. Hur man än vill vända och vrida på jämlikheten mellan män och kvinnor så är där en biologisk skillnad som vi inte bör bortse ifrån – och det är barnafödandet, eller vad man känner för att kalla det, där graviditet, förlossning och amning är väl kända delar, vilket vi många gånger försöker jämställa genom en likvärdig föräldraledighet men det sliter och lämnar sina spår som vi ibland slätar över – och som vi faktiskt inte planerar för så bra som vi borde kunna göra!

För att på något sätt visa på problematiken så gör jag en jämförelse som säkert kommer att ifrågasättas – men försök se det holistiska samt själva problematiken.

En bil eller motorcykel som ska användas i Dakar-rallyt (googla det om ni inte vet vad som krävs eller vad det är) preppas och förbereds inför rallyt åtminstone ett år innan, kanske även längre, så även dess förare samt team. Under de dagar (två veckor) som rallyt körs finns ett team runt omkring för support som tillsammans med de som kör är extremt förberedda och väl tränade för uppgiften. Efter rallyts genomförande, oavsett i vilket skick fordonet befinner sig i, så tas det samt erfarenheterna man fått om hand efteråt. Det blir reparationer, utvärderingar och förbättringar som noteras, genomförs och förändras – för att uppnå maximal effekt igen. De fordon som gjort ett rally och där planen är att de ska göra det en gång till, får ännu en ordentlig och grundlig genomgång inför nästa rally. Fattas bara, liv står på spel. Seriösa reparationer och kontinuerliga uppföljningar med andra ord, där beprövad erfarenhet tillsammans med ny erfarenhet samt teknisk och vetenskaplig utveckling går hand i hand.

Varför tänker och agerar vi inte så runt kvinnor fullt ut – utan att fördumma diskussionen nu?! I Sverige föder ca 100000 kvinnor barn varje år – då både förstföderskor men även andragångs föderskor. Att genomgå en graviditet kan likställas med ett rally, med månader av förberedelser inför förlossningen som är själva genomförandet (motsvarande själva rally-tävlingen, ni förstår) med ett team som support – men hur är det med servicen efteråt – och då menar jag inte fikan på sängen och de omedelbara åtgärder som kan behövas, utan vilken genomgång görs av kvinnans kropp för att klara ett fortsatt arbetsliv (vilket är förväntningen) efter förlossningen, men även kanske även ett race till? Börjar ni förstå hur jag tänker? 

Har vi gett kvinnor som genomgått en förlossning rätt förutsättningar till att arbeta ett helt arbetsliv på heltid? Ger vi den servicen som behövs för att uppnå den jämlikhet vi eftersträvar? Ett fordon som inte fått den fulla servicen som krävs för att tävla … vad har det för möjligheter att prestera på topp? Några exempel för er som inte riktigt förstått likheten än: ett rally kan orsaka otroliga skador och bristningar samt långsiktiga förslitningar på fordonets olika delar – givetvis olika på olika fordon – nu översätt det till en kvinnas kropp!

Hur skulle det se ut med kontinuerlig uppföljning med exempelvis kiropraktik, samt andra åtgärder, för att motverka skador och bristningar samt långsiktiga förslitningar på kvinnans olika kroppsdelar – givetvis olika på olika kvinnor – där beprövad erfarenhet tillsammans med ny erfarenhet samt teknisk och vetenskaplig utveckling går hand i hand?

Jo tack, det hade jag tyckt varit väldigt klädsamt i ett välfärdsland som Sverige – och då hade vi kunnat diskutera ett hållbart arbetsliv på heltid – för alla – på riktigt.

Och nej, jag kommer inte få till en motion (i år) om detta hur mycket jag än vill – för jag får inte fram hur seriöst och behövligt detta är på ett bra sätt som passar en Partikongress. Märkligt att en sån självklarhet är så svår att få fram.

Ärlighet varar längst – sägs det

”Akta dig så du inte tar fyr!” Mannen i familjen riktar värmepistolen mot en av bitarna av plastmattan som ska bort och jag har visst ett ben i vägen. ”Vi är snart klara!” Jo tack, säkert, vi har mer än hälften kvar – men allt är relativt och det handlar kanske inte om ärlighet utan är mer en bedömningsfråga – och pepp 😊

Bild.jpeg

Vi har tagit på oss ett renoveringsobjekt – delar av huset är från sent 1800-tal och är typen av ett gatuhus och tanken är att det kan blir ett fritidshus – eller kanske vår nästa året-runt bostad. 

Vid köpet av huset väcktes en tanke att jag skulle göra en blogg om vårt renoverande – för att visa hur det går för oss. MEN – vem vill läsa om hur det egentligen går till? Vi har såååå mycket att göra och det är definitivt inte glamoröst eller problemfritt – just nu är det bla rivning inomhus som gäller (fortfarande), men markarbete har blivit gjort och taket är snart omlagt. Men allt uppbyggande inomhus är kvar, byte av fönster, ledningar, VA, tja typ en hel del återstår. Givetvis finns det en del man skulle kunna lägga på en blogg:

Att kofoten är min bästa vän när det verkligen gäller att ta i.

Bild.jpeg

När bästa fikan är Festis-plagiat och bacon-chips – givetvis i solen vid sidan av skräphögen.

