Syskon (o)rättvisor

img_0057

”Ah meeen … ska inte han få betyg!? Så orättvist!” ”Han” i detta sammanhang är storebror i familjen som tar studenten till sommaren från det individuella programmet på gymnasiesärskolan och bedömningen av orättvisan uttalad av ett av hans syskon. Visst kan det verka grymt orättvist när betyg är det som framhålls som det viktigaste i skolan av både föräldrar, ansökningskrav, kompisar och lärare – och mycket arbete och ångest ligger bakom kanske inte helt önskvärda betygsnivåer – och så är det någon som inte behöver gå igenom denna process! För det handlade inte om att han inte fick betyg som alla andra utan att han slapp undan pressen – äkta syskonkärlek!

Problematiken är dock flerfaldig och blir lite märklig när vi i Sverige pratar om en skola för alla. Dagens skola har utvecklats till att kräva föräldrars engagemang så att eleven klarar av att ta sig genom skolan, hur kan då skolan anses vara kompensatorisk med det kravet och vad ger det för möjligheter för alla elever att utvecklas så långt som möjligt (enligt Skollagen)?! En för mig märklig utveckling och får mig att fundera på vad det är för skola vi vill ha egentligen? Alla barn har inte föräldrar som orkar eller kan engagera sig i skolan med allt vad det innebär, men själva sitter de på en enorm potential som inte kommer samhället till gagn – hur tänker vi då inför framtiden?

Det fria valet till gymnasiet gäller inte heller alla elever, och visst, gymnasiet är inte obligatoriskt (än) men det finns elever som inte har någon möjlighet till val, exempel de som har gått i särskolan och speciellt i träningsskolan. Några av anledningarna är att det inte anses möjligt att det sätts in de resurser som skulle behövas för att dessa elever skulle klara av att delta samt att det anses vara utanför deras förmåga att nå målen för utbildningen. Utbildningsmöjligheterna är också begränsade till några ställen med begränsat utbud, samt alla program ger inte betyg utan en bedömning av kunskaperna inom vissa ämnesområden utfärdas (där eleven alltså inte kan misslyckas och få ett motsvarande F) – därav den upplevda orättvisan inom familjen.

Det är även så att vissa elever med funktionsnedsättning har svårt att ens nå de lägsta betygskraven i grundskolan pga av sina funktionsmöjligheter, och vad är det för ett system i dagens välfärds-Sverige?! Vi har en myndighet för delaktighet och får en för jämställdhet – hur skulle det vara om vi samlade våra krafter och arbetade för jämlikhet istället?! Ett alternativ kanske tom skulle vara en skola för alla – och då menar jag alla – men jag vet inte om vi är mogna för det än, däremot hade jag hellre velat se den utvecklingen än den som vi ser och hör om idag.

Med bland annat detta i bagaget ser jag fram emot svaret från partistyrelsen på den motion jag nämnt tidigare att jag vill ta strid för på den kommande partikongre(S)en. Kan inte jag övertala med mina argument varför vi behöver se över betygssystemet så kan jag alltid skicka fram en skara syskon till elever som inte går ”i en skola för alla” – och som tycker att rättvisa ska skipas 🙂

http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-nya-betygssystemet-maler-sonder-vara-barn/
http://www.dn.se/insidan/relationen-till-lararen-paverkar-betygen-1/
Betygssystem som bäddar för misslyckanden
http://www.dn.se/insidan/samsyn-i-skolan-ger-bra-resultat/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s