LOVar ni?

image

Kävlinge kommun ligger bra till i många rankningar (man blir inte årets kvalitetskommun för inget) och vi vill att det så förblir, men även utvecklas och då gärna inom den kommunala verksamheten och med kommunen som arbetsgivare – allt i enlighet med målet att vara en attraktiv arbetsgivare som vi antagit i kommunfullmäktige.

Men, för att kunna vara en attraktiv arbetsgivare måste det finnas en verksamhet som man ansvarar för.

Under de senare åren så har kommunens lokalvård, skötsel av gata/park och fastighetsförvaltning blivit antingen utlagd på entreprenad eller satt i det kommunala bostadsbolaget i Kävlinge, oavsett vilket så finns inte verksamheterna kvar i den kommunala verksamheten. Nu planeras av kvintetten (M, L, C, Kd och Mp) att införa LOV* inom särskilt boende, vilket innebär ytterligare outsourcing av kommunal verksamhet. Det finns redan idag en valfrihet inom kommunen som dock regleras av tillgänglighet till platser, vilket även kommer vara fallet efter att LOV införs i kommunen och vi öppnar upp för privata aktörer. Med detta förslag så gör man de äldre som är i behov av vår omsorg till en handelsvara för privata aktörer att tjäna pengar på. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Vi vet att många av våra särskilda platser köps utanför kommunen för vi har dem helt enkelt inte (vilket i sig varken är föredömligt eller försvarbart). Att anta LOV inom särskilt boende och tillåta en privat aktör lösa situationen (och även ta risken) är ett sätt att komma runt denna problematik, men vi hade hellre sett att kommunen stått för utförandet och bidragit till en stabilitet för våra kommuninvånare.

Vi ser även att denna privatisering ställer andra former av krav på kommunen, både som attraktiv arbetsgivare (vilket är ett av våra mål) men också som beställare av de utlagda tjänsterna. En slimmad organisation är givetvis att föredra när fokus ligger på att ta ansvar för skattemedlen men det finns ännu ingen forskning som visar på att det viktiga syftet med lagen, vilket var att genom ökad mångfald nå bättre kvalitet, har blivit uppnått.

Det finns inte heller någon forskning som tyder på att konkurrensutsättning sänker kostnaderna. Frågan som vi ställer oss är om LOV istället bidrar till att öka kostnaderna? Det är snarare det som tecknen tyder på, att många aktörer ger ökade transaktionskostnader, kostnader för information och uppföljning, fler och längre resor samt försvårar och fördyrar samverkan mellan vårdgivare. Vi ser även grannkommuner som nu tar tillbaka utlagd verksamhet till kommunal regi igen, just på grund av ovanstående men även en sänkt kvalité.

Ett motiv för att ha fler aktörer än kommunen var att konkurrensen skulle gynna personalen och deras arbetssituation. Tyvärr finns det resultat och studier som pekar på motsatsen, att förhållanden för personalen blivit förvärrade genom att de har fått högre arbetsbelastning, lägre grad av anställningstrygghet och arbetstillfredsställelse (Ingrid Hjalmarson, Sven Erik Wånell, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Rapport nr 2013:1).

De frågor som istället ställs i de olika forskningsrapporterna (bland annat Socialstyrelsen, 2011) om LOV gäller oron för att resursstarka individer gynnas i förhållande till mer resurssvaga. Erfarenhet från Stockholm visar även att det finns en risk för att fler aktörer gör det svårare att samordna vården och omsorgen vilket är något som främst drabbar de allra mest sjuka.

Undersökningar och rankningar visar att Kävlinge kommun har en av landets bästa äldreomsorg. Varför ska vi riskera det och hur motiverar vi en ändring av en verksamhet som fungerar väl? Här vill vi framhålla försiktighetsprincipen som ska råda vid privatisering av kommunal verksamhet, och att förändringen inte ska bli till men för någon. Vi tycker inte att det känns bra att lämna över ansvaret vid placering av särskilt boende med tanke på att säkerställa våra kommuninvånares välbefinnande. Vi värnar även om de anställdas arbetsmiljö som en del av det mål som Kävlinge kommun har som attraktiv arbetsgivare.

Vi ser även att det särskilda boendet vid Möllebacken i Löddeköpinge inte kommer att hända till förmån för en privataktörs inträde på Kävlinge kommuns mark. Vi kan inte rättfärdiga att en skattefinansierad verksamhet ska premieras genom införandet av LOV.

Vem är det då som egentligen tar ansvar för skattemedlen och säkerställer våra invånares möjligheter till ett kvalitativt boende?

Därför LOVar vi socialdemokrater i Kävlinge att avslå införandet av LOV i särskilt boende.

*= Lag om valfrihetssystem (LOV) reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten.

Skolans varande

cropped-image2.jpeg

Nu när semestern och sommarlovet går mot sina slut slås jag av tre saker.

Det första är debatten om elever ska få berätta om sin sommar eller ej när de nu kommer tillbaka efter lovet. Det finns barn som bubblar av iver över att få berätta vad de varit med om medan andra bara vill krypa under bordet och hoppas att läraren inte ser dem och tar någon annan. Men det är inte säkert att känslorna är hopkopplade med att det varit en fantastisk resa till exotisk plats som bara måste berättas om eller i fall den vackraste stenen har blivit hittad på gården, utan helt enkelt viljan att prata inför grupp kan vara avskräckande! Det är en svår balansgång som läraren måste välja att utföra på bästa sätt som passar just de elever som är i klassen – och då kommer jag osökt in på andra saken; den rådande bristen av lärare.

Vi kommer att ha skolor som inte har lärare så att det räcker till undervisning! Hur löser vi det? Och som vuxen blir sommarlovsberättelsernas varande eller icke varande ett mindre problem. Vad kommer dessa elever att inte få ta del av, vilken kunskap ska de missa – var den viktigt eller kommer de klara sig utan den? Hur kompenserar vi det kunskapsglappet – för då kommer jag till tredje saken. Att ha ett arbete att gå till efter semestern.

Vikten av utbildning kan inte nog framhållas för att få ett arbete, men borde inte frågan handla om vad utbildningen ska innehålla istället för själva utförandet – för det tycker jag att vi lite lätt glider över i skoldebatten. Läste en artikel av en finsk professor som ifrågasätter hörnstenarna i det finländska skolsystemet i dess nuvarande form, men som nyanserar problematiken på ett sätt som även verkar konstruktivt för den svenska skolan. Professor Välijärvi efterlyser i sin utredning en omfattande förnyelse av den finska grundskolan eftersom deras skolresultat har börjat sjunka, vilket borde få varningsklockorna att ljuda här i Sverige.

För får vi inte ihop sommarlovets händelser med elevernas vilja till att lära tillsammans med lärarnas handfasta ledning så kommer det inte finnas kompetens till de yrken vi eftersträvar att ha inom den svenska marknaden inom snar framtid – och då blir det ännu färre elever som vill berätta om just sin sommar.

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/08/08/professor-efterlyser-omfattande-fornyelse-av-grundskolan