HÅLL KÄFTEN (ren)

IMG_0362

”Har du borstat tänderna?”
”Ja!”
”Idag?” Frågan hänger kvar i luften – barnet vänder på klacken och springer in i badrummet, är tillbaka två minuter senare och ler glatt och säger – ”Nu har jag!”

Detta tjat om tandborstning har väl förföljt många genom vår barnuppfostran, men i fall tänderna inte fungerar så är livet en pina. Tyvärr är det så att det har dock blivit en klassfråga om man har råd att gå till tandläkaren eller ej. Familjer får ställa ett besök hos tandläkaren mot ett par nya gympa-skor. Fler och fler far- och morföräldrar betalar för barnbarnens tandvård – ska det verkligen vara så i välfärdens Sverige?Ingen ska behöva avstå från tandläkarbesök för att man inte har råd. Men det går bra för Sverige nu, och vi socialdemokrater vill att framgångarna ska komma alla till del.

En reform ur den föreslagna budget som presenterades under veckan av vår finansminister Magdalena Andersson är att fler ska ha råd att gå till tandläkaren! Redan under 2016 förlängdes den fria tandvården för barn till 21 års ålder. Nu föreslår den socialdemokratiskt ledda regeringen en investering så att vi tar ytterligare ett steg mot en mer jämlik tandhälsa och stärker den svenska modellen.

För gruppen som är mellan 22 och 29 år och för dem som är 65 år eller äldre blir det årliga bidraget, från den 15 april 2018, 600 kronor. För gruppen som är mellan 30 och 64 år blir bidraget 300 kronor per år. Det ska användas till att subventionera tandvårdsbesök, för vi vet att regelbundna undersökningar är avgörande för en god tandhälsa. Praktiskt kommer det allmänna tandvårdsbidraget att fungera på samma sätt som tidigare, då bidraget vanligtvis dras av automatiskt vid betalning vid tandvårdsbesök.

Och nej, denna tandreform betyder inte att man får äta hur mycket godis som helst så tjatet om tandborstning fortsätter – pust 😊!

Om du vill läsa mer:
http://www.regeringen.se/4a65cf/contentassets/79f6d27416794f0bb146c792e02b65fc/utgiftsomrade-9-halsovard-sjukvard-och-social-omsorg-.pdf

Synd och skam

När myggbetten, skärsåren från sommarens trädgårdsarbete och skrubbsåren åsamkade av badbryggan börjar läka och försvinna infinner sig känslan av att det är synd att sommaren är över, men skam den som ger sig – man kan ha sommarkläder i två lager och fortfarande fika ute i solen mellan skurarna!

Synd och skam ska vara temat för årets Arkivens dag den 11 november. Om synen på moral och omoral, om skampålar och skämskuddar, om de som varit moralens väktare och de som brutit mot normerna, om fakta och fake news, och kanske om ett och annat klippt kvitto (www.arkivensdag.nu).

Att politiker, men även andra makthavare, har bidragit till att fylla på just synden och skammen kan vi nog hitta en hel del om i arkivens gömmor. Kan ju bara hoppas att det i så fall är gamla och preskriberade nyheter som uppdagas i Kävlinges arkiv …

Synd och skam som begrepp förknippas med sexhandel och fallna kvinnor och utomäktenskapliga barn genom vår historia. Vi har även de sju dödssynderna att begrunda. Att framträdande och starka kvinnor har funnits ser vi nu när historier om kvinnor med pengar, ägare av fastigheter och med stora personalansvar börjar berättas – samtidigt som omoral men även skam har varit en del av deras liv. Men det är riktigt synd att inte fler kvinnor finns med i våra historier om Sveriges utveckling, för det är fortfarande skamligt att prata om vissa kvinnofrågor och kvinnoöden. Det finns många kvinnor som verkligen inte har haft det lätt – eller har – och det borde vi prata mer om! Ofta och mycket – för att komma ifrån just skammen och synden.

Det vore även synd och skam om vi inte kunde vidga på konceptet. Tycker det är synd att järnvägen till Barsebäcksbadet från Sjöbo inte finns kvar, det hade varit en intressant feature i vår kommun! En skam är det även att vår tågtrafik och järnväg håller den standard den håller idag. Det får bli min vinkling på det – allt för att ta fokus från politikens roll i det hela 😉.