Bild.jpeg

Man hamnar i chock när ett av barnen vill följa med till Bauhaus och deras maskinkväll 😳 men jag funderar även på hur deras uppväxt har varit …

AWR 100-.jpeg

Personalen på miljöstationen hejar glatt och frågar ”Hur många rundor blir det idag då!?” Storebror Victor är välkänd där genom sin dagliga verksamhet, så är han med så blir det kramar och ”high-five” – givetvis vet han exakt vilken container vi ska till och kör med oss andra som en riktig projektledare 😊

Bild.jpeg

Träningsvärk, eller ja det är väl kanske inte träningsvärk utan ren värk, blåmärken, sträckningar, blåsor, svullnader och skrapsår har vi lite var till mans. Plåster finns tillgängligt på de flesta ställen – både i fickor men även bland tex kökssaker. Barnen är så drillade nu för tiden att de hör hur allvarligt det är när vi föräldrar hojtar på hjälp 😘

Textile Elastic.jpeg

Den märkliga känslan av samhörighet inom familjen när vi sitter och jämför klämda tår och känslor, missförstånd och tokerier som måste redas ut, erfarenheter av tunga lyft, många lyft, svåra lyft och oändliga vändor i trappen eller slänten samt vikten av att inte glömma bort att visa uppskattning för insatser som blivit gjorda 🙂. 

are aiding.jpeg

Det är egentligen otroligt vilken hjälp vi får av våra barn 😊 ibland vet de till och med bättre än vi föräldrar vad som behöver göras eller hur något kan lösas 😬. Sen kan de även berätta för oss att vi får lösa det själva 😜.

SaRowaus.jpeg

Att man bli så glad och lättad när hantverkare kan sina saker och håller tiden, att leveranser kommer till rätt ställe på utsatt tid – och att det är rätt produkter som blir levererade … små saker som kan stjälpa ett helt projekt eller få det till att flyta på!

Bild.jpeg

Grannar som är tåliga 😊 – men även grannar som är otåliga. ”Hur lång tid ska det ta egentligen?!” Ja, det vet vi ju inte riktigt själva. Vi har givetvis en plan – man är ju inte gift med en arkitekt för inget – men sen vet man ju aldrig vad som händer. Vi har viss erfarenhet av renovering så osagt kan vara bäst. Utöver det så har man en inre önskan som man inte säger högt 😬 Så svaret blir lite svävande “Ja, det kan nog ta några år!” Responsen är underbar “Men så bra! Då har jag något att titta på en tid framöver – här händer inte så mycket i byn!” Skönt att veta att man bidrar till underhållningen 😉

Med tanke på när man blir klar så finns det olika svar ex när barnen frågar “Hur lång tid tar det?” Visst försöker vi svara ärligt, men …

”Om en stund.” = mer ovisst

”Snart klara.” = ca en timme

”Ska bara.” = allt från tjugo minuter till några timmar

”Vi ska bara göra färdigt.” = fram till nästa måltid – men fördröjning med ”Snart klara” kan inträffa.

Kommer ritningar fram pratar vi veckor – kanske även några månader.

Är det köksmöte med ritningar, pennor, skalstock, pärmar, listor, Ipad och påfyllande av kaffe – något länge än ett halvår – minst.

Som sagt, vi är ju snart klara – vi ska bara – så då behövs det ju ingen blogg – eller hur var det nu 😜

Missnöje över KKB-utförsäljning

image

”Överklaga!”

Besvikelsen är enorm – både före och efter kommunfullmäktiges beslut, över att sälja ut 15% av det kommunala bostadsbolagets lägenhetsbestånd i Kävlinge.

Utförsäljningen har uppmärksammats av media, i sociala forum, på byn, inom Hyresgästföreningen både lokalt samt regionalt, och givetvis av hyresgäster.

Alliansen (M, C, L och Kd) driver igenom, med stöd av SD, utförsäljningen på måndagens möte den 190610. Där antas nya ägardirektiv för det kommunala bostadsbolaget, samt fastställer att det blir Kävlinge kommunala Holdings styrelse som kommer att följa försäljningsprocessen och slutligen godkänna förslag till försäljning och potentiell köpare – med andra ord kommer vilka fastigheter det blir, samt vilken köpare det blir inte att debatteras i eller beslutas av kommunfullmäktige. Öppenhet och transparens sätts åt sidan. Anledningen är att de styrande vill inte uppröra de berörda hyresgästerna innan man bestämt vilken köpare det blir. Så det är bättre att hålla alla KKB-hyresgäster på halster istället 🤔?!

Intressant nog så får jag höra av styrande partiföreträdare att det är jag, och andra socialdemokrater, som gör folk upprörda. Hur tänkte man där? Det är väl inte jag och mitt parti som vill sälja ut Allmännyttan och folks hem?! Så vem är det som gör folk upprörda egentligen?

För att få ett fullmäktigebeslut upphävt genom en laglighetsprövning (överklagan) så måste det finnas en grund för upphävandet av beslutet, vilka återfinns i Kommunallagen.

