Missnöje över KKB-utförsäljning

image

”Överklaga!”

Besvikelsen är enorm – både före och efter kommunfullmäktiges beslut, över att sälja ut 15% av det kommunala bostadsbolagets lägenhetsbestånd i Kävlinge.

Utförsäljningen har uppmärksammats av media, i sociala forum, på byn, inom Hyresgästföreningen både lokalt samt regionalt, och givetvis av hyresgäster.

Alliansen (M, C, L och Kd) driver igenom, med stöd av SD, utförsäljningen på måndagens möte den 190610. Där antas nya ägardirektiv för det kommunala bostadsbolaget, samt fastställer att det blir Kävlinge kommunala Holdings styrelse som kommer att följa försäljningsprocessen och slutligen godkänna förslag till försäljning och potentiell köpare – med andra ord kommer vilka fastigheter det blir, samt vilken köpare det blir inte att debatteras i eller beslutas av kommunfullmäktige. Öppenhet och transparens sätts åt sidan. Anledningen är att de styrande vill inte uppröra de berörda hyresgästerna innan man bestämt vilken köpare det blir. Så det är bättre att hålla alla KKB-hyresgäster på halster istället 🤔?!

Intressant nog så får jag höra av styrande partiföreträdare att det är jag, och andra socialdemokrater, som gör folk upprörda. Hur tänkte man där? Det är väl inte jag och mitt parti som vill sälja ut Allmännyttan och folks hem?! Så vem är det som gör folk upprörda egentligen?

För att få ett fullmäktigebeslut upphävt genom en laglighetsprövning (överklagan) så måste det finnas en grund för upphävandet av beslutet, vilka återfinns i Kommunallagen.

”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.” (26§ SFS 2017:725)

Utförsäljningen av 15% av KKBs lägenhetsbestånd bereddes i kommunstyrelsen inför beslutet i kommunfullmäktige. Det är kommunstyrelsens förslag som ligger till grund för beslutet som kommunfullmäktige antar. Vi i S var kritiska redan i KS och ville återremittera ärendet, för vi ansåg att det saknades en konsekvensanalys om hur en så pass stor utförsäljning kommer att påverka samhällsutvecklingen i Kävlinge kommun – som vi politiker är ansvariga för. Det saknades även en konsekvensbeskrivning om hur en utförsäljning påverkar hyresgästerna och deras möjligheter till att bo kvar, samt hur en utförsäljning påverkar bolaget i sig.

Men vi fick avslag på det, och ärendet gick vidare till kommunfullmäktige där vi nu vet hur utfallet blev.

En av de styrande partiföreträdarna pratade i fullmäktigedebatten om en kostnadskalkyl för en utförsäljning – men den har vi i oppositionen inte sett. Vi kan givetvis överklaga ett beslut som vi inte är eniga med de styrande om eller som vi anser inte är till fördel för kommuninvånarna, men ett beslut kan endast upphävas av Förvaltningsrätten (8§, SFS 2017:725) om:

   1. det inte har kommit till på lagligt sätt.

Även om vi som förespråkare för Allmännyttan blir besvikna vid en utförsäljning så kan vi inte se att beslutet har tillkommit på felaktigt sätt – fastän vi saknar konsekvensanalys och kostnadskalkyler. Ärendet är dåligt förberett och beslutsunderlaget under all kritik, kanske för att det hastar vad vet vi, men det är berett i förberedande instans.

   2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget.

Ärendet är i allra högsta grad en angelägenhet för kommunen – och det är ju därför vi opponerar oss.

   3. det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det.

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och har den friheten att besluta om just ärenden som utförsäljning av – eller om man så vill behålla och utveckla – kommunala bolag.

   4. beslutet annars strider mot lag eller annan författning.

Tyvärr gör det inte det. Att undanhålla information är inte olagligt – bara ett demokratiskt fulspel, och det är inte heller en grund för upphävandet av beslutet.

Så, lagligt sett så finns det ingen grund för ett överklagande, men det står alla kommuninvånare fritt att göra den bedömningen. Däremot kan vi opponera oss och berätta vår sida av saken.

I fullmäktigedebatten ansåg partiföreträdare för SD, M och C att vi i S inte skulle lägga förslag som vi vet på förhand inte får majoritet! Vilket påhopp på den demokratiska processen samt yttrandefriheten! Vi har våra väljares stöd och förtroende – och förväntningar – att driva de frågor, avslag och återremisser vi anser är lämpliga. Och vi kommer att fortsätta återremittera samt avslå förslag som vi inte håller med om – fastän vi vet att vi inte har majoritet för det (än) oavsett hur mycket de styrande än tycker att det är vi som upprör folk. Om man nu gör en bedömning av de beslut som tagits så är det faktiskt de styrandes förslag som gjort kommuninvånare upprörda. Kanske något att fundera över 🤔

Beslut om KKB

image

Vi Socialdemokrater begärde återremiss på ärendet för en konsekvensutredning saknas på gårdagens fullmäktigemöte. Vid påföljande votering röstade vi för avslag.

