Vem är jag att döma dig

img_0148
Foto: Lotta Manglind

Jag läser i sociala medier och tidningen, hör på radio och ser på tv – hur mångfald och integration blir ifrågasatt: ”Ska verkligen alla inkluderas?”

Vem har rätten att döma vem som får vara med? På vilka grunder väljs man ut – både den som får döma och vem som blir dömd?

Vem som blir accepterad av andra beror på bla kön, ålder, tro, kulturell tillhörighet, födelseort, grupptillhörighet, specialintresse – men det märkliga är att det är samma kriterier som gör att du inte blir accepterad.

Vem är jag att döma dig – du kanske räddar mig en vacker dag, eller så löser du medicinska frågor eller stöttar en ensam mamma, samtidigt kan någon annan göra bedömningen att du platsar inte in i vårt samhälle. ”Du får inte vara med för du är inte likadan som vi andra.” Hur hamnade vi där?

Är det rättvist att vi alla ska bidra och göra vår plikt (utifrån våra egna förutsättningar) för att få det bättre, säkrare och tryggare? Ja, det tycker jag, samtidigt som när du behöver hjälp kan du kräva din rätt och få det stöd du behöver, när du behöver det.

Oavsett vem vi är, så ska vi få denna möjlighet. Även du min son som klappar mig på kinden och ger mig en puss på näsan, precis innan jag håller på att explodera av en eller annan anledning så läser du av mig och stoppar det, vilket är din fantastiska gåva – ändå blir du dömd av andra att inte kunna platsa in i vårt samhälle till 100%.

Det finns många föräldrar som vet vad jag pratar om. Det finns många syskon som vet vad jag pratar om. Det finns många mor- och farföräldrar som vet vad jag pratar om, likaså inom olika professioner. Vi är många som vet att det varit så här länge, vi ser de i vår vardag, runt om i vårt samhälle dagligen – men vi pratar så lite om inkludering. Om inkludering utifrån våra egna förutsättningar. Där man gör rätt för sig, utifrån sina förutsättningar, för att få kräva sin rätt till hjälp när den behövs. Våra lagar stödjer detta – men hur gör vi för att få ett genomslag i praktiken – alla dagar i veckan, för alla människor!?

Jag gör mitt bästa för att inte gråta – men vissa dagar är det svårt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s