”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.” (26§ SFS 2017:725)

Utförsäljningen av 15% av KKBs lägenhetsbestånd bereddes i kommunstyrelsen inför beslutet i kommunfullmäktige. Det är kommunstyrelsens förslag som ligger till grund för beslutet som kommunfullmäktige antar. Vi i S var kritiska redan i KS och ville återremittera ärendet, för vi ansåg att det saknades en konsekvensanalys om hur en så pass stor utförsäljning kommer att påverka samhällsutvecklingen i Kävlinge kommun – som vi politiker är ansvariga för. Det saknades även en konsekvensbeskrivning om hur en utförsäljning påverkar hyresgästerna och deras möjligheter till att bo kvar, samt hur en utförsäljning påverkar bolaget i sig.

Men vi fick avslag på det, och ärendet gick vidare till kommunfullmäktige där vi nu vet hur utfallet blev.

En av de styrande partiföreträdarna pratade i fullmäktigedebatten om en kostnadskalkyl för en utförsäljning – men den har vi i oppositionen inte sett. Vi kan givetvis överklaga ett beslut som vi inte är eniga med de styrande om eller som vi anser inte är till fördel för kommuninvånarna, men ett beslut kan endast upphävas av Förvaltningsrätten (8§, SFS 2017:725) om:

   1. det inte har kommit till på lagligt sätt.

Även om vi som förespråkare för Allmännyttan blir besvikna vid en utförsäljning så kan vi inte se att beslutet har tillkommit på felaktigt sätt – fastän vi saknar konsekvensanalys och kostnadskalkyler. Ärendet är dåligt förberett och beslutsunderlaget under all kritik, kanske för att det hastar vad vet vi, men det är berett i förberedande instans.

   2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget.

Ärendet är i allra högsta grad en angelägenhet för kommunen – och det är ju därför vi opponerar oss.

   3. det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det.

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och har den friheten att besluta om just ärenden som utförsäljning av – eller om man så vill behålla och utveckla – kommunala bolag.

   4. beslutet annars strider mot lag eller annan författning.

Tyvärr gör det inte det. Att undanhålla information är inte olagligt – bara ett demokratiskt fulspel, och det är inte heller en grund för upphävandet av beslutet.

Så, lagligt sett så finns det ingen grund för ett överklagande, men det står alla kommuninvånare fritt att göra den bedömningen. Däremot kan vi opponera oss och berätta vår sida av saken.

I fullmäktigedebatten ansåg partiföreträdare för SD, M och C att vi i S inte skulle lägga förslag som vi vet på förhand inte får majoritet! Vilket påhopp på den demokratiska processen samt yttrandefriheten! Vi har våra väljares stöd och förtroende – och förväntningar – att driva de frågor, avslag och återremisser vi anser är lämpliga. Och vi kommer att fortsätta återremittera samt avslå förslag som vi inte håller med om – fastän vi vet att vi inte har majoritet för det (än) oavsett hur mycket de styrande än tycker att det är vi som upprör folk. Om man nu gör en bedömning av de beslut som tagits så är det faktiskt de styrandes förslag som gjort kommuninvånare upprörda. Kanske något att fundera över 🤔

Beslut om KKB

image

Vi Socialdemokrater begärde återremiss på ärendet för en konsekvensutredning saknas på gårdagens fullmäktigemöte. Vid påföljande votering röstade vi för avslag.

Vad vill den styrande borgerligheten med det kommunala bostadsbolaget?
I Kävlinge har vi ett välskött kommunalt bostadsbolag – KKB. Kommunala bostadsbolag ska drivas i allmännyttiga syften.

Den grundläggande tanken med ett allmännyttigt bostadsbolag är att bostäderna ska vara tillgängliga för alla – oavsett social, ekonomisk, etnisk eller annan bakgrund. I det allmännyttiga syftet ingår ett aktivt samhällsansvar. Det kan handla om etiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande, ofta som ett bidrag till hållbar utveckling eller för att möta klimatutmaningen. Detta arbetar KKB med – varför kan vi då inte aktivt stödja denna utveckling?

För tre år sedan ställde vi frågan till Moderaterna om en utförsäljning av KKB var på gång då man skulle dela upp bostäderna i ett bolag och verksamhetsfastigheter i ett annat, men det var inte anledningen till uppdelningen … vad händer då idag?? Vi undrade även då om det var början på en utförsäljning av HELA KKB – ja vi får väl se, de börjar med 15 % …

Vi ser med oro att fler och fler kommunala bostadsbolag – alltså allmännyttiga bolag – blir utsålda till privata aktörer. KKB är ett välskött bolag och har varit det under en längre tid, med en bredd av äldre respektive nybyggda fastigheter som vi vill behålla inom KKB.

Vårt förslag för tre år sedan var att använda den bolagskoncern vi tog beslut på genom att sälja verksamhetsfastigheter som KKB ägde till KKL, för att frigöra och få medel att bygga nya fastigheter. Istället för att sälja hyresfastigheter så fanns det verksamhetsfastigheter som KKB ägde som exempelvis Kullagården som skulle kunna säljas av KKB till KKL (allt i enlighet med förslaget av koncernbildningen) för att få finansiering till att fortsätta byggandet av hyreslägenheter.

Men det dög inte som lösning för det behövs fler privata aktörer på marknaden, de styrande hävdar att KKB har ett monopol på hyresrätter i Kävlinge. Monopol innebär att ett företag har den totala marknaden, så är inte fallet idag – KKB har 70% (70% är inte 100%) och det finns 15 andra hyresidkare till i Kävlinge kommun – och med hur det är planerat framöver så kommer de både att utveckla sina bestånd mer samt fler aktörer kommer att komma in på marknaden i Kävlinge.