Vad vill den styrande borgerligheten med det kommunala bostadsbolaget?
I Kävlinge har vi ett välskött kommunalt bostadsbolag – KKB. Kommunala bostadsbolag ska drivas i allmännyttiga syften.

Den grundläggande tanken med ett allmännyttigt bostadsbolag är att bostäderna ska vara tillgängliga för alla – oavsett social, ekonomisk, etnisk eller annan bakgrund. I det allmännyttiga syftet ingår ett aktivt samhällsansvar. Det kan handla om etiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande, ofta som ett bidrag till hållbar utveckling eller för att möta klimatutmaningen. Detta arbetar KKB med – varför kan vi då inte aktivt stödja denna utveckling?

För tre år sedan ställde vi frågan till Moderaterna om en utförsäljning av KKB var på gång då man skulle dela upp bostäderna i ett bolag och verksamhetsfastigheter i ett annat, men det var inte anledningen till uppdelningen … vad händer då idag?? Vi undrade även då om det var början på en utförsäljning av HELA KKB – ja vi får väl se, de börjar med 15 % …

Vi ser med oro att fler och fler kommunala bostadsbolag – alltså allmännyttiga bolag – blir utsålda till privata aktörer. KKB är ett välskött bolag och har varit det under en längre tid, med en bredd av äldre respektive nybyggda fastigheter som vi vill behålla inom KKB.

Vårt förslag för tre år sedan var att använda den bolagskoncern vi tog beslut på genom att sälja verksamhetsfastigheter som KKB ägde till KKL, för att frigöra och få medel att bygga nya fastigheter. Istället för att sälja hyresfastigheter så fanns det verksamhetsfastigheter som KKB ägde som exempelvis Kullagården som skulle kunna säljas av KKB till KKL (allt i enlighet med förslaget av koncernbildningen) för att få finansiering till att fortsätta byggandet av hyreslägenheter.

Men det dög inte som lösning för det behövs fler privata aktörer på marknaden, de styrande hävdar att KKB har ett monopol på hyresrätter i Kävlinge. Monopol innebär att ett företag har den totala marknaden, så är inte fallet idag – KKB har 70% (70% är inte 100%) och det finns 15 andra hyresidkare till i Kävlinge kommun – och med hur det är planerat framöver så kommer de både att utveckla sina bestånd mer samt fler aktörer kommer att komma in på marknaden i Kävlinge.

Att sälja ut delar av KKB för att återinvestera i bostäder samt bad och idrottshall låter väldigt bra, och vilken kommuninvånare säger nej till det? Inte de som bor i villor eller bostadsrätter i alla fall – för det är inte deras hem som ska säljas, och de får en utveckling av en välbehövd idrottshall och ett nytt bad i Kävlinge.

Men vem kan mena att hyresgästerna ska stå för den kommunala verksamhetsutvecklingen? Att låna pengar idag till investeringar är det bästa du kan göra eftersom räntan är så gott som noll. Varför gör då inte kommunen det, utan låter hyresgästerna få betala för det? Det blir en dubbelbeskattning på de i KKBs lägenheter!

Det kommer att gå ut över de nuvarande hyresgästerna genom att all vinst inte går tillbaka till KKB samt kommunal verksamhet blir finansierad. Det finns andra möjligheter till att lösa både fastighetsutvecklingen inom bolaget samt att kommunen utvecklar sin egen verksamhet utan att ta vinsten från KKB

Utöver den finansiella frågan så ser vi även ett problem med kravet på den tilltänkta köparen från säljaren av fastigheter, dvs hur ska KKB kunna ställa motkrav på en privat aktör för att få dem att köpa fastigheter med motkrav på att nya fastigheter ska byggas inom kommunen? Hur ska KKB kunna fastställa att det uppfylls? Vad är det som säger att löftet om nyproduktion av en potentiell köpare både sker på den plats kommunen vill se samt att vid en vidare försäljning av bostäderna att det löftet infrias?

Man kan även fråga sig var det ska byggas då kommunen har väldigt lite egen mark att anvisa. Vill påminna om att fd Scan-området – idag benämns det som Stationsstaden – ägs av just en privat aktör, likaså är det med Å-staden – det är alltså inte kommunen som äger den marken och kan inte bestämma hur och när den ska exploateras.

Hyresgästerna i KKB har även de mandat att säga vad de tycker i frågan i enlighet med KKBs boendeinflytande. Många har valt KKB just för att det är ett kommunalt bolag med den trygghet som det bör innebära. Vi vill värna om att hyresgästerna får förbli hyresgäster, och att deras boende inte blir sålt till en privat aktör som renoverar för att kunna höja hyrorna på deras boende.

Vi ser utifrån detta ingen anledning till att det behövs säljas ut något av KKBs hyresfastigheter för att få en fungerande ekonomi till att fortsätta bygga i Kävlinge kommun.

Med tanke på den ökade kostnaden för badet med ca 100 mkr, så kanske det är läge att igen se över vad som skulle kunna göras i de befintliga simhallarna – för en lägre kostnad – och inte behöva sälja bostäder för att täcka de skenande kostnaderna.