Min nyfikenhet för Arkivens dag är väckt i alla fall 😃

Folkets park i Löddeköpinge

IMG_9062

Vad är väl en Folkets park? Jo, precis som det låter – en folkets park!

Socialdemokraterna i Kävlinge har nu tagit ett medlemsbeslut att inte stå bakom en exploatering av Folkets park i Löddeköpinge. Det har varit många turer under de senaste 25 åren – nu senast blev en markanvisningstävling uppskjuten på oviss framtid – men nu får vi som politiker ta vårt ansvar och sätta ner foten.

Kävlinge kommun har i dagarna antagit en Förtätningsstrategi, med goda intentioner om att använda redan exploaterad mark för att kunna låta odlingsbar mark vara orörd. Poängen är att förtäta bebyggelsen i centrala delar. Det innebär inte för oss socialdemokrater att alla gröna områden inom tättbebyggt område ska exploateras, så som exempelvis Folkets park i Löddeköpinge. Med tanke på att vi kommer att behöva förtäta i Löddeköpinge för att bygga efterfrågade bostäder, blir det desto viktigare för oss att bevara parken som park. Det finns lämpligare ställen att bygga på för både kommunens bostadsbolag men även för privata aktörer som vi är positivt inställda till.

Ideologiskt sett så förstår vi att det finns de som vill riva Folkets hus och bygga bort Folkets park, eftersom de har sina ursprung i arbetarerörelsen. Men även idag har vi behov av lokaler för studieverksamhet och kulturella evenemang. Folkets hus är även ett av de äldsta husen kvar i Löddeköpinge. Folkparkerna var förr en samlingsplats för de mindre välbeställda, där tanken var att man skulle kunna mötas och roa sig för en billig peng. Idag ser vi ett annat behov av att ha grönytor eftersom det bidrar till ökat välbefinnande och ur ett hälsoperspektiv i vår stressande vardag är det en grön lunga som ger lugn samt renar vår luft.

Vi vill rusta upp parken efter många års förfall. Parken och Folkets hus är en värdefull central plats i Löddeköpinge som måste förvaltas bättre, vilket inte har blivit gjort på grund av de politiska svävningarna i parkens varande eller icke varande och de långdragna diskussioner som varit om byggnationer. Det finns en stor potential i parken, men ett helhetsgrepp måste tas så att det blir en park där man stannar upp och går till för att få uppleva den. Omgivningarna är precis som det ska vara runt en park med bostäder, affärer, service, förskola, skola, folktandvård och vårdcentral på gångavstånd. Låt oss få göra Folkets Park i Löddeköpinge till en levande inbjudande mötesplats för alla människor i alla åldrar.

Vi kommer även att göra vad vi kan för att behålla Folkets hus, så att verksamhet ska kunna bedrivas där. Är Zwing It intresserade av att vara kvar så stödjer vi dem. Folkets hus ska få vara en mittpunkt i en välkomnande park!

//Catrin Tufvesson, oppositionsråd för socialdemokraterna i Kävlinge

http://kavlinge.lokaltidningen.se/s-motsatter-sig-exploatering-av-folkets-park-i-loddekopinge-/20170914/artikler/170919820/1141

http://www.skd.se/2017/09/19/s-bevara-folkets-park-i-loddekopinge/

http://kavlinge.lokaltidningen.se/sa-ser-ovriga-partier-pa-framtiden-for-folkets-park-i-loddekopinge-/20170921/artikler/170929918/2404

Förkylningstider

IMG_9059

Tid för reflektion infinner sig mellan febertoppar, hostattacker, näsduksletning och honungste.

Här hemma händer det förändringar. Våra barn blir större och äldre, och ett beslut att flytta infann sig. Dock inom hemmets väggar – de yngre syskonen skulle byta rum med varandra. Innan jag hann tänka färdigt vad jobbigt och stökigt det kommer att bli hade de strukturerat upp flytten, engagerat storebror samt burit ut de tunga sakerna. Måste medge att jag blev imponerad. Efter några timmar var det klart. Visst det behövs inköp av några möbler och några väggar får målas om, men ändå.

Under flytten togs de färgglada bokstäverna ner från deras dörrar – de som har suttit där i alla tider – och överlämnades högtidligt av yngste sonen som menade på att jag ville nog ha kvar dem som minne. Minne?! Det är ju inte så att jag inte hittar till deras rum eller behöver läsa på dörren vem som bor där, men det här var stort och är antagligen lika viktigt för dem att ta bort bokstäverna i processen med att bli äldre, som att det var viktigt för mig att behålla dem. Vilken oväntad känslostorm!