Att sälja ut delar av KKB för att återinvestera i bostäder samt bad och idrottshall låter väldigt bra, och vilken kommuninvånare säger nej till det? Inte de som bor i villor eller bostadsrätter i alla fall – för det är inte deras hem som ska säljas, och de får en utveckling av en välbehövd idrottshall och ett nytt bad i Kävlinge.

Men vem kan mena att hyresgästerna ska stå för den kommunala verksamhetsutvecklingen? Att låna pengar idag till investeringar är det bästa du kan göra eftersom räntan är så gott som noll. Varför gör då inte kommunen det, utan låter hyresgästerna få betala för det? Det blir en dubbelbeskattning på de i KKBs lägenheter!

Det kommer att gå ut över de nuvarande hyresgästerna genom att all vinst inte går tillbaka till KKB samt kommunal verksamhet blir finansierad. Det finns andra möjligheter till att lösa både fastighetsutvecklingen inom bolaget samt att kommunen utvecklar sin egen verksamhet utan att ta vinsten från KKB

Utöver den finansiella frågan så ser vi även ett problem med kravet på den tilltänkta köparen från säljaren av fastigheter, dvs hur ska KKB kunna ställa motkrav på en privat aktör för att få dem att köpa fastigheter med motkrav på att nya fastigheter ska byggas inom kommunen? Hur ska KKB kunna fastställa att det uppfylls? Vad är det som säger att löftet om nyproduktion av en potentiell köpare både sker på den plats kommunen vill se samt att vid en vidare försäljning av bostäderna att det löftet infrias?

Man kan även fråga sig var det ska byggas då kommunen har väldigt lite egen mark att anvisa. Vill påminna om att fd Scan-området – idag benämns det som Stationsstaden – ägs av just en privat aktör, likaså är det med Å-staden – det är alltså inte kommunen som äger den marken och kan inte bestämma hur och när den ska exploateras.

Hyresgästerna i KKB har även de mandat att säga vad de tycker i frågan i enlighet med KKBs boendeinflytande. Många har valt KKB just för att det är ett kommunalt bolag med den trygghet som det bör innebära. Vi vill värna om att hyresgästerna får förbli hyresgäster, och att deras boende inte blir sålt till en privat aktör som renoverar för att kunna höja hyrorna på deras boende.

Vi ser utifrån detta ingen anledning till att det behövs säljas ut något av KKBs hyresfastigheter för att få en fungerande ekonomi till att fortsätta bygga i Kävlinge kommun.

Med tanke på den ökade kostnaden för badet med ca 100 mkr, så kanske det är läge att igen se över vad som skulle kunna göras i de befintliga simhallarna – för en lägre kostnad – och inte behöva sälja bostäder för att täcka de skenande kostnaderna.

Ett alternativ hade varit att vara mer aktiv med ägardirektiven till KKB. Vi tycker att Allmännyttan har en roll att spela och med goda ägardirektiv kan den vara en dragare för bostadsbyggandet i kommunen som är efterfrågat.

För att inte tala om det oansvariga i att göra en så här stor utförsäljning utan att en konsekvensanalys blir gjord med hänseende på hyresgäster, bolaget i sig samt samhällsutvecklingen – men det är visst väldigt bråttom att få igenom försäljningen! Det saknas en konsekvensanalys om hur en utförsäljning kommer att påverka samhällsutvecklingen i Kävlinge kommun – som vi politiker är ansvariga för. Det saknas även en konsekvensbeskrivning om hur en utförsäljning påverkar hyresgästerna och deras möjligheter till att bo kvar.

Vi Socialdemokrater vill återremittera ärendet, precis som vi gjorde i KS, men det kommer inte att påverka utgången, nu vet vi även att SD stödjer utförsäljningen. Frågan blir vad Liberalernas och Centerpartiets väljare tycker om den folkförädling som dessa partier nu kommer att stå bakom – det bytet av kommuninvånare som kommer att ske – är det verkligen den människosynen som Liberaler och Centerpartister står bakom?

/För Socialdemokraterna i Kävlinge 🌹🌹🌹
Catrin Tufvesson

Till vilken nytta

06EF33DC-76BE-4720-91CF-5B3DB5CE9EBC

”Du tillhör de styrande!”

Min vana trogen (tyvärr) så börjar jag förklara att jag tillhör inte den politiska majoriteten i kommunen – de styrande – utan oppositionen, alltså de som inte besitter de ledande positionerna ex. ordförande i styrelser och nämnder.

Personen som uttalade påståendet ser lite besviken ut och jag får mig en tankeställare 🤔

Vad är det egentligen som personen ser? Något som jag kanske borde förstå … och hantera på ett annat sätt.

Visst jag sitter både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, kan kalla mig för kommunalråd och partiföreträdare – dock i opposition – och som sådan får jag möjligheten att representera kommunen i olika evenemang och samarbeten, och givetvis kan jag då påverka men besluten blir ändå så som de styrande vill. Men är detta något som man ser om man inte är just väldigt mycket politiskt engagerad?

Jo, det gör man nog om beslut eller andra ställningstaganden blir uppmärksammade av exempelvis media där de olika inställningarna i en fråga belyses, så som nu med utförsäljningen av KKB, men där är många politiska beslut och viljeinriktningar som är gemensamma för att just våra kommuninvånare ska få det bra i vår kommun.

