Jämställdhet – eller

735E780B-A873-4A30-B8F6-80D4C52D90C5

”Här sitter ni och är vackra!” Kommentaren kan ses oskyldig men … den uttalas av en manlig politiker till mig och min dotter innan vi ska inta våra platser på kommunfullmäktiges möte.

Det har varit förmöten och arbetsgrupper, mailväxling, messengerdialoger och samtal inför kvällens fullmäktige. Vi har kommunens årsredovisning som ska kommenteras innan beslut, vi har en ombudgettering av investeringar och ett trafiksäkerhetsprogram som får konsekvenser, vi har även fyra interpellationer som ska debatteras angående färdtjänst, arbetsresor och skolskjutsar, framtiden för de kommunala äldreboendena, insatser inom LSS samt planerna på utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget.

Och vi får en kommentar om hur vi pryder bänken utanför fullmäktigesalen.

Tyvärr var mitt fokus på att leverera partiets ståndpunkt under kvällens möte och lät det passera – men det är irritationen över att jag inte stod upp för min dotter – och mig själv – just där och då som jag tar mest med mig från den kvällen! Har vi verkligen inte kommit längre i vårt arbete om jämställdhet?! Jag menar, vilken man hade fått en liknande kommentar?

Med tanke på varför jag engagerar mig i politiken, som jag precis skrivit ett blogg-inlägg om, så är det just kommentarer som denna som driver mig! Så, ni som släpper dessa kommentarer omkring er och ni som gärna vill förminska mig och andra kvinnor, så får era kommentarer motsatt effekt!

Undanber mig även kommentarer om att vi kvinnor ska vara glada för att vi blir uppmärksammade samt att det var meningen att ”driva på mig”.

Som sagt, ingen man hade fått den kommentaren – så skärp er! För vi kvinnor är här för att stanna – och ta för oss – oavsett hur vi ser ut 🌹🌹🌹!

Sosse eller ej

D812B470-4FBD-4DC0-9AF0-EC97118443D0Vem är Socialdemokrat?

Och varför?

Jag har förstått att ”det ställer till det” för vissa när det gäller mig. Det finns de som tror att jag kommer från en akademikerbakgrund och fått det mesta serverat, samt att man måste vara fackligt förankrad för att vara Socialdemokrat.

Hm 🤔

Min morfar, en liten jordbrukare i norra Sverige, som fick det till att gå ihop för sin familj med timmerfällning och kolmilning (går bra att googla) under vintern samt vårflottning av timmer när isen släppte, var den som inspirerade mig på det mest finurliga sätt.

”Lär dig så mycket som möjligt. Och se så mycket som du kan!

För det kan ingen ta ifrån dig.”

Märkliga ord för ett barn, men jag förstår dem idag.

Min mamma flyttade in till stan och började i hatt- och handskaffär när hon var 14 år – alltså sex år i skolan och ett påbyggnadsår. Där mötte hon min pappa som hade börjat som cykelbud direkt efter skolan som 13-åring. Utsikterna för arbete var väl var de var i Piteå på 60-talet, så flyttlasset gick söderut. Till varuhuset Kringlan i Södertälje. Enligt mamma kunde pappa sälja en elspis till en dam som förvirrat sig in på hushållsavdelningen på väg till hattarna … och hon visste ju, för hon fick ta emot damen efteråt …

Färden fortsatte efter några år ännu längre söderut – till Malmö där jag har växt upp.

Alla mina lov spenderades uppe hos mina morföräldrar. Förutom att det var ett bra ställe att skicka iväg sitt barn till så skulle även jag som var ”liten och spe” komma ut på landet och få frisk luft. Att få vara ute i skogen och lära sig ”hur saker och ting går till” var en av anledningarna till mitt engagemang inom scouterna under flera år – innan dansen tog över.

Det var under de många fikastunderna och skogsturerna som morfar filosoferade om en bättre värld. Att inte behöva arbeta så hårt, att ha trygghet, att inte behöva lämna mormor med små barn hemma under vintern, och vikten av traktorns intågande och sista hästen ”Pålle”, för att inte prata om installationen av telefonen – vilken revolution!

På min pappas sida fanns farfar som var sjökapten och seglat över alla stora haven. Han blev sjökapten på det riktiga sättet – genom att styra en tremastare (går bra att googla det också, finns fina foton) runt Godahoppsudden! Farmor var hemmafru och skötte barn och hemmet. Jag har själv inte fått möjlighet till att höra några historier från dessa resor som gjordes under 40- och 50-talen, men enligt pappa så blev det på norrländsk vis inte så mycket av det heller utan ett ”jo” var tillräckligt på frågan hur det varit.