Det var dock en till i familjen som höll med mig. Storebror visar på sin dörr, bokstaverar sitt namn, noga och ordentligt följer han varje bokstav, pekar sen på de nu tomma dörrarna, skakar på huvudet och går in till sig. Det är skönt att ett av våra barn inte är beredd att göra några ändringar – än – men även där ser vi som föräldrar hur förändringar till att vilja forma sitt eget liv utanför hemmet och behovet av ökad självständighet utvecklas.

Detta var en liten prövning inför den riktiga flytten hemifrån – hur ska det gå?! Och då menar jag inte för barnen – mammahjärtat har inte riktigt hämtat sig än från helgens händelser (och bokstäverna ligger på trygg förvaring i mitt skåp).

En pigg 110-åring

IMG_0355
Kävlinge Kvinnoklubbsordförande Birgitta Dahlén Mårtensson, förbundssekreterare Susanne Andersson, distriktsordförande Elin Gustafsson, och Kävlinge Arbetarekommuns ordförande Catrin Tufvesson.

Inför firandet av Kävlinge kvinnoklubb som 110 årig klubb så började jag leta efter hur kvinnorna hade det här i Kävlinge 1907.

Jag letade efter kvinnor i källaren – låter som titeln till en dålig roman – men i kommunhusets källare finns arkivet och där tänkte jag att jag skulle kunna hitta något i alla fall.

Men det var dåligt med det, tidigare under 1800-talet fanns det en kvinna som var väldigt driftig och stark och även senare under 1900-talet fanns kvinnor som finns dokumenterade. Men inget direkt runt 1907, så jag började fundera på hur det var i Kävlinge då.

Man gick från jordbruk till industrialisering som i resten av Sverige, det som är idag Kävlinge kommun har varit 13 medeltida socknar, med sina egna kyrkor och församlingar. Det har varit många arrendegårdar, mindre jordbruk, och fiskeläger. 1907 var järnvägen väl utvecklad och med den kom stora förändringar. Kävlingeån och järnvägen gjorde Kävlinge till en attraktiv plats för industrietableringar. Här fanns skofabrik, sockerbruk, handsk- och glacéläderfabrik och en läder- och skofabrik, vilket gav arbetstillfällen även för kvinnorna.

Befolkningen ökade snabbt i Kävlinge vid den tiden. Landsbygden stötte bort folk med sin tekniska utveckling och industriorterna drog till sig folk med sina arbetstillfällen. Från 1890, då 750 invånare fanns i samhället fram till 1902 då Kävlinge blev ett municipalsamhälle hade befolkningen ökat till 1750 invånare.

Tillväxten innebar också ett uppsving för handel och hantverk, i vilket kvinnor fann många arbetstillfällen. Så utöver att kvinnorna började mer och mer ha arbetsåtaganden utanför hemmen så var det även tvätt tisdag och torsdag i ån vid speciella platser vid bryggorna så att de inte krockade med båttrafiken, barnen skulle till skolan, middag skulle göras, det kunde även finna ett mindre jordbruk att ta hand om, och med tanke på det så hade de nog fullt upp – men ändå fanns det tid att starta en kvinnoklubb, så bristen på engagemang fanns inte.

Citat:
”Det gäller att väcka kvinnan till insikt om att det är hennes skyldighet att målmedvetet som kvinna göra sin insats i samhällsutvecklingen, ty endast när båda könen gemensamt stifta de lagar de gemensamt ska lyda, bliva dessa ett fullödigt utryck för den mänskliga rätts uppfattningen.”
(1907, dåvarande ordförande i Svenska kvinnoförbundet, Annie Furuhjelm)

Hur gick det med att hitta något om kvinnor nere i källaren – inte så bra, men det gav mersmak. Mycket för att jag blev irriterad över att inte hitta något med lätthet, exempelvis hittade jag ett dokument från 20 december 1817, alltså ett 200 år gammalt dokument om böter, underskrivet av ca 10 män – suck inte ens där kunde kvinnorna märkas.

De foton jag hittade i en kartong var på bröllop, brudparet och bruden. Bröllopet var då bruden fick glänsa, men kyrkan var även en social punkt och väldigt viktig sådan. Det var deras FB! Behovet av att hålla kontakt och ha en samvaro men även att driva och diskutera gemensamma frågor ligger till grund för bildandet av bland annat våra kvinnoklubbar.