Så vad är då nyttan av att vara i opposition? Man ska kritiskt granska de styrande och deras beslut – och på det sättet kan man ju faktiskt säga att jag tillhör de styrande inom politiken – för visst påverkar ett granskande öga de styrande! Nej, inte så att beslut inte fattas, men besluten kommer till kommuninvånarnas kännedom – som i sin tur får bestämma hur de sen vill ha det – inte ofta men vart fjärde år finns det möjlighet att påverka vem som styr i bland annat våra kommuner – eller vart femte år som nu i EU-valet.

Så nu har jag två anledningar till att fortsätta mitt politiska åtagande – både för att förvalta det förtroende som jag har fått, men även för att kanske en dag faktiskt tillhöra den styrande sidan! Jag tror dock att jag måste börja med att inse att många faktiskt tror på att jag kan påverka beslut – fastän jag är i opposition – och då ska jag göra vad jag kan för att faktiskt göra det! För inte vill jag göra någon så besviken igen 🌹🌹🌹!

Känns extra skönt så här i valtider också – nyttan i påminnelsen att ”gå och rösta” får en annan innebörd liksom 😊 

Första maj

4B7DAE87-A083-43C5-8C6A-ACE8764CC0EB

Ett stort tack till Elin Gustafsson, skånsk riksdagsledamot, som deltog i vårt Första maj-firande i Kävlinge 🌹🌹🌹!

Här är mitt skrivna tal – inte riktigt likt det talade men när nog 😊 från Folkets Park i Kävlinge, med inslag av foton från dagen!

”När jag tänkte tillbaka på det gångna året inför idag så var det flera sakfrågor som vi har drivit och argumenterar för som dök upp, men det kändes som att jag missade något.

Efter en stunds funderande – nu kan jag säga att det tog flera dagar – så kom jag på vad det var – det var ju valår förra året.

HELA året, kan väl tilläggas.

Vi la ALL vår tid på det – och ändå var det inte det som jag hade längst fram i minnet.

Varför det? Jo, för det händer så mycket mer fastän det är ett valår. För oss som är politiskt engagerade så lever vi i fyra års cykler – på gott och på ont – men det gör ingen annan och de är det stora flertalet – och det måste vi komma ihåg!

8F0D96B2-6EAE-44BF-9129-B46F2361CFE3

Men val är viktiga – vi har snart ett EU-val – hur gör vi det intressant för våra kommuninvånare?

Måste man alltid prata politik?

Ja – tänk om man kunde få slippa det!

Men – hur kul skulle det vara? Och det är väl här som vårt engagemang syns och verkar. Och att vi år efter år tar nya tag – valår eller ej.

Så hur påverkar politiken vår vardag?

Något vi lätt glömmer här i Sverige är hur skör freden är, och att vi inte kan ta den för självklar.

Att arbeta för och stå upp för alla människors lika värde kräver aktiva ställningstaganden. Hoten mot människors grundläggande rättigheter och säkerhet är globala och kräver internationellt samarbete. EU är en viktig arena för detta.

Den 26 maj är sista dagen för valet till Europaparlamentet. Då behöver vi alla ha tagit ställning och gjort ett aktiv val.

6F51B93F-A297-497E-895E-A0AD7C78D45E

EU startade som ett fredsprojekt och har en fortsatt viktig roll för att bevara och stärka freden, inte bara i Europa utan i hela världen.

Att ha en frihet, vilket gäller såväl politiskt, ekonomiskt som socialt är inte en självklarhet.

Frågor så som allas rätt till arbete, minskande löneskillnader, miljöpåverkan och att motverka diskriminering och sexuella trakasserier drivs av Socialdemokrater på EU-nivå.

Frågan om Lika lön för lika arbete – en självklarhet – men ändå inte. Så hur vill vi ha det? Hur vill du ha det?

Att EU-valet drar färre väljare till vallokalerna har vi sett tidigare – men vill vi ha en ändring även här i vår egen vardag – så gå och gör er röst hörd!

Att demonstrera den Första maj är en långt gående tradition – där den enskildes engagemang och drivkraft får ta lika mycket plats som en förenings eller ett parti.

Att demonstrera och organisera sig växte fram ur en känsla av orättvisa samt viljan att förändra något till det bättre. Man ville se en solidaritet och uppnå jämlikhet. Detta engagemang växte till en facklig rörelse men bildade även partipolitik. 😊

Som nu firar 130 år! Helt fantastiskt!

 

ECCC5597-F08F-411C-ACFC-DB52D15C1420

Att driva politik utan engagemang blir märkligt för mig. Skulle allt ske utan samverkan, samarbete, diskussioner, inspel från allmänheten eller våra fackförbund?

Många tror nog att politik är tråkigt, men politik är så mycket:

En möjlighet till att träffa likasinnade!

En möjlighet till att samlas runt folkbildning!

En möjlighet till att driva hjärtefrågor!

En möjlighet till att samla energi – absolut! 👍🏻

Men det ingår även kompromisser, vilket vi nog alla blivit medvetna om både inom föreningslivet som i politiken, det handlar om jämkning, samarbete och teamwork. Det vi alla har gemensamt är att vi brinner för något.

För mig är det rättvisa. Alla människor lika värde. Vi kallar det för jämlikhet. Funkar det i praktiken? Så där.