Ett alternativ hade varit att vara mer aktiv med ägardirektiven till KKB. Vi tycker att Allmännyttan har en roll att spela och med goda ägardirektiv kan den vara en dragare för bostadsbyggandet i kommunen som är efterfrågat.

För att inte tala om det oansvariga i att göra en så här stor utförsäljning utan att en konsekvensanalys blir gjord med hänseende på hyresgäster, bolaget i sig samt samhällsutvecklingen – men det är visst väldigt bråttom att få igenom försäljningen! Det saknas en konsekvensanalys om hur en utförsäljning kommer att påverka samhällsutvecklingen i Kävlinge kommun – som vi politiker är ansvariga för. Det saknas även en konsekvensbeskrivning om hur en utförsäljning påverkar hyresgästerna och deras möjligheter till att bo kvar.

Vi Socialdemokrater vill återremittera ärendet, precis som vi gjorde i KS, men det kommer inte att påverka utgången, nu vet vi även att SD stödjer utförsäljningen. Frågan blir vad Liberalernas och Centerpartiets väljare tycker om den folkförädling som dessa partier nu kommer att stå bakom – det bytet av kommuninvånare som kommer att ske – är det verkligen den människosynen som Liberaler och Centerpartister står bakom?

/För Socialdemokraterna i Kävlinge 🌹🌹🌹
Catrin Tufvesson

Till vilken nytta

06EF33DC-76BE-4720-91CF-5B3DB5CE9EBC

”Du tillhör de styrande!”

Min vana trogen (tyvärr) så börjar jag förklara att jag tillhör inte den politiska majoriteten i kommunen – de styrande – utan oppositionen, alltså de som inte besitter de ledande positionerna ex. ordförande i styrelser och nämnder.

Personen som uttalade påståendet ser lite besviken ut och jag får mig en tankeställare 🤔

Vad är det egentligen som personen ser? Något som jag kanske borde förstå … och hantera på ett annat sätt.

Visst jag sitter både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, kan kalla mig för kommunalråd och partiföreträdare – dock i opposition – och som sådan får jag möjligheten att representera kommunen i olika evenemang och samarbeten, och givetvis kan jag då påverka men besluten blir ändå så som de styrande vill. Men är detta något som man ser om man inte är just väldigt mycket politiskt engagerad?

Jo, det gör man nog om beslut eller andra ställningstaganden blir uppmärksammade av exempelvis media där de olika inställningarna i en fråga belyses, så som nu med utförsäljningen av KKB, men där är många politiska beslut och viljeinriktningar som är gemensamma för att just våra kommuninvånare ska få det bra i vår kommun.

Så vad är då nyttan av att vara i opposition? Man ska kritiskt granska de styrande och deras beslut – och på det sättet kan man ju faktiskt säga att jag tillhör de styrande inom politiken – för visst påverkar ett granskande öga de styrande! Nej, inte så att beslut inte fattas, men besluten kommer till kommuninvånarnas kännedom – som i sin tur får bestämma hur de sen vill ha det – inte ofta men vart fjärde år finns det möjlighet att påverka vem som styr i bland annat våra kommuner – eller vart femte år som nu i EU-valet.

Så nu har jag två anledningar till att fortsätta mitt politiska åtagande – både för att förvalta det förtroende som jag har fått, men även för att kanske en dag faktiskt tillhöra den styrande sidan! Jag tror dock att jag måste börja med att inse att många faktiskt tror på att jag kan påverka beslut – fastän jag är i opposition – och då ska jag göra vad jag kan för att faktiskt göra det! För inte vill jag göra någon så besviken igen 🌹🌹🌹!

Känns extra skönt så här i valtider också – nyttan i påminnelsen att ”gå och rösta” får en annan innebörd liksom 😊 

Första maj

4B7DAE87-A083-43C5-8C6A-ACE8764CC0EB

Ett stort tack till Elin Gustafsson, skånsk riksdagsledamot, som deltog i vårt Första maj-firande i Kävlinge 🌹🌹🌹!

Här är mitt skrivna tal – inte riktigt likt det talade men när nog 😊 från Folkets Park i Kävlinge, med inslag av foton från dagen!

”När jag tänkte tillbaka på det gångna året inför idag så var det flera sakfrågor som vi har drivit och argumenterar för som dök upp, men det kändes som att jag missade något.

Efter en stunds funderande – nu kan jag säga att det tog flera dagar – så kom jag på vad det var – det var ju valår förra året.

HELA året, kan väl tilläggas.

Vi la ALL vår tid på det – och ändå var det inte det som jag hade längst fram i minnet.

Varför det? Jo, för det händer så mycket mer fastän det är ett valår. För oss som är politiskt engagerade så lever vi i fyra års cykler – på gott och på ont – men det gör ingen annan och de är det stora flertalet – och det måste vi komma ihåg!

8F0D96B2-6EAE-44BF-9129-B46F2361CFE3

Men val är viktiga – vi har snart ett EU-val – hur gör vi det intressant för våra kommuninvånare?