Till slut kom dagen då valet till gymnasiet skulle göras. Mina föräldrar tyckte att en yrkesutbildning hade varit bäst, kanske inom handel eller något med barn – eller varför inte inom sjukvården? Som ensambarn hade jag noll erfarenhet av just barn och var inte speciellt imponerad över dessa varelser som jag tyckte var lite otacksamma med tanke på all den uppmärksamhet och service de fick och så bara grät de – så inte det. Med tanke på min mammas arbetstider inom handeln var inte det heller lockande, kvällar och helger, och en massa kartonger som skulle bäras och vikas ihop (ja, jag fick hjälpa till, även hos pappa var det samma sak med kartonger – de gick åtminstone redan då till återvinning), och så var det sjukvården kvar. Ett otroligt område att förkovra sig i – om det inte hade varit för både den erfarenhet jag börjat få om bland annat cancer och diabetes och dess konsekvenser samt sprutor – så jag avstod. Morfar föreslog att jag tittade efter något annat – vad var jag intresserad av i skolan? Så på den vägen blev det – Samhällsvetenskaplig linje fick det bli!

På mitten av 80-talet i Malmö när man tagit studenten var det inte svårt för oss att få ett arbete, så veckan efter studenten började jag som så många andra av mina klasskamrater inom äldrevården, sen blev det julklappsinslagning på Domus, efter det kassan på Konsum, vidare till H&M, en vända som receptionist i växeln på ett etiketteringsföretag och Konserthuset – innan vidare studier lockade.

Från dag ett, på anmodan hemifrån, så gick jag med i facket; Kommunal och sedan Handels. Att vara med i facket var en självklarhet, men som studerande fick man vara lite kreativ. Då var det inte lika självklart, men JUSEK tog emot beteendevetare i vardande, som det hette när man inte var färdigutbildad – och där har jag stannat kvar.

Efter mycket funderande så påbörjade jag min fil.kand. i Lund. Funderingarna bestod av vad man kunde bli efteråt, det var inget riktigt jobb som väntade på andra sidan utan mer studier – och var satsningen värt det ur ett ekonomiskt perspektiv? Stödet från mina föräldrar bestod i tilltron att jag kunde klara det, men inte i någon form av sakkunskap eller förväntningar. Jag var den förste som ens gick nio år i grundskolan.

Att få, om man är intresserad, möjligheten att förkovra sig i oavsett vad, är en otrolig möjlighet. Jag tog mig an ekonomisk historia (inriktningen blev så småningom pappersindustrin), samhällsgeografi och sociologi. Livet utvecklade sig så att jag även studerade och forskade inom ekonomisk historia vid The London School of Economics (ja, boendes i London i fem år och ett år i Oxford), efter det blev det även en doktorsavhandling inom miljöpsykologi vid LTH (Lunds universitet), med fokus på barn med koncentrationssvårigheter och hur skolans fysiska miljö påverkar.

Under tiden blev det även tre barn (så jag kom över min tidiga inställning till barn) och ett eget företag, och nej, mycket sömn blev det inte.

När så dagen kom för disputationen (dagen då man ska försvara sitt arbete som man gjort under fyra år inför en betygsjury), så hade jag redan påbörjat en anställning som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten i Malmö. En otrolig möjlighet att få omsätta min forskning i verkligheten, vilket är hela poängen med att läsa vidare. Den ökade kunskapen ska komma samhället till gagn – precis det som man lovar högtidligt i en ceremoni i Lunds domkyrka vid promoveringen.

Min morfar, med båda fötterna på jorden, men med en vilja att förändra, hade – om han hade varit kvar i livet – menat på att jag har gjort just den resa han ville se skulle hända! Som Socialdemokrat ville han se att hans barn och barnbarn skulle få det bättre – genom utbildning, genom erfarenhet, genom tekniska innovationer, genom jämlikhet – men aldrig att det var tal om något annat än att det förväntades att man gjorde sitt bästa och arbetade hårt – oavsett vad man tog sig för. Och det oavsett vilka föräldrar du hade. Alla skulle få samma möjlighet – även kvinnor! Nu i efterhand så förstår jag att hans sätt att tänka var före sin tid – på många sätt. Hans sätt att tänka har även gjort att jag förutsätter att jag har samma rättigheter och möjligheter som alla andra – så även att vara Socialdemokrat.

Jag är verkligen en produkt av den politik som Socialdemokraterna har drivit under årtionden här i Sverige. Med framgång skulle jag vilja säga! Det har för min egen del inneburit hårt arbete (tro inget annat, den enda räkmacka jag vet är den jag betalar själv), många tårar, långa nattliga samtal om livets orättvisor och fasor (stora som små), upplevt ojämlikhet och ojämställdhet i form av hårda kommentarer, dålig behandling, dåligt betalt (utebliven betalning), studielån (som fortfarande betalas tillbaka) och allmän förnedring och förminskning genom glåpord och handlingar – både från män som kvinnor.

Men vet ni vad, det är just därför som jag engagerar mig som jag gör inom Socialdemokratin. Jag vet att det jag har är inte en självklarhet. Jag är otroligt tacksam för de möjligheter jag fått, men jag vet att om vi inte kämpar – varje dag – kan det försvinna! Vi ser att orättvisor finns runt om oss fortfarande, fastän vi borde veta bättre. Och det är denna känsla, denna ilska, dessa orättvisor, som får mig att driva på. 

Jag vill, precis som min morfar, att mina barn och barnbarn ska få det bättre – och det är inte en självklarhet och därför måste vi fortsätta engagera oss!

Nu kommer det bråda dagar inför Första maj – och ett EU-val! Jag vet varför jag engagerar mig som Socialdemokrat – och nu vet ni det också 🌹🌹🌹!