Klockan klämtar 


För kärleken, för livet, för tron, för de vi saknar. Många är vi som stannar upp när klockor klämtar i kyrkan – här är mina funderingar 😊

Man ska aldrig gå mellan en mor och hennes barn, det gäller människor så väl som djur. Där finns en beskyddarinstinkt som är svår att beskriva, även om man själv upplevt den. Känslan kan vara så otroligt stark och bygger på överlevnad, ansvar och en stor portion kärlek. Den kan vara starkare ibland för den som ska skyddas kan vara mer sårbar av en eller annan anledning som antingen är permanent eller övergående. Men den kan även vara mindre stark för att man vet att ungen klarar det, eller måste gå igenom en viss fas för att sedan bli stark och självständig.

En milstolpe i detta är ett bröllop! En glädjens högtid men ack så många tårar. Och ska vi vara riktigt ärliga så är det mest mammorna som står för den biten, innan högtiden, under högtiden och efteråt – det behöver inte heller vara ens egen avkomma som knyter kärlekens band! Själv behöver jag inte ens vara närvarande för att tårar ska produceras för det ligger så mycket bakom ett bröllop – och då menar jag inte allt det praktiska 😊 

Att det är en start på ett liv tillsammans (även om många idag levt ihop länge innan), att man lovar att ta hand om varandra oavsett vad och att man öppet visar sin kärlek till varandra oavsett vem man är – och det är väl här någonstans som tårkanalen sväller över – för det är det finaste som finns! Men det handlar även om de utmaningar som brudparet står inför (vilka vi i nutid inte har en aning om) men som de tillsammans lovar att reda ut – och det är typ här jag får hämta fler näsdukar – för nu ska de nygifta tillsammans försvara och underhålla sitt förhållande och sin familj och det är här alla lyckönskningar kommer in, för genom livserfarenheten vet vi att det kanske inte alltid kommer vara en dans på rosor – men just nu så ska det vara det – så stor skål till alla er som tar klivet nu i sommar 😊❤️🎉💍💐🥂🌹

Moderaterna visar sin okunskap

IMG_6427

Det är beklämmande att moderaterna efter 11 år som styrande i Kävlinge kommun inte visar större intresse för att upprätthålla den svenska välfärden och det kommunala uppdraget. Det finns lagar och förordningar som kommunen måste följa inom skola, vård, socialtjänsten, miljö och byggväsende. Att moderaterna som står för lag och ordning inte vill efterfölja dem inom Kävlinge kommun genom att tillsätta nyckelposter för att klara uppdraget blir märkligt. Det skapar inte ett kaos att ha kvar de tjänster som bidrog till att Kävlinge blev Sveriges kvalitetskommun.

Att visa på vad en låg skatt innebär verkar känsligt, så då gör vi det igen.
Genom att spara in på tjänster så hämmar vi byggandet i kommunen, miljön blir sämre, betygen uteblir, barnens utveckling kommer i farozonen, äldrevården får färre anställda, socialtjänsten drabbas givetvis också – och då får vi ett kaos.

Att diskutera en förändring av skattesatsen kommer vi inte att göra förrän det finns mandat och intresse för det. Vi höll därför våra direktiv och yrkanden i budgetfullmäktige inom det föreslagna skatteunderlaget, exempelvis:

– fler yrkeskategorier inom vården, skolan och omsorgen som kommunen mycket väl skulle kunna inkludera i målet att vara en attraktiv arbetsgivare. De anställda ska göra det de är anställda för att göra samt har utbildning och kompetens för.

– fokus på sjuktalen och vi tror inte att tillräckliga åtgärder är föreslagna.

– färre anställda per ansvarig chef.

– sättas in vikarier vid sjukfrånvaro.

– en satsning på elevhälsan.

– fler miljöinspektörer.

