Motionstider

145E5F7D-5074-4E13-9292-5D70BAFD598F

Det är samma procedur varje gång. ”Same procedure as every …!”

Det är motionstider – och fortfarande handlar det om att skriva motioner för oss politiker – inte motionera 😊

Först måste området ringas in. Vad är själva frågan? Vad vill vi uppnå? Sedan måste det kollas så att ingen annan redan har gjort det! Vilken vinkel ska det vara? Detta tar sin tid. Det kan krävas både möten med gruppdiskussioner och eget arbete på kammaren. Och det är här någonstans som jag befinner mig. Då inträffar steg 2. Att upprätthålla fokus. Efter att ha kollat mailen, FB, Instagram, Messenger, satt igång en tvättmaskin, kört upp barn och druckit kaffe (för mycket) – så börjar jag leta källor, det vill säga dokument, webbsidor, artiklar, kanske till och med en bok – samtidigt.

När nu huvudet är fullt av – både relevanta som icke relevanta – intryck så infinner sig steg 3. Störa andra. Sökande av socialt utbyte i detta skede är något märkligt med tanke på vad som ska produceras – en motion. Efter att ha gått igenom familjemedlemmarna (som vänligt men bestämt hänvisar mig tillbaka till motionsskrivandet med kommentarer som att ”fokuserar du så blir du klar – någon gång”) samt pockat på uppmärksamhet från partikollegor, så blir det ett blogg-inlägg … pust – fokus!

Sen ska steg 4 och 5 inträda. Eget skrivande och till slut ”Yez – jag är klar!” … om en stund … ska bara ta en runda på gymmet först … så att det blir någon motion i alla fall 😬

Låt valåret börja!

42A2F572-2B3C-47BF-B3AE-EB596EB352BE

”Måste man gå i skolan?”

Frågan är befogad men ack så svår att svara på en grå och mörk torsdagsmorgon i november – eller för den delen i februari – när stövlar, overaller, ryggsäckar, böcker, pennor, cyklar, nycklar, vantar och mössor ska hitta sina rätta ägare (gärna i rätt färgkoordination och storlek också) samt en tid ska passas – eller två.

Vi har i Sverige en skolplikt, vilket innebär att det enkla svaret är ”Ja! Det måste man om man är boende i Sverige och är i rätt skolålder.” Men innebär det något mer? Än att bara dyka upp menar jag. Jo, det gör det faktiskt – och det från flera håll.

Barnet ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om det inte finns giltiga skäl att utebli – vilket en förlorad mössa inte är – ej heller glömda idrottskläder.

Föräldrarna ska se till att barnet fullgör sin skolplikt, vilket innebär bland annat att se till att barnen kommer i tid till skolan samt att de har ­sovit och ätit – vilket inte är helt enkelt och inte så lätt som det låter – och som de flesta tonårsföräldrar kan intyga med omöjliga sovvanor hos sina avkommor.

Skolan ska ge den ledning och stimulans som barnen behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Finns det speciella behov ska särskilt stöd ges. Det ska finnas en elevhälsa (läkare, sköterska, kurator, psykolog, specialpedagog). Egentligen självklara saker men med tanke på budgetkrav, lärarbrist, lokalutformning samt kravet att barnets bästa ska alltid vara det ledande i beslutsfattandet så är det inte en helt lätt situation.

Politiker ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Så – enkelt, eller?! Känns som att vi är tillbaka till barnet igen i denna fundering. Det ena bygger på det andra. Alla måste bidra med sina skyldigheter för att det ska bli rätt. Förutsättningen är att alla måste bidra. När den möjligheten inte finns – av en eller annan anledning – behöver samhället i stort, skolan lokalt och förälder och barn i närmiljön – tänka till. Både när det gäller vad man själv kan göra men även vilket stöd som behövs. Kanske vi till och med måste tänka utanför de normala ramarna.

Att ha ett system, eller model, som fungerar är väldigt svenskt. ”In Sweden we have a system.” Men det känns som skolmodellen håller på att sprängas på grund av att vi har tryckt in för många ”måsten” – och glömt bort att se på helheten. Och så var det för barnets bästa – som vi ska arbeta efter hela tiden – som jag tror är den bristande biten. Barn lär sig likadant idag som man gjorde ”förr” utifrån att deras mänskliga behov har inte förändrats över tid. Vi har däremot tagit gigantiska steg inom digitalisering och administration, vilket har sina fördelar men även nackdelar. Förstå mig rätt nu, men det känns som att balansen inte är riktigt nådd mellan samhällets önskan om superelever genom innovation och barnets faktiska möjlighet till lärande. Jag personligen hade gärna sett att vi ser på skolan utifrån barnets lärande. Nu är det säkert någon som tänker att det gör vi ju redan. Men se då på lokalernas utformning, gärna skolgårdens också, i relation till antalet barn i grupper och klasser samt just dessa barns behov av pedagogik, läromedel samt lärmiljö. Och gör det utan att börja peka på att ansvaret ligger hos pedagogen. Våra pedagoger är givetvis ansvariga för den undervisning hen bedriver, men de omkringliggande omständigheterna är det så många fler som har skyldighet att ta ansvar för (se ovan).

Från och med hösten 2018 har vi även en obligatorisk förskoleklass för alla 6-åringar, så jag antar att frågan om man måste gå i skolan kommer att bli ännu mer aktuell på flera håll. När då frågan ställs av ett barn, så hoppas jag att det då finns föräldrar eller personal eller någon annan som tar sig tid att svara – att jo, det måste man – och att det är en unik möjlighet som vi tillsammans ska ta tillvara på allra bästa sätt!

Att ha ett mål att vara bland de 20 bästa skolkommunerna i Sverige är bra. Vi har det i Kävlinge – det är väl bara det att vi borde enligt det första politiska beslutet redan ha uppnått det (jag är medveten om att målet har flyttats genom beslut i kommunfullmäktige och borgarnas anledning till det kan jag egentligen bara spekulera i) – och min fundering är varför vi nu då har en ännu lägre ranking än tidigare år (plats 88 i Öppna jämförelser 2017)? Jag ställer frågan utifrån den politiskt uttalade viljan inför vår kommande budgetdialog. Ansvarig nämndspolitiker har utlovat en fördjupad analys av resultatet – känner jag vår förvaltning rätt så finns den redan 😊. Jag hade hellre sett en uttalad politisk vilja i vår kommun att utveckla satsningen på våra barn- och elevgrupper utifrån deras behov, det vill säga en satsning utifrån barnets bästa – och då var vi tillbaka till ursprungsfokuset! Så – hur svårt kan det vara – valåret har börjat!