Röstras

8F35C42C-E84F-4D59-A294-4EDCBC5DAE85

Minus 2 mandat – men hur är det möjligt?! Vi ser alla som är samlade i vår partilokal med bestörtning på vårt kommunala valresultat sent på valdagskvällen. 12 mandat mot våra nuvarande 14. En minskning med 2 mandat i Kommunfullmäktige. Vi som hade fått så många positiva kommentarer och hejar-rop från våra kommuninvånare under valrörelsen. Vi som hade tänkt vinna valet – tillsammans – men som nu står helt förlamade inför resultatet.

Vid en reality-check så visste vi att vinna valet skulle bli väldigt svårt. Vi har haft en Kvintett i majoritet (Alliansen + Mp) och då som ensamt parti bli större än fyra eller fem partier tillsammans är väldigt höga krav. Men satsar man inget så vinner man inget heller.

Extra svårt var det morgonen efter valet, måndagsmorgon, när äldsta sonen kommer ner i sin röda tröja med rosen på och ska fortsätta valarbeta! Han förväntade sig en dag till i vår valstuga och var full av energi! Det var under protester som tröjan byttes ut – dock till en annan röd 😊 och tårarna rann utför fler än mina kinder.

Valanalyser haglar, och många är förståsigpåare om vad som var orsak och verkan i valfrågor, valstrategier, valarbete, valtexter och företrädare. Vi är många som funderar på vad vi kunde gjort annorlunda, eller mer av, eller ändrat på – men i stridens hetta gjorde vi de val vi gjorde – och de är jag stolt över!

I Kävlinge Arbetarekommun som jag är aktiv i är det inte många som kunde gjort mer! Vi gav allt! Vi började i tid med vår planering av budget och aktiviter. Allt i våra annonser, affischer, artiklar, valsedlar, utskick, broschyrer, FB- och webb-inlägg utgick från vårt tagna valprogram som vi alla ställt oss bakom. Frågor att driva, ställningstaganden, debatter, svar i enkäter och till intervjuer – allt kommer därifrån. Sen att det inte bar oss längre fram svider.

Redan nu finns det medlemmar som är ivriga att komma igång igen 😊! Själv ska jag ta ut min frustration ett tag till genom att välta några väggar i fritidshuset och gräva upp trädgården – men attan den som ger sig! Som det ser ut nu blir vi kvar i opposition en mandatperiod till – vilket inte kan vara trevligt för de kommande styrande för nu är vi upprörda, vilket jag tänker att vi kanaliserar i att driva vår socialdemokratiska politik framåt med 🌹🌹🌹🌹!

Ett stort tack riktar jag till alla valarbetare (inklusive familjemedlemmar)- som ni la ner timmar, energi, steg, möten, dörrknackningar, FB-delningar – som ni har ställt upp i denna valrörelse! Jag är så imponerad!

Till sist vill jag även tacka alla väljare som gav oss sina röster! Vi kommer göra allt för att göra oss värda dem – fastän vi är i opposition! Vi ses i byn 😃

Rätten till en röst

12BBD6BA-EEA0-4ECB-9DA9-9BA16B979BB6

”Nä!”
”Jo!”
”Nä!”
”Jo!”

Äldsta sonen – Victor – och jag har hållit på ett tag så här nu. Han är lika fast i sin övertygelse som vad jag är, men situationen börjar kännas jobbig. Vi kommer ingen vart och jag börjar känna att gränsen är nådd för vad jag orkar med. Då får jag en puss på näsan och en klapp på kinden av Victor. Han vet lika väl som jag att vi löser inte våra argument utifrån de låsta positionerna utan vi behöver börja om från början. Givetvis ändrar vi inte våra ståndpunkter (vi är lika envisa båda två) men vi får den välbehövliga pausen – och når en kompromiss som vi båda kan köpa. Även om jag känner mig lite duperad 😊

Att få göra sin röst hörd är en mänsklig rättighet i en demokrati. Som förälder kan det vara svårt att låta barnen få göra det – och praktisera det i alla situationer. Man är stressad, har en tid att passa, samt att alla (vuxna) vet att man måste göra vissa saker – fastän man inte vill! Och här kan ju barn vara väldigt uppfinningsrika för att slippa göra just det man inte vill och gör inspel som kan vara helt fel-timade, opraktiska och tidskrävande. Att barn ska ha en egen åsikt och stå stark är väl något vi alla föräldrar arbetar för, men ack så svår att hantera ibland när förutsättningar och ramar är satta.

Politiker före mig har redan berättat hur det är att bedriva en valrörelse när det kommer till att hantera åsikter som uttalas från förbipasserande, i debatter, i mail och andra sociala medier. Man får ta både ris och ros – där vi kan bli förvånade över vuxnas beteenden och kommentarer på både ett negativt men även ett positivt sätt. Vi har alla rätt till en åsikt, men nedsättande och kränkande kommentarer mottages inte lika lätt som lyckönskningar och nyfikna frågor.

Jag är politiskt aktiv för att mina barn ska få leva i en demokrati, där det är en självklarhet att alla får gå och rösta på ett parti av eget val, och att de får bo i ett samhälle där vi alla är lika värda.

Victor skulle givetvis rösta! Vi tar det för självklart i vår familj, men det har inte varit det speciellt länge. Man brukar säga att Sverige fick allmän och lika rösträtt för män och kvinnor 1921, men det är inte hela sanningen. Den som var omyndig eller som omhändertagits av fattigvården – till exempel många människor med funktionsnedsättningar – tilläts inte rösta. 1945 beslutades att alla som var omhändertagna av fattigvården skulle få rösträtt, men det var först 1989 som alla svenska medborgare fick rösträtt, då omyndighetsförklaringen avskaffades. Det är jag tacksam för, och vill att det så förblir, så att Victor som är född med Downs syndrom får göra sin röst hörd som alla andra.

Med den självklarhet som Victor gjorde sina val i år gör att varenda steg som tagits, varenda samtal som förts och varenda timme som lagts i valrörelsen är värt det! Så gör som Victor – använd er rösträtt! Men ni måste inte ta i hand och tacka valförrättaren som Victor gjorde efter att hans valsedlar var avbockade och nedstoppade i lådan, även om det uppskattades 😊!