– en fastighetschef/strateg

– mindre barngrupper med förskolepedagog och barnskötare

Det ger dock en bild av moderaternas grundläggande värderingar, och här verkar vi skilja oss åt. Som vi ser det så skapar inte våra förslag ett kaos, utan ordning inom den svenska välfärden. Det som blir anmärkningsvärt är att moderaterna inte kommit längre i sina funderingar om vad det är för samhälle de vill överlämna till våra barn.

Vi i (S) tycker det är helt ok att det finns olika uppfattningar, men moderaterna verkar inte vara lika toleranta. Att få framföra kritik är en del av både oppositionens roll samt en stor del av ett öppet samhälle. Märkligt nog irriterade detta moderaterna mer än ett förslag på skattehöjning. Avslutningsvis kanske verksamhetsbesök är på sin plats för de styrande, för att kalla en förskolepedagog för byråkrat visar på ren okunskap.

Catrin Tufvesson
Partiföreträdare för Socialdemokraterna i Kävlinge kommun

http://kavlinge.lokaltidningen.se/insant-moderaterna-visar-sin-okunskap-/20170630/artikler/170629942/1141

http://kavlinge.lokaltidningen.se/insant-slutreplik-–-riktig-kaos-hos-socialdemokraterna-/20170630/artikler/170629943/1141

 

 

Sommarledighet och bad

 

IMG_7889

”Va? Ska de ta bort sommarledigheten också i sin spariver!!

Vi är många som ser fram emot att få lägga upp fötterna i solstolen, läsa den där boken man inte haft tid till, bada, ta en tupplur, tända grillen, äta gott, leka med barnbarn, ta tag i byggprojekt, resa och se nya platser – för att fylla på energi, men även att få nyttja vår rättighet till ledighet. Det är bara att kolla på FB 😊!

Att ta sommarledigt förlöjligades av ett borgerligt ungdomsförbund här i Kävlinge kommun i ett FB-inlägg. Lite påhittigt tyckte jag det var först, ni vet, ungdomen har det fortfarande, men efter att jag hört kommentaren ovan fick jag en stark känsla av obehag. Vad menades egentligen? Missunnar de alla som sett fram emot under ett helt år att få göra det man har längtat så efter?! För inte vill de väl ändra i lagen?

Vi kan börja med att ha semester är ingen självklarhet. För det första så kräver det en anställning. För det andra att det finns ett avtal – vilket definitivt inte har varit en självklarhet. Kampen för rätten till vila och semester kan ses i de demonstrationer, strejker och förhandlingar som under en lång tid tillbaka kan återfinnas i den svenska historien. I 1 maj demonstrationen 1890 var för första gången parollen ”8 timmars arbete, 8 timmars frihet, 8 timmar” vila med. Först 1938 fick Sverige en semesterlag med rätt till två veckors semester. 1951 förlängdes det till tre veckor, 1963 till fyra veckor, och idag har vi lagstadgat 25 dagars semester. Allt infört med starkt motstånd från borgarna. Lyx kanske några tycker, del av ett välfärdssamhälle där människans värde respekteras tycker andra.

Utöver rätten till ledighet, så är det aspekten av att få ett sommarjobb som kan leda till en anställning som är minst lika viktig! Jag önskar alla rätten till ledighet, vilket innebär implicit även en anställning – där någon annan kan få sommarjobba så att du kan vara ledig – kanske till och med ta ett dopp?! De som är politiskt aktiva vet att politiken aldrig tar ledigt 😊 däremot behöver personalen inom förvaltning och verksamheter ett välförtjänt uppehåll från oss politiker!

Detta uppehåll för ordinarie personal under sommartid, ger även en möjlighet för ungdomar att få sina första anställningar. Den möjligheten borde vara av intresse för ett ungdomsförbund oavsett partifärg – både för sin egen del men även för de medlemmar man representerar.