Orättvisor finns det gått om, både på mer personlig nivå men även inom vårt samhälle, det kan vara stort som smått, livsavgörande eller livsnjutning.

Vissa av de orättvisor vi ser beror ofta på ett beslut.

Jag vet att många här idag är engagerade, det är därför ni är här. Men det jag vill få fram till er är att vi alla har ett ansvar! Vi har ett stort ansvar för hur vårt samhälle ser ut idag. Ett samhälle som vi ska lämna över till våra barn. Vår nästkommande generation – och de är väldigt kritiska till hur vi gör saker ting och vilka beslut vi tar – eller inte tar.

Ett politiskt mål som vi antagit här i Kävlinge är att bli Skånes bästa boende kommun (alla partier står bakom det) – och det förpliktigar, och då inte enbart med bostäder och infrastruktur som man först kanske tänker på, utan även vår fritid men även vår vardag med allt vad det innebär.

Men här måste vi hjälpas åt! För min definition om hur Kävlinge kommun ska vara en bra boendekommun – den liknar inte riktigt borgarnas som styr här idag i Kävlinge!

Vi behöver driva på så att KKB, vårt kommunala bostadsbolag, förblir kommunalt och bygger för oss kommuninvånare, givetvis kan vi ha andra aktörer men vi får inte glömma vikten av allmännyttans huvudsakliga uppdrag – att främja vår bostadsförsörjning i kommunen genom att tillgodose olika bostadsbehov, men ett kommunalt bostadsbolag har även ett samhällsansvar som vi värnar om!

6745C102-AD44-4C25-B890-EF2E7BFACCE7

Vi behöver driva på så att föreningslivet får vara med och påverka de beslut som rör deras verksamhet,

Vi behöver driva på så att samverkan och samarbete sker med alla intresserade fackförbund för att utveckla den kommunala verksamheten,

Vi behöver driva på så att Kävlinge kommun är den attraktiva arbetsgivaren som vi eftersträvar,

Vi behöver driva på så att Kävlinges förskolor och skolor ligger i topp, det gäller även vår äldreomsorg,

Vi måste även se till att våra företagare och handlare trivs – för det bidrar till arbetstillfällen, och ett levande handelscentrum som Kävlinge varit i mer än tusen år.

Kävlinge måste sticka ut!

Vi behöver även driva på så att våra ungdomar trivs och utvecklas i vår kommun!

Och då – men först då – kan vi nämligen börja prata om att Kävlinge kommun har en möjlighet till att bli Skånes bästa boendekommun. 😊

Att vara i politisk opposition, vilket vi är – tyvärr – innebär att man har som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera de styrandes agerande och beslut.

Och jag känner att jag blir väldigt kritisk – för jag ser att vi kan så mycket bättre!!

Därför agerar vi Socialdemokrater i frågor som rör:

Införandet av fältassistenter,

Genomsökning av skolor med narkotikahundar,

Nedläggning av särskilda boenden,

Införandet av tiggeriförbud,

Utvecklandet av KKB,

Och utökat Förenings stöd!

Som får avslag – eller ska utredas för att senare ta beslut – men vi vet och ser behoven nu!

Då ställer jag mig frågan – hur vill våra kommuninvånare ha sin vardag?

F06D5029-E1F9-48EE-A81F-EA3F9F793180

Vårt ansvar som politiker är att lyssna på våra kommuninvånare. Vad vill ni? Vad behöver ni?

Därför har:

Vi i S har föreslagit insatser till förskolan, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser till skolan, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser till fritidshemmen, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser inom äldreomsorgen, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser inom daglig verksamhet, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser gällande anställningsformer, men fått avslag.

Ska vi då ge upp för att vi får avslag?! Nä, det gör vi inte! Vi fortsätter att argumentera! Vi fortsätter att föreslå! Vi fortsätter att tro på våra idéer!

Och då måste vi prata just politik – och om hur vi kan påverka! Och vad det är som påverkar dig i din vardag!

Det är säkert så att alla tycker inte att vi gör rätt. Men då säger jag det igen. Engagera er! Hjälp oss att påverka! Bli medlem och framför allt – Gå och rösta 😊

För det är bara på ett sätt vi kan föra fram vår vilja – och det är tillsammans! Eller hur?

Hur gör vi det? Tillsammans! I minst 130 år till!

Tack för att ni lyssnade! 🌹🌹🌹🌹🌹”

91A30760-3129-49D1-95DE-470B4B9B145E

Jämställdhet – eller

735E780B-A873-4A30-B8F6-80D4C52D90C5

”Här sitter ni och är vackra!” Kommentaren kan ses oskyldig men … den uttalas av en manlig politiker till mig och min dotter innan vi ska inta våra platser på kommunfullmäktiges möte.

Det har varit förmöten och arbetsgrupper, mailväxling, messengerdialoger och samtal inför kvällens fullmäktige. Vi har kommunens årsredovisning som ska kommenteras innan beslut, vi har en ombudgettering av investeringar och ett trafiksäkerhetsprogram som får konsekvenser, vi har även fyra interpellationer som ska debatteras angående färdtjänst, arbetsresor och skolskjutsar, framtiden för de kommunala äldreboendena, insatser inom LSS samt planerna på utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget.

Och vi får en kommentar om hur vi pryder bänken utanför fullmäktigesalen.

