Vad är det för fel på luciafirande?

img_0185
Kävlinges Lucia 2016

Efter att ha vaknat flera gånger under natten för att inte missa den tidigarelagda uppstigningen ger jag upp och tar mig ur sängen. Det är mörkt och alla andra sover, hårt. Det har snöat under natten, blötsnö så klart. Alla kläder är fixade och hänger och ligger överallt, det är bara att få rätt barn i rätt mundering. En lucia, en tomte och en pepparkaksgubbe. Efter de vanliga bestyren börjar påklädning och kampen mot klockan och stressen till att få plats i kyrkan. Som förälder ska man först lämna av barnen på sina respektive avdelningar, de är givetvis inte på samma och sedan ska man ta sig till kyrkan, inte långt från skolan men det är ont om platser.

Men innan dess ska kläder på. Först tomten, det går bra fram tills att sonen inser att han inte får ha något att lysa med (som Lucia), hm, sen pepparkaksgubben som är nöjd tills den sonen inser att man ska ha hatten också, hm, sist dottern som ska vara Lucia och som är supernöjd över att vara den som har glitter OCH ljus ända tills glittret runt magen går av, för tredje gången.

– Prosit! Vem nyser? Pust, det är bara pappa i familjen. Inga snoriga näsor hos barnen än i alla fall.

Sen ut till bilen. I blötsnö. Det blir till att bära, ett barn i taget och man får inte skrynkla ner. Det har strukits och tvättats i flera dagar. Väl i bilen med ytterkläder, ombyteskläder, väskor, fikaburkar, mina egna saker, då kommer vi ihåg extraglittret. Glittret som ska användas senare under dagen i håret. In igen, och var la jag det nu då? Visst ja, vid kaffebryggaren. Tar en klunk kaffe när jag ändå är där och ut i bilen igen. Är lycklig över att ingen gråter än. Kommer ut till bilen och lyckan blir kortvarig. Givetvis har bråk uppstått och tomten är förtvivlad. Försöker reda ut problemet med att alla får vara olika men att vi inte kan ändra på valet av kläder – inte nu.

Väl framme lämnas barn, kläder, väskor, skor, fikaburkar och extraglitter av på rätt ställe och jag springer till kyrkan. För att inse att jag inte är först. Hamnar långt ut på en konstig kant vid en hörna, men jag får sitta i alla fall. Det får inte de som kommer efter. Kollar så jag kan ta foto och allt känns lugnt. Tills panikkänslan dyker upp. Vad har jag glömt? Lämnade jag tomten på tomteavdelningen, Lucian på Luciaavdelningen och pepparkaksgubben på pepparkaksgubbeavdelningen, eller? Nåja, det lär jag ju få se snart. Nu ljuder kyrkklockorna med sina lugnande toner. Det blir stilla i kyrkan. Vi hör hur det rör sig bakom portarna som sakta öppnas. I denna Luciamorgons mörker i kyrkan ser jag min Lucia, min tomte och min pepparkaksgubbe tillsammans med sina kompisar, precis lika storögda och förvånade allihop inför den samlade skaran föräldrar, småsyskon och släktingar, i en stearinupplyst, stengolvs- och julprydd lokal, sjunga Luciasången. De går två och två och håller varandra i handen, följda av sina fröknar. En och annan har gosedjur, någon har fått en pepparkaka (givetvis min tomte), glittret sitter ovanför magen på första Lucian, något ljus lyser ojämnt och någon har tappat sin stjärna. Då rinner tårarna utför mina kinder. Får en pappersnäsduk från en av de mer organiserade mammorna. Om man får vara subjektiv, och det får man vara ibland, så är detta himmelskt vackert!

Barnens sånger ljuder genom rummet, deras närvaro värmer (fastän min pepparkaksgubbe sitter baklänges), och jag pöser över av stolthet när min Lucia tänder tredje ljuset i adventsljusstaken och läser sin vers tillsammans med tre Lucior till. Som vi har övat på den. Jag kan den utan till och det kan även hon. Inte en stakning. Vad gör det att vi tappade stövlar i snöpölen, att vi kommer att få ont i magen av för många lussekatter, att jag dubbelparkerade och att vi kommer vara jättetrötta i kväll, när vi får uppleva något sådant här? Och jag tror, att oavsett lokal, kommer massor av mammor och pappor att göra allt de kan för att deras barn ska komma i tid, för att få uppleva just detta – oavsett vilken utstyrsel barnen än väljer.

Trevlig Lucia!

En krönika jag skrev för flera år sedan 😊 – publicerad i SDS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s