Och efter en tid av husmödrar under 1900-talets mitt med reformer så som mödravård, fri förlossning, gratis barnavård, och så vidare underlättade visserligen kvinnans roll som mödrar, men den höll henne också kvar i hemmet. Och kvinnor har setts som ett problem, därför är det extra roligt att se kvinnliga framgångar och förebilder. Att berätta om kvinnors historia är något vi har varit mindre bra på genom tiderna, men intresset har ökat – ett exempel är Skarhult som visar den dolda kvinnomakten. Mycket spännande för det ger en annan insyn i hur samhället fungerade, med kvinnor som mycket kompetenta i flera olika roller.

Mycket cirklade runt kyrkan i början av 1900-talet. Blir lite extra stolt då när min dotter idag kräver att jag svarar på hur kyrkovalet fungerar …
Hon har idag en palett av valmöjligheter, mycket tack vara det arbete som våra kvinnoklubbar har drivit. Nu har hon dragit iväg till en helg med militärutbildning inom flygvapnet – som en av två tjejer av en grupp av femton. Så vi har en bit kvar 🙂

Ser fram emot fler jubileum med tanke på det 😊!

Stort grattis och lycka till med det fortsatta arbetet🌹!

/Catrin Tufvesson
Ordförande Kävlinge Arbetarekommun

 

Respekt

IMG_0354

Det finns inget annat jag kan komma på att ta med mig från dagens verksamhetsbesök!

Djupt imponerad lämnar jag skolköket på en av kommunens grundskolor. Där lagas det mat till både egna skolan men även till omkringliggande skolor. Det handlar om att leverera i tid, men framför allt rätt mat – och rätt mat till rätt barn.

På morgonen var det möte om specialkost. När jag blev inbjuden att sitta med hann jag börja fundera på vad specialkost egentligen är och varför ett extra möte om det? Det borde vara något som inte är något nytt för denna arbetsgrupp. Jag menar, hur svårt kan det vara att laga mat utifrån någons allergi om du är kunnig inom det området?

Men detta var på en helt annan nivå. Det handlade om vad man gör om en elev skulle hamna i en livshotande situation på grund av sin allergi. Så proffsigt mottaget! Jag insåg snabbt att detta arbetslaget vet vad det handlar om, både i hanteringen av ingredienser och tillagning men även vad konsekvensen kan bli om något skulle gå fel. Det var mer en avstämning och uppdatering av insatser utifrån en specifik elevs individuella behov. Och en (1) elev kan man väl hålla reda på!

Men det handlar ju inte bara om en elev, och en sorts allergi eller annat behov av specialkost. Det finns avsatt personal, uppläggningsytor, köksdel och utrustning samt redskap för att klara detta idag. Utöver den mer praktiska biten ska även eleverna känna sig lika välkomna till matsalen som alla andra. Den logistik och kunskap som krävs för detta är imponerande.

Här känner jag att jag måste dra mitt strå till stacken. Det handlar om hur vi som kommun kan rekrytera och behålla personal inom våra verksamheter så att grannkommunerna inte ses som mer attraktiva. Men, faktiskt, här måste till ett samarbete tror jag med just våra grannkommuner för att begränsa den kompetensflykt som vi ser! Jag vill att vår kommun ska vara bäst så klart, men det vet jag andra politiker säger om sina kommuner också. Lite konkurrens skadar inte, men idag står vi inför ett annat problem och det är bristen på personal inom vissa yrken, exempelvis kockar som alla kommuner efterfrågar. Och ska vi klara av de krav och behov som finns när det gäller exempelvis specialkosten så behöver vi göra något mer effektfullt.

Då blev det extra bra när en av kockarna från skolan var med i fotograferingen till den satsning som Kävlinge kommun gör som attraktiv arbetsgivare – givetvis för att visa vår verksamhet, men även att vara en förebild för nästkommande generation 😃!

Stort tack till Katharina Josefsson, enhetschef inom Måltidsservice i Kävlinge, som med Skönadalsskolans arbetslag i köket, gav mig tid och insikt i vad som händer bakom väggen i skolans restaurang!