Måste man alltid prata politik?

Ja – tänk om man kunde få slippa det!

Men – hur kul skulle det vara? Och det är väl här som vårt engagemang syns och verkar. Och att vi år efter år tar nya tag – valår eller ej.

Så hur påverkar politiken vår vardag?

Något vi lätt glömmer här i Sverige är hur skör freden är, och att vi inte kan ta den för självklar.

Att arbeta för och stå upp för alla människors lika värde kräver aktiva ställningstaganden. Hoten mot människors grundläggande rättigheter och säkerhet är globala och kräver internationellt samarbete. EU är en viktig arena för detta.

Den 26 maj är sista dagen för valet till Europaparlamentet. Då behöver vi alla ha tagit ställning och gjort ett aktiv val.

6F51B93F-A297-497E-895E-A0AD7C78D45E

EU startade som ett fredsprojekt och har en fortsatt viktig roll för att bevara och stärka freden, inte bara i Europa utan i hela världen.

Att ha en frihet, vilket gäller såväl politiskt, ekonomiskt som socialt är inte en självklarhet.

Frågor så som allas rätt till arbete, minskande löneskillnader, miljöpåverkan och att motverka diskriminering och sexuella trakasserier drivs av Socialdemokrater på EU-nivå.

Frågan om Lika lön för lika arbete – en självklarhet – men ändå inte. Så hur vill vi ha det? Hur vill du ha det?

Att EU-valet drar färre väljare till vallokalerna har vi sett tidigare – men vill vi ha en ändring även här i vår egen vardag – så gå och gör er röst hörd!

Att demonstrera den Första maj är en långt gående tradition – där den enskildes engagemang och drivkraft får ta lika mycket plats som en förenings eller ett parti.

Att demonstrera och organisera sig växte fram ur en känsla av orättvisa samt viljan att förändra något till det bättre. Man ville se en solidaritet och uppnå jämlikhet. Detta engagemang växte till en facklig rörelse men bildade även partipolitik. 😊

Som nu firar 130 år! Helt fantastiskt!

 

ECCC5597-F08F-411C-ACFC-DB52D15C1420

Att driva politik utan engagemang blir märkligt för mig. Skulle allt ske utan samverkan, samarbete, diskussioner, inspel från allmänheten eller våra fackförbund?

Många tror nog att politik är tråkigt, men politik är så mycket:

En möjlighet till att träffa likasinnade!

En möjlighet till att samlas runt folkbildning!

En möjlighet till att driva hjärtefrågor!

En möjlighet till att samla energi – absolut! 👍🏻

Men det ingår även kompromisser, vilket vi nog alla blivit medvetna om både inom föreningslivet som i politiken, det handlar om jämkning, samarbete och teamwork. Det vi alla har gemensamt är att vi brinner för något.

För mig är det rättvisa. Alla människor lika värde. Vi kallar det för jämlikhet. Funkar det i praktiken? Så där.

Orättvisor finns det gått om, både på mer personlig nivå men även inom vårt samhälle, det kan vara stort som smått, livsavgörande eller livsnjutning.

Vissa av de orättvisor vi ser beror ofta på ett beslut.

Jag vet att många här idag är engagerade, det är därför ni är här. Men det jag vill få fram till er är att vi alla har ett ansvar! Vi har ett stort ansvar för hur vårt samhälle ser ut idag. Ett samhälle som vi ska lämna över till våra barn. Vår nästkommande generation – och de är väldigt kritiska till hur vi gör saker ting och vilka beslut vi tar – eller inte tar.

Ett politiskt mål som vi antagit här i Kävlinge är att bli Skånes bästa boende kommun (alla partier står bakom det) – och det förpliktigar, och då inte enbart med bostäder och infrastruktur som man först kanske tänker på, utan även vår fritid men även vår vardag med allt vad det innebär.

Men här måste vi hjälpas åt! För min definition om hur Kävlinge kommun ska vara en bra boendekommun – den liknar inte riktigt borgarnas som styr här idag i Kävlinge!

Vi behöver driva på så att KKB, vårt kommunala bostadsbolag, förblir kommunalt och bygger för oss kommuninvånare, givetvis kan vi ha andra aktörer men vi får inte glömma vikten av allmännyttans huvudsakliga uppdrag – att främja vår bostadsförsörjning i kommunen genom att tillgodose olika bostadsbehov, men ett kommunalt bostadsbolag har även ett samhällsansvar som vi värnar om!

6745C102-AD44-4C25-B890-EF2E7BFACCE7

Vi behöver driva på så att föreningslivet får vara med och påverka de beslut som rör deras verksamhet,

Vi behöver driva på så att samverkan och samarbete sker med alla intresserade fackförbund för att utveckla den kommunala verksamheten,

Vi behöver driva på så att Kävlinge kommun är den attraktiva arbetsgivaren som vi eftersträvar,

Vi behöver driva på så att Kävlinges förskolor och skolor ligger i topp, det gäller även vår äldreomsorg,

Vi måste även se till att våra företagare och handlare trivs – för det bidrar till arbetstillfällen, och ett levande handelscentrum som Kävlinge varit i mer än tusen år.