Avslutar med en önskan om många och långa simturer – ta tillfället i akt i hav, sjö, å och simhallar – vi har dem kvar ett tag till! Plocka upp efter er, ta hand om varandra och öva er simkunnighet så att vi sänker statistiken med tillbud i sommar. Även Sjöräddningen och badvakter kan få ha lite mindre att göra!

Vi i (S) fortsätter argumentera vikten av tillgång till simhallar i Kävlinge kommun – fast det kanske är från skuggan av ett parasoll 😊!

https://www.svd.se/elever-godkanns-som-simkunniga–kan-inte-simma/om/sverige

https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/f%C3%A5-koll-p%C3%A5-vad-som-g%C3%A4ller-inf%C3%B6r-sommarjobbet-3922402

 

Moderaternas brist på verklighetsförankring

 

IMG_0326

Efter förra årets budgetförhandling avgick miljöchefen i Kävlinge i protest mot den för tighta budgeten som antogs av den styrande Kvintetten (M, L, C, Mp och Kd) – där moderaterna är det största och tonsättande partiet – och så har det fortsatt. I Kävlinge kommun saknar vi en fastighetschef inför de planerade byggnationerna, en miljöchef är fortfarande inte tillsatt, det saknas miljöinspektörer för att uppnå kraven från Länsstyrelsen, det saknas planarkitekt för att driva igenom detaljplaner, det saknas en aktuell översiktsplan, det saknas förskolepedagoger för att kunna följa Skollagen, det saknas specialpedagoger och speciallärare för att ge varje barn lika möjligheter i skolan, elevhälsan är underbemannad för att följa direktiven på förebyggande av ohälsa i skolan, vikarier sätts inte in vid sjukfrånvaro, det saknas ett anständigt flyktingmottagande, det saknas en integrationssamordnare inom arbetsmarknad och integration, det saknas handläggare för socioekonomiskt stöd och det saknas fältassistenter som samarbetar med polisen om våra ungdomar. Vi ser ett ökande sjuktal bland våra anställda. De fackliga företrädarna påtalar bekymmer inom arbetsmiljön, så även Arbetsmiljöverket. Underhållet på våra fastigheter är eftersatt, vilket vi ser effekterna av nu på bad, förskolor, skolor och äldreboenden. Det saknas även idrottshallar.

Detta samtidigt som de politiska målen är att Kävlinge kommun ska vara en attraktiv arbetsgivare, skolan ska vara bland de topp 20 i Sverige samt att Kävlinge ska bli Skånes bästa boendekommun innan mandatperioden är slut.

Kaos blir det när verksamheten inte är fullt bemannad. Kaos blir det när elever inte får godkända betyg. Kaos blir det när våra äldre inte får tillsyn. Kaos blir det när kommunen inte fullgör sitt åtagande gällande nyanlända. Kaos blir det när fastigheter inte kan användas. Kaos blir det när det saknas bostäder. Kaos blir det när partier som ska samarbeta inte kan lägga tydliga direktiv.

Hur kan då vårt förslag på en ökning av 8,4 miljoner, dvs 0,5% av hela kommunens budget, anses vara en lyxfällepolitik? Hade moderaterna haft någon anständighet hade de ansett det för lite och lyssnat till förvaltningen och verksamheternas varningsklockor, speciellt med tanke på de mål de själva satt upp.
Det som moderaterna kallar lyxpfällepolitik är förresten samma summa som de själva lagt på nya torget i Kävlinge – samtidigt som ovanstående problematik är känt.

Att ha anställda är för oss inget risktagande eller kaosframkallande, men det vi ser är att i moderaternas iver att privatisera allt så glöms det politiska ansvaret bort. Byggnationer är eftersatta i kommunen, speciellt i de västra delarna. Den upplevda tryggheten har sjunkit – men vem är ansvarig i kommunen? Moderaterna framhåller väldigt tydligt att det är de. Intressant är då att notera att kritiken de borde rikta mot sig själva samt de andra styrande partierna vänder de mot oss! Vi ser det som avsaknad på verklighetsförankring – kanske är det dags för en förändring?