Tyvärr var mitt fokus på att leverera partiets ståndpunkt under kvällens möte och lät det passera – men det är irritationen över att jag inte stod upp för min dotter – och mig själv – just där och då som jag tar mest med mig från den kvällen! Har vi verkligen inte kommit längre i vårt arbete om jämställdhet?! Jag menar, vilken man hade fått en liknande kommentar?

Med tanke på varför jag engagerar mig i politiken, som jag precis skrivit ett blogg-inlägg om, så är det just kommentarer som denna som driver mig! Så, ni som släpper dessa kommentarer omkring er och ni som gärna vill förminska mig och andra kvinnor, så får era kommentarer motsatt effekt!

Undanber mig även kommentarer om att vi kvinnor ska vara glada för att vi blir uppmärksammade samt att det var meningen att ”driva på mig”.

Som sagt, ingen man hade fått den kommentaren – så skärp er! För vi kvinnor är här för att stanna – och ta för oss – oavsett hur vi ser ut 🌹🌹🌹!

Sosse eller ej

D812B470-4FBD-4DC0-9AF0-EC97118443D0Vem är Socialdemokrat?

Och varför?

Jag har förstått att ”det ställer till det” för vissa när det gäller mig. Det finns de som tror att jag kommer från en akademikerbakgrund och fått det mesta serverat, samt att man måste vara fackligt förankrad för att vara Socialdemokrat.

Hm 🤔

Min morfar, en liten jordbrukare i norra Sverige, som fick det till att gå ihop för sin familj med timmerfällning och kolmilning (går bra att googla) under vintern samt vårflottning av timmer när isen släppte, var den som inspirerade mig på det mest finurliga sätt.

”Lär dig så mycket som möjligt. Och se så mycket som du kan!

För det kan ingen ta ifrån dig.”

Märkliga ord för ett barn, men jag förstår dem idag.

Min mamma flyttade in till stan och började i hatt- och handskaffär när hon var 14 år – alltså sex år i skolan och ett påbyggnadsår. Där mötte hon min pappa som hade börjat som cykelbud direkt efter skolan som 13-åring. Utsikterna för arbete var väl var de var i Piteå på 60-talet, så flyttlasset gick söderut. Till varuhuset Kringlan i Södertälje. Enligt mamma kunde pappa sälja en elspis till en dam som förvirrat sig in på hushållsavdelningen på väg till hattarna … och hon visste ju, för hon fick ta emot damen efteråt …

Färden fortsatte efter några år ännu längre söderut – till Malmö där jag har växt upp.

Alla mina lov spenderades uppe hos mina morföräldrar. Förutom att det var ett bra ställe att skicka iväg sitt barn till så skulle även jag som var ”liten och spe” komma ut på landet och få frisk luft. Att få vara ute i skogen och lära sig ”hur saker och ting går till” var en av anledningarna till mitt engagemang inom scouterna under flera år – innan dansen tog över.

Det var under de många fikastunderna och skogsturerna som morfar filosoferade om en bättre värld. Att inte behöva arbeta så hårt, att ha trygghet, att inte behöva lämna mormor med små barn hemma under vintern, och vikten av traktorns intågande och sista hästen ”Pålle”, för att inte prata om installationen av telefonen – vilken revolution!

På min pappas sida fanns farfar som var sjökapten och seglat över alla stora haven. Han blev sjökapten på det riktiga sättet – genom att styra en tremastare (går bra att googla det också, finns fina foton) runt Godahoppsudden! Farmor var hemmafru och skötte barn och hemmet. Jag har själv inte fått möjlighet till att höra några historier från dessa resor som gjordes under 40- och 50-talen, men enligt pappa så blev det på norrländsk vis inte så mycket av det heller utan ett ”jo” var tillräckligt på frågan hur det varit.

Till slut kom dagen då valet till gymnasiet skulle göras. Mina föräldrar tyckte att en yrkesutbildning hade varit bäst, kanske inom handel eller något med barn – eller varför inte inom sjukvården? Som ensambarn hade jag noll erfarenhet av just barn och var inte speciellt imponerad över dessa varelser som jag tyckte var lite otacksamma med tanke på all den uppmärksamhet och service de fick och så bara grät de – så inte det. Med tanke på min mammas arbetstider inom handeln var inte det heller lockande, kvällar och helger, och en massa kartonger som skulle bäras och vikas ihop (ja, jag fick hjälpa till, även hos pappa var det samma sak med kartonger – de gick åtminstone redan då till återvinning), och så var det sjukvården kvar. Ett otroligt område att förkovra sig i – om det inte hade varit för både den erfarenhet jag börjat få om bland annat cancer och diabetes och dess konsekvenser samt sprutor – så jag avstod. Morfar föreslog att jag tittade efter något annat – vad var jag intresserad av i skolan? Så på den vägen blev det – Samhällsvetenskaplig linje fick det bli!

På mitten av 80-talet i Malmö när man tagit studenten var det inte svårt för oss att få ett arbete, så veckan efter studenten började jag som så många andra av mina klasskamrater inom äldrevården, sen blev det julklappsinslagning på Domus, efter det kassan på Konsum, vidare till H&M, en vända som receptionist i växeln på ett etiketteringsföretag och Konserthuset – innan vidare studier lockade.