Kävlinge måste sticka ut!

Vi behöver även driva på så att våra ungdomar trivs och utvecklas i vår kommun!

Och då – men först då – kan vi nämligen börja prata om att Kävlinge kommun har en möjlighet till att bli Skånes bästa boendekommun. 😊

Att vara i politisk opposition, vilket vi är – tyvärr – innebär att man har som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera de styrandes agerande och beslut.

Och jag känner att jag blir väldigt kritisk – för jag ser att vi kan så mycket bättre!!

Därför agerar vi Socialdemokrater i frågor som rör:

Införandet av fältassistenter,

Genomsökning av skolor med narkotikahundar,

Nedläggning av särskilda boenden,

Införandet av tiggeriförbud,

Utvecklandet av KKB,

Och utökat Förenings stöd!

Som får avslag – eller ska utredas för att senare ta beslut – men vi vet och ser behoven nu!

Då ställer jag mig frågan – hur vill våra kommuninvånare ha sin vardag?

F06D5029-E1F9-48EE-A81F-EA3F9F793180

Vårt ansvar som politiker är att lyssna på våra kommuninvånare. Vad vill ni? Vad behöver ni?

Därför har:

Vi i S har föreslagit insatser till förskolan, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser till skolan, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser till fritidshemmen, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser inom äldreomsorgen, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser inom daglig verksamhet, men fått avslag.

Vi har föreslagit insatser gällande anställningsformer, men fått avslag.

Ska vi då ge upp för att vi får avslag?! Nä, det gör vi inte! Vi fortsätter att argumentera! Vi fortsätter att föreslå! Vi fortsätter att tro på våra idéer!

Och då måste vi prata just politik – och om hur vi kan påverka! Och vad det är som påverkar dig i din vardag!

Det är säkert så att alla tycker inte att vi gör rätt. Men då säger jag det igen. Engagera er! Hjälp oss att påverka! Bli medlem och framför allt – Gå och rösta 😊

För det är bara på ett sätt vi kan föra fram vår vilja – och det är tillsammans! Eller hur?

Hur gör vi det? Tillsammans! I minst 130 år till!

Tack för att ni lyssnade! 🌹🌹🌹🌹🌹”

91A30760-3129-49D1-95DE-470B4B9B145E

Jämställdhet – eller

735E780B-A873-4A30-B8F6-80D4C52D90C5

”Här sitter ni och är vackra!” Kommentaren kan ses oskyldig men … den uttalas av en manlig politiker till mig och min dotter innan vi ska inta våra platser på kommunfullmäktiges möte.

Det har varit förmöten och arbetsgrupper, mailväxling, messengerdialoger och samtal inför kvällens fullmäktige. Vi har kommunens årsredovisning som ska kommenteras innan beslut, vi har en ombudgettering av investeringar och ett trafiksäkerhetsprogram som får konsekvenser, vi har även fyra interpellationer som ska debatteras angående färdtjänst, arbetsresor och skolskjutsar, framtiden för de kommunala äldreboendena, insatser inom LSS samt planerna på utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget.

Och vi får en kommentar om hur vi pryder bänken utanför fullmäktigesalen.

Tyvärr var mitt fokus på att leverera partiets ståndpunkt under kvällens möte och lät det passera – men det är irritationen över att jag inte stod upp för min dotter – och mig själv – just där och då som jag tar mest med mig från den kvällen! Har vi verkligen inte kommit längre i vårt arbete om jämställdhet?! Jag menar, vilken man hade fått en liknande kommentar?

Med tanke på varför jag engagerar mig i politiken, som jag precis skrivit ett blogg-inlägg om, så är det just kommentarer som denna som driver mig! Så, ni som släpper dessa kommentarer omkring er och ni som gärna vill förminska mig och andra kvinnor, så får era kommentarer motsatt effekt!

Undanber mig även kommentarer om att vi kvinnor ska vara glada för att vi blir uppmärksammade samt att det var meningen att ”driva på mig”.

Som sagt, ingen man hade fått den kommentaren – så skärp er! För vi kvinnor är här för att stanna – och ta för oss – oavsett hur vi ser ut 🌹🌹🌹!

Sosse eller ej

D812B470-4FBD-4DC0-9AF0-EC97118443D0Vem är Socialdemokrat?

Och varför?

Jag har förstått att ”det ställer till det” för vissa när det gäller mig. Det finns de som tror att jag kommer från en akademikerbakgrund och fått det mesta serverat, samt att man måste vara fackligt förankrad för att vara Socialdemokrat.

Hm 🤔

Min morfar, en liten jordbrukare i norra Sverige, som fick det till att gå ihop för sin familj med timmerfällning och kolmilning (går bra att googla) under vintern samt vårflottning av timmer när isen släppte, var den som inspirerade mig på det mest finurliga sätt.

”Lär dig så mycket som möjligt. Och se så mycket som du kan!