Catrin Tufvesson
Partiföreträdare för Socialdemokraterna i Kävlinge

http://kavlinge.lokaltidningen.se/insänt-moderaterna-har-brist-paa-verklighetsförankring-/20170614/artikler/170619855/1141

http://kavlinge.lokaltidningen.se/insänt-”socialdemokraternas-löftesmaskin-sänder-kommunen-till-lyxfällan”-/20170614/artikler/170619856

Offerkofta

img_0148

Det är svårt att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning. Förresten, det är svårt att vara förälder överhuvudtaget. Våra barn ska bli så otroligt framgångsrika, inga medelmåttor här inte, eller arbetslösa, eller utan betyg, eller sjuka. De ska briljera – och vara bättre än både oss själva, men definitivt bättre än grannens, eller väninnans åtminstone. Vad händer då om det inte inträffar, exempelvis om det finns en diagnos med i barnets utveckling? Som ställer till det lite, som i skolan. Kan då inte det barnet bli världsbäst i något, eller få briljera?!

En diagnos kan vara medicinsk, psykisk, social, ärvd eller bara finnas där – fastän vi hade velat att den försvann, åtminstone för ett tag – så vi föräldrar kan få briljera lite med vårt barn …

Men vänta nu, varför ska inte alla barn få lysa – utifrån sina förutsättningar?! Jag tror att många med mig vill verkligen att det ska gå bra för ens barn, och andras ungar, men att vi blir lite förblindade av själva målet så att vi missar vägen dit. Vägen mot målet är den som tar på krafterna, det är den som ger sömnlösa nätter, långa (och många) samtal med yrkeskategorier man inte visste fanns, beslutsvånda och en känsla av orättvisa infinner sig allt för ofta. Och det är här någonstans som även våra värderingar kommer in. Hur ser vi på allas lika möjligheter? Allas lika rättigheter? Vad innebär det?

I Sverige har vi ett system i skolan där vi kategoriserar våra barn efter möjligheten till att lyckas. Inte ifall de har lyckats, eller hur mycket vi vuxna måste bidra med för att de ska lyckas – allt efter de regelverk vi har antagit, på både gott och på ont.

Utgångsläget är att vi ska ha en likvärdig skola, där alla barn och elever ska få utvecklas så långt som möjligt (Skollagen och Diskrimineringslagen). Men när det inte sker så har vi en säkerhetsventil där vi kan skriva in de barn som inte anses kunna klara målen, vi kallar det särskolan. Anses det sedan finnas ytterligare svårigheter med att klara särskolans mål, så finns träningsskolan. Träningsskolan har inte betyg, utan en bedömning görs istället. Träningsskolan har även en egen läroplan med övergripande livskunskapsområden i jämförelse med skolans ämnesområden.

Skillnaden är att inskrivning till träningsskolan sker ofta utifrån befintlig diagnos, inte utifrån vad eleven har presterat. Med andra ord en förutfattad mening om vad barnet kommer att prestera. Vad gör det då med tilltron till barnets förmåga? Vilka krav kommer att ställas utifrån redan förutfattade meningar? Och hur bryter dessa barn sig ur denna väldigt tajta kostym? En stor eloge till de pedagoger, assistenter, rektorer – givetvis även till föräldrar – men även hela den grupp människor som befinner sig runt dessa elever, som vågar och ser det som en självklarhet att alla, oavsett utgångsläge, ska få prestera utifrån sina förutsättningar! Ni är många som hjälper till att spränga gränser och sätta fördomar ur spel 😊!

Så bort med offerkoftan, speciellt hos oss föräldrar! Sätt alla barn på en piedestal, vissa kanske behöver hjälp upp, det kanske behövs några extra trappsteg, eller hjul, kanske en extra bred sist, kanske med ryggstöd – men vad gör det?! Låt alla barn få en möjlighet till att briljera – de kanske överraskar oss föräldrar med att t.o.m. vara bättre än grannens, eller väninnans – och det på helt egen hand 😏

Jag vill även se en skola för alla – men det behöver jag väl inte förtydliga?!