Från dag ett, på anmodan hemifrån, så gick jag med i facket; Kommunal och sedan Handels. Att vara med i facket var en självklarhet, men som studerande fick man vara lite kreativ. Då var det inte lika självklart, men JUSEK tog emot beteendevetare i vardande, som det hette när man inte var färdigutbildad – och där har jag stannat kvar.

Efter mycket funderande så påbörjade jag min fil.kand. i Lund. Funderingarna bestod av vad man kunde bli efteråt, det var inget riktigt jobb som väntade på andra sidan utan mer studier – och var satsningen värt det ur ett ekonomiskt perspektiv? Stödet från mina föräldrar bestod i tilltron att jag kunde klara det, men inte i någon form av sakkunskap eller förväntningar. Jag var den förste som ens gick nio år i grundskolan.

Att få, om man är intresserad, möjligheten att förkovra sig i oavsett vad, är en otrolig möjlighet. Jag tog mig an ekonomisk historia (inriktningen blev så småningom pappersindustrin), samhällsgeografi och sociologi. Livet utvecklade sig så att jag även studerade och forskade inom ekonomisk historia vid The London School of Economics (ja, boendes i London i fem år och ett år i Oxford), efter det blev det även en doktorsavhandling inom miljöpsykologi vid LTH (Lunds universitet), med fokus på barn med koncentrationssvårigheter och hur skolans fysiska miljö påverkar.

Under tiden blev det även tre barn (så jag kom över min tidiga inställning till barn) och ett eget företag, och nej, mycket sömn blev det inte.

När så dagen kom för disputationen (dagen då man ska försvara sitt arbete som man gjort under fyra år inför en betygsjury), så hade jag redan påbörjat en anställning som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten i Malmö. En otrolig möjlighet att få omsätta min forskning i verkligheten, vilket är hela poängen med att läsa vidare. Den ökade kunskapen ska komma samhället till gagn – precis det som man lovar högtidligt i en ceremoni i Lunds domkyrka vid promoveringen.

Min morfar, med båda fötterna på jorden, men med en vilja att förändra, hade – om han hade varit kvar i livet – menat på att jag har gjort just den resa han ville se skulle hända! Som Socialdemokrat ville han se att hans barn och barnbarn skulle få det bättre – genom utbildning, genom erfarenhet, genom tekniska innovationer, genom jämlikhet – men aldrig att det var tal om något annat än att det förväntades att man gjorde sitt bästa och arbetade hårt – oavsett vad man tog sig för. Och det oavsett vilka föräldrar du hade. Alla skulle få samma möjlighet – även kvinnor! Nu i efterhand så förstår jag att hans sätt att tänka var före sin tid – på många sätt. Hans sätt att tänka har även gjort att jag förutsätter att jag har samma rättigheter och möjligheter som alla andra – så även att vara Socialdemokrat.

Jag är verkligen en produkt av den politik som Socialdemokraterna har drivit under årtionden här i Sverige. Med framgång skulle jag vilja säga! Det har för min egen del inneburit hårt arbete (tro inget annat, den enda räkmacka jag vet är den jag betalar själv), många tårar, långa nattliga samtal om livets orättvisor och fasor (stora som små), upplevt ojämlikhet och ojämställdhet i form av hårda kommentarer, dålig behandling, dåligt betalt (utebliven betalning), studielån (som fortfarande betalas tillbaka) och allmän förnedring och förminskning genom glåpord och handlingar – både från män som kvinnor.

Men vet ni vad, det är just därför som jag engagerar mig som jag gör inom Socialdemokratin. Jag vet att det jag har är inte en självklarhet. Jag är otroligt tacksam för de möjligheter jag fått, men jag vet att om vi inte kämpar – varje dag – kan det försvinna! Vi ser att orättvisor finns runt om oss fortfarande, fastän vi borde veta bättre. Och det är denna känsla, denna ilska, dessa orättvisor, som får mig att driva på. 

Jag vill, precis som min morfar, att mina barn och barnbarn ska få det bättre – och det är inte en självklarhet och därför måste vi fortsätta engagera oss!

Nu kommer det bråda dagar inför Första maj – och ett EU-val! Jag vet varför jag engagerar mig som Socialdemokrat – och nu vet ni det också 🌹🌹🌹!

I väntans(bygg)tider

CA8A83DE-2B03-4110-B1CD-7B90209434F9

Man väntar å väntar, och väntar lite till. Men, så händer det! Man får ett samtal. Jag stannar upp mitt i tuggan på fikamackan. Möte bestäms om tjugo minuter. Nu är det bråttom. Yngste sonen bidrar med att erbjuda hjälp att plocka undan ”Åk du!”

Jag har fått en tid med en hantverkare – och det verkar tom så att de både har kompetensen och har tid inom rimlig framtid!

Under den relativt korta tid jag har haft behovet av att använda mig av hantverkare mer planerat så har jag lärt mig några viktiga saker:

  • Var alltid kontaktbar
  • Ha alltid bilen tankad

Nu ser jag verkligen fram emot det här. Mycket kan vi göra själva, jag menar ca 30 års egen erfarenhet av renovering, byggnation, målning och planering ska väl bidra något – men visst ska det bli skönt att få möjligheten till att se andra utöva sina färdigheter. För det är skillnad mellan när jag murar och en professionell – jag måste ju fika hela tiden 😉