För det kan ingen ta ifrån dig.”

Märkliga ord för ett barn, men jag förstår dem idag.

Min mamma flyttade in till stan och började i hatt- och handskaffär när hon var 14 år – alltså sex år i skolan och ett påbyggnadsår. Där mötte hon min pappa som hade börjat som cykelbud direkt efter skolan som 13-åring. Utsikterna för arbete var väl var de var i Piteå på 60-talet, så flyttlasset gick söderut. Till varuhuset Kringlan i Södertälje. Enligt mamma kunde pappa sälja en elspis till en dam som förvirrat sig in på hushållsavdelningen på väg till hattarna … och hon visste ju, för hon fick ta emot damen efteråt …

Färden fortsatte efter några år ännu längre söderut – till Malmö där jag har växt upp.

Alla mina lov spenderades uppe hos mina morföräldrar. Förutom att det var ett bra ställe att skicka iväg sitt barn till så skulle även jag som var ”liten och spe” komma ut på landet och få frisk luft. Att få vara ute i skogen och lära sig ”hur saker och ting går till” var en av anledningarna till mitt engagemang inom scouterna under flera år – innan dansen tog över.

Det var under de många fikastunderna och skogsturerna som morfar filosoferade om en bättre värld. Att inte behöva arbeta så hårt, att ha trygghet, att inte behöva lämna mormor med små barn hemma under vintern, och vikten av traktorns intågande och sista hästen ”Pålle”, för att inte prata om installationen av telefonen – vilken revolution!

På min pappas sida fanns farfar som var sjökapten och seglat över alla stora haven. Han blev sjökapten på det riktiga sättet – genom att styra en tremastare (går bra att googla det också, finns fina foton) runt Godahoppsudden! Farmor var hemmafru och skötte barn och hemmet. Jag har själv inte fått möjlighet till att höra några historier från dessa resor som gjordes under 40- och 50-talen, men enligt pappa så blev det på norrländsk vis inte så mycket av det heller utan ett ”jo” var tillräckligt på frågan hur det varit.

Till slut kom dagen då valet till gymnasiet skulle göras. Mina föräldrar tyckte att en yrkesutbildning hade varit bäst, kanske inom handel eller något med barn – eller varför inte inom sjukvården? Som ensambarn hade jag noll erfarenhet av just barn och var inte speciellt imponerad över dessa varelser som jag tyckte var lite otacksamma med tanke på all den uppmärksamhet och service de fick och så bara grät de – så inte det. Med tanke på min mammas arbetstider inom handeln var inte det heller lockande, kvällar och helger, och en massa kartonger som skulle bäras och vikas ihop (ja, jag fick hjälpa till, även hos pappa var det samma sak med kartonger – de gick åtminstone redan då till återvinning), och så var det sjukvården kvar. Ett otroligt område att förkovra sig i – om det inte hade varit för både den erfarenhet jag börjat få om bland annat cancer och diabetes och dess konsekvenser samt sprutor – så jag avstod. Morfar föreslog att jag tittade efter något annat – vad var jag intresserad av i skolan? Så på den vägen blev det – Samhällsvetenskaplig linje fick det bli!

På mitten av 80-talet i Malmö när man tagit studenten var det inte svårt för oss att få ett arbete, så veckan efter studenten började jag som så många andra av mina klasskamrater inom äldrevården, sen blev det julklappsinslagning på Domus, efter det kassan på Konsum, vidare till H&M, en vända som receptionist i växeln på ett etiketteringsföretag och Konserthuset – innan vidare studier lockade.

Från dag ett, på anmodan hemifrån, så gick jag med i facket; Kommunal och sedan Handels. Att vara med i facket var en självklarhet, men som studerande fick man vara lite kreativ. Då var det inte lika självklart, men JUSEK tog emot beteendevetare i vardande, som det hette när man inte var färdigutbildad – och där har jag stannat kvar.

Efter mycket funderande så påbörjade jag min fil.kand. i Lund. Funderingarna bestod av vad man kunde bli efteråt, det var inget riktigt jobb som väntade på andra sidan utan mer studier – och var satsningen värt det ur ett ekonomiskt perspektiv? Stödet från mina föräldrar bestod i tilltron att jag kunde klara det, men inte i någon form av sakkunskap eller förväntningar. Jag var den förste som ens gick nio år i grundskolan.

Att få, om man är intresserad, möjligheten att förkovra sig i oavsett vad, är en otrolig möjlighet. Jag tog mig an ekonomisk historia (inriktningen blev så småningom pappersindustrin), samhällsgeografi och sociologi. Livet utvecklade sig så att jag även studerade och forskade inom ekonomisk historia vid The London School of Economics (ja, boendes i London i fem år och ett år i Oxford), efter det blev det även en doktorsavhandling inom miljöpsykologi vid LTH (Lunds universitet), med fokus på barn med koncentrationssvårigheter och hur skolans fysiska miljö påverkar.

Under tiden blev det även tre barn (så jag kom över min tidiga inställning till barn) och ett eget företag, och nej, mycket sömn blev det inte.

När så dagen kom för disputationen (dagen då man ska försvara sitt arbete som man gjort under fyra år inför en betygsjury), så hade jag redan påbörjat en anställning som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten i Malmö. En otrolig möjlighet att få omsätta min forskning i verkligheten, vilket är hela poängen med att läsa vidare. Den ökade kunskapen ska komma samhället till gagn – precis det som man lovar högtidligt i en ceremoni i Lunds domkyrka vid promoveringen.

Min morfar, med båda fötterna på jorden, men med en vilja att förändra, hade – om han hade varit kvar i livet – menat på att jag har gjort just den resa han ville se skulle hända! Som Socialdemokrat ville han se att hans barn och barnbarn skulle få det bättre – genom utbildning, genom erfarenhet, genom tekniska innovationer, genom jämlikhet – men aldrig att det var tal om något annat än att det förväntades att man gjorde sitt bästa och arbetade hårt – oavsett vad man tog sig för. Och det oavsett vilka föräldrar du hade. Alla skulle få samma möjlighet – även kvinnor! Nu i efterhand så förstår jag att hans sätt att tänka var före sin tid – på många sätt. Hans sätt att tänka har även gjort att jag förutsätter att jag har samma rättigheter och möjligheter som alla andra – så även att vara Socialdemokrat.

Jag är verkligen en produkt av den politik som Socialdemokraterna har drivit under årtionden här i Sverige. Med framgång skulle jag vilja säga! Det har för min egen del inneburit hårt arbete (tro inget annat, den enda räkmacka jag vet är den jag betalar själv), många tårar, långa nattliga samtal om livets orättvisor och fasor (stora som små), upplevt ojämlikhet och ojämställdhet i form av hårda kommentarer, dålig behandling, dåligt betalt (utebliven betalning), studielån (som fortfarande betalas tillbaka) och allmän förnedring och förminskning genom glåpord och handlingar – både från män som kvinnor.

Men vet ni vad, det är just därför som jag engagerar mig som jag gör inom Socialdemokratin. Jag vet att det jag har är inte en självklarhet. Jag är otroligt tacksam för de möjligheter jag fått, men jag vet att om vi inte kämpar – varje dag – kan det försvinna! Vi ser att orättvisor finns runt om oss fortfarande, fastän vi borde veta bättre. Och det är denna känsla, denna ilska, dessa orättvisor, som får mig att driva på. 

Jag vill, precis som min morfar, att mina barn och barnbarn ska få det bättre – och det är inte en självklarhet och därför måste vi fortsätta engagera oss!

Nu kommer det bråda dagar inför Första maj – och ett EU-val! Jag vet varför jag engagerar mig som Socialdemokrat – och nu vet ni det också 🌹🌹🌹!

I väntans(bygg)tider

CA8A83DE-2B03-4110-B1CD-7B90209434F9

Man väntar å väntar, och väntar lite till. Men, så händer det! Man får ett samtal. Jag stannar upp mitt i tuggan på fikamackan. Möte bestäms om tjugo minuter. Nu är det bråttom. Yngste sonen bidrar med att erbjuda hjälp att plocka undan ”Åk du!”

Jag har fått en tid med en hantverkare – och det verkar tom så att de både har kompetensen och har tid inom rimlig framtid!

Under den relativt korta tid jag har haft behovet av att använda mig av hantverkare mer planerat så har jag lärt mig några viktiga saker:

  • Var alltid kontaktbar
  • Ha alltid bilen tankad

Nu ser jag verkligen fram emot det här. Mycket kan vi göra själva, jag menar ca 30 års egen erfarenhet av renovering, byggnation, målning och planering ska väl bidra något – men visst ska det bli skönt att få möjligheten till att se andra utöva sina färdigheter. För det är skillnad mellan när jag murar och en professionell – jag måste ju fika hela tiden 😉 

Familjefriden är över

274C252F-A2CE-4D7B-84AC-A1ABBFE341EF

På nyårsdagen spelas det spel.

De två äldsta barnen, varav Victor är en, tror de kan vinna över mamma (mig då) i Skipo. Utmaningen antas.

Kort blandas, regler gås igenom, högar med kort delas ut.

Det här är på allvar.

Victor är tvärsäker på vem som ska vinna – han.

Efter att jag har vunnit två gånger – så är Victor sur och vill byta korthög med lillasyster!

”Victor! Du fuskar!” Lillasyster blir upprörd.

Victor spelar helt oförstående. Hans försök till byte genomförs inte. Här håller vi på regler och lika för alla. Men han ger sig inte – men ändrar taktik. Han ingår en pakt med lillasyster – mot mig.

Vad de kan dessa två – de har tydligen gått i en bra skola 😊! Och det tänks, planeras samt tjoas när stick blir tagna – inget medlidande här inte om någon annan klarar ett drag bättre – då är man bäst – speciellt om det går sämre för mig!
Victor skrattar så tårarna rinner. Han lyckas göra en formidabel giv – det måste jag ge honom. Lillasyster är inte sämre hon.