Mors Dag

IMG_0314
Går genom ett tyst och nyvaknat Löddeköpinge. Solen på väg upp, värmen stiger, några få cyklister på vägarna, lite trötta hundägare går sin runda, någon på väg att köpa frukostbullar medan andra redan lägger sista handen på den nytvättade bilen.

Efter några dagars ledighet smyger sig behovet av att planera för kommande veckor upp innan sommarledigheten får påbörjas – vare sig jag vill det eller ej – för nu händer stora saker!

Studenten – tänk att vi har kommit så långt med äldsta barnet 😊

Budgetförhandling i kommunfullmäktige – givetvis samma dag … 😬

Långväga gäster – som kommer att få hjälpa till med det sista studentfixet eftersom just jag inte kommer vara på plats pga av ovan … vilket mottagande av vänner 😳

Innan det ska en av de största golftävlingarna – Nordea Masters – avgöras på Barsebäck golfbana. Märkligt kanske att jag ska vara caddie åt Kävlinges KSO (med andra ord inte min partikamrat) i Pro Am-tävlingen, men här ska kommunens färger representeras och försvaras och det kräver både mod och styrka men även blocköverskridande samarbete. Efter att ha läst hur oerfarna caddies har gjort bort sig genom tiderna så undrar jag verkligen hur detta ska gå – men skam den som ger sig – vinnarskalle har vi båda så ett motstånd ska vi ge i alla fall …

Innan jag hinner börja min planering smyger yngsta sonen fram med famnen full av blommor … inte ett öga torrt hos denna mamma i alla fall … planeringen får vänta lite till – Trevlig Mors dag 🌹!

Vem styr i Kävlinge?

IMG_7166
Vattentornet i Kävlinge

Ja, inte är det jag i alla fall – eller?!

Att vara i politisk opposition kräver sin förklaring. Många tror att om man är politiker, oavsett position, så bestämmer man. Men så är det inte – tro mig.

I Kävlinge kommun blev moderaterna det största partiet med 15 mandat, och vi socialdemokrater det andra största partiet med 14 mandat. Mandaten är fördelade utifrån antal röster och de 49 platser som vi har i kommunfullmäktige. Mandat = plats i kommunfullmäktige, och ju fler desto bättre. Enkelt. Men det största partiet fick inte egen majoritet, vilket krävs för att driva den egna politiken.

I teorin kunde vi andra göra ett deal med konsekvensen att vi hade röstat ner alla förslag som det största partiet hade lagt fram, exempelvis fördelningen av ordförandeposterna. En sådan situation vill ingen ha, så efter valresultatet stod klart landade förhandlingar i att M, L, C, Kd och Mp slog ihop sina mandat i en Kvintett (15+5+3+1+3=27), vilket blir en majoritet – och som då resulterar i att de har en majoritet i alla nämnder. I praktiken betyder det att de med majoritet får igenom alla sina förslag, oavsett vad oppositionen tycker.

Även om kommunstyrelsens presidium (bestående av en moderat ordförande, och en liberal och en centerpartist som 1:a respektive 2:a viceordförande, och mig som 3:e viceordförande) diskuterar och lägger riktlinjer så är majoriteten 3-1. Precis som i alla nämnder är det förslaget som får majoritet som blir det gällande, utan att oppositionens åsikt märks.

Då blir det märkligt både när kommuninvånare tror att jag kan påverka utfallet, men även när moderaterna vill ha vårt stöd! Vill man som kommuninvånare ha en förändring, kanske man även vill se att nuvarande opposition ska påverka, då måste man rösta annorlunda i nästa val!

/Catrin Tufvesson
Partiföreträdare för Socialdemokraterna i Kävlinge