Tänk om

IMG_0342

Vad tar man med sig från ett verksamhetsbesök? Beror så klart på vem du är och var du varit, i detta fall kommunpolitiker som får en möjlighet till en inblick i kommunens äldreomsorg – och det är jag det som fick den möjligheten idag.

Det jag fortfarande är förundrad över så här några timmar efteråt är hur personalen får ihop dagarna. Låt mig försöka förklara. Jag ser planeringen för dagen och för veckan, dess bemanning och hur det ska förhålla sig till vårdtagarna och deras behov. Sen går vi ut i verkligheten, där händelser av både mindre och större betydelse kräver konstant uppdatering av planeringen. Det är här någonstans jag känner mig lite ”lost”, och börjar fundera på hur allt ska hinnas med, utan att tappa bort någon eller något. Jag – med min bristande erfarenhet och okunskap inom området – kan inte för mitt liv förstå hur personalen får det att gå ihop?! För vid givna hållpunkter så stämmer allt! Känns lite som magi, men jag ser ju också hur det handlar om ett arbetsteam som ställer upp för varandra, de har rutin och erfarenhet som grund, de arbetar metodiskt, rationellt och säkert genom olika arbetssituationer. Vårdtagaren är alltid i fokus.

Vid en oplanerad händelse blev en vårdtagare lite olycklig. Tänk om det bemötande som personalen då visade hade funnits inom fler områden!

”Vi reder det här tillsammans!”
”Du tar där och jag tar här!”
”Titta, det gick ju jättebra! Vad du kan!”

”Tack – vad ni är snälla som hjälper mig!”

”Tack själv – vi löste det ju tillsammans!”

Jag är tacksam för att jag fick denna inblick. Givetvis ser jag att lunchen ibland får vänta för personalen, den planerade utevistelsen med en vårdtagare blev en kortare runda i solen, tidspressen som ändå finns där och rekryteringsproblematiken – men jag ser även lusten till att göra bra ifrån sig och att hela tiden komma med förslag på förbättringar och lösningar!

Stort tack till Johannes Bragazzi och Veronica Persson – och deras arbetskamrater – mina guider för dagen inom Billingshälls verksamhet i Kävlinge🌹!

Måltidsservice 


Är på ett verksamhetsbesök där måltidschef Marina Rahm och enhetschef Marie Svensson proffsigt presenterar Kävlinges måltidsservice när jag stöter på ingen mindre än äldste sonen 😃!

Både jag och han är där via våra uppdrag och båda uppskattar vi maten som serveras 👍🏻! 

Vikten av måltiden är i fokus i dagens presentation. Hur gör vi så att våra äldre får den näring de behöver?! Ingen lätt balans mellan de äldres individuella behov på den ena sidan och arbetsmiljö och rekrytering på den andra. Är lite impad faktiskt över hur Kävlinges måltidsservice har utvecklats 😃 och visst hänger det på eldsjälar – jag fick förmånen att träffa två idag!

Stort tack till Marina och Marie för idag – men även för det arbete som ni bedriver tillsammans med personalen 🌹!

När ni får Victors godkännande så blir det guldstjärna i kanten 😊!

Tur på landet …


Ska vi åka å fika 😃?!Det låter väl trevligt – om inte målet för fikan varit 130 mil bort 😳

Efter att ha sovit på saken så övervägde det trevliga med tanken på en roadtrip och en träff med vänner längden på avståndet.

Boendes i södra Skåne innebär att resten av Sverige är norrut – typ oavsett var man kör – dock är det en bit innan det blir Norrland.

”Våfflor till kaffet – vi är i Norrland 😃!”

Det är ett konstaterande som görs under resan norrut med bil. Vi börjar närma oss vårt resmål som är för oss långt hemifrån. Man kan även märka att vi definitivt inte är kvar i södra Sverige genom de varningsskyltar vi ser för älg, scooter och skidåkare och då menas viltövergång, scooterled över vägen samt skidspår över vägen 😳 (ok det är sommar men ändå).

”Drive in! De har Sibylla drive in!” – kommer det från baksätet i bilen. Yngsta sonen är superimpad. ”Det har vi inte hemma!” Och vi får givetvis bli imponerade av vad vi vill! Det jag själv uppskattar med att fara norrut – utöver den sociala biten – är solen, färgerna, sjöarna, tystnaden, träden men mest av allt höjden till himlen. Det är helt underbart!

Sverige visar sig från sin allra bästa sida under resan. Väl