Vi delar, räknar, tänker – och kör igen. Fokus på att vinna blir mer påtaglig. Denna runda vinner lillasyster – helt okej enligt Victor. Vi kör en runda till som jag vinner efter en längre omgång.

”Victor vem vann?” frågar jag – Victor totalt ignorerar mig. Jag frågar igen – Victor svarar att det var han som vann! ”Nä men Victor! Inte var det du – det var mamma!” Victor spelar helt oförstående (igen). Vi skrattar alla för det är så tydligt att han är totalt medveten om vem som vann – och det var ju inte han. Surt, ja visst. En fnysning får jag innan han går. Just nu befinner vi oss alla i olika hörn i huset.

Jag antar att vid nästa spel så får jag en utmanare som är ännu mer bestämd att vinna över mig – och det ger mig en så otroligt skön känsla! Om det nu är något jag vill att Victor ska kunna så är det att inte ge sig – det är så han kommer att klara sig ute i världen! Även om det kommer att kräva att jag i nuläget får flörta lite med honom om en stund för att bli vänner igen – men vi är inte så långsinta av oss – tursamt nog 😊

God fortsättning!

0B039971-9DDD-4F4F-8110-C00951814027

Victor fixar mellandagsrean – med fika på stan 😊 Kanske inte så underligt tycker någon men jodå – detta är mannen som inte har haft något till övers för julen förr om åren – och att handla på julrea är väl något mellan värsta pinan och en manlig förkylning så förstår ni hur Victor har värderat denna insats tidigare. Detta året började han sjunga Lucia-sången innan Lucia 😳 sen att han fortsatte en vecka efter Lucia det får vi ta 😊

Till Kalle Anka på julafton satt vi bänkade framför TV:n – vi har fortfarande en sådan teknisk pryl i ett rum med soffor framför 😉 – julmust, glögg, mandelsmussla med grädde och sylt, klenetter och pepparkakor inmundigades under denna magiska timme!

Det sjöngs med, skrattades, pekades, viftades och dissades när vi mötte Askungen, Mowgli, Lady o Lufsen, Ferdinand (här brukar mannen i huset fixa fika men den ursäkten var borttagen i år så han fick allt vackert sitta kvar), Robin Hood, Snövit och dvärgarna, nymodigheter som Röjar Ralf och till sist Piff o Puff samt Pluto – Victor gav järnet 😂 – jaja han fick hjälp av vissa andra i familjen också 😇

Och vad gör jag då – utöver citerar och sjunger med – jo, tårarna rinner 🤨 Så underbart att få vara med sina nära och kära oavsett om man tittar på Kalle och hans vänner (Lufsen som beställer köttbullar och spagetti 😍), Love Actually (Rowan Atkinsons paketinslagning 😂), Die Hard 2 (ja – den på flygplatsen med Bruce Willis ”Why do I´ve to crawl in this tin can? What´s wrong with a f…g X-mas tree? Some eggnog?” 😆) eller den som vi fortfarande har kvar – Polarexpressen (spoiler alert: lilla pojken som till slut får en julklapp 😢).

Men, kan Victor fixa julen så kan jag klara av några filmer – det är bara att ladda med näsdukar 😉 och vara tacksam över att familjen fortfarande vill se dem med mig 😊

God fortsättning!

Jultankar

A287F015-683F-485C-A889-19D23D74BD67

”Vi ska väl inte ha så mycket jul i år!” 😊
Ni har säkert hört det av någon nära er – någon gång – eller hur?
Men det är bara andra ord för ”Nu kör vi!” – tro inget annat.
För sen kommer diskussionerna igång!
”Ska vi ha plastgran eller riktig?”
Spelar det någon roll – egentligen? Det är lika jobbigt att sätta upp kulor och glitter samt att få till alla tomtar och smällkarameller från barnens väldigt produktiva år i en platsgran som i en riktigt gran.
Plastgranen från förra året saknar ofta någon del typ mitten, och oavsett hur mycket vi vattnar den riktiga granen så ska den vara kvar inne tills den barrar – och så har vi barr fram till midsommar i hörnorna. Eller är det någon som fått slänga en gran som fortfarande är grön – och inte barrar??
Sen kommer det, var så säkra; ”Vi ska inte heller ha så många julklappar!” Va, nähä, jaha, prata för er själva – jag har minsann varit snäll, så jag vill ha mina!
Till sist kommer även frågan; ”Vad ska vi då äta?” Till jul?!
Meeen – utan att på något sätt elaborera om ålder på oss ansvariga så har vi alla varit med förr! Vi har ärvt recept! Vi ska föra traditioner vidare!
Vi vet vad som ska finnas på ett julbord – det är bara börja rulla, baka, lägga in, stoppa, koka, sylta och safta – pust!

När till slut julefriden sänker sig på julaftonskvällen oavsett gran, klappar och mat, hoppas jag att ni alla har någon vid er sida 🙂

Och med det så önskar jag er alla en God jul, ett Gott Nytt År – och en god mandatperiod 🎄🌹🎅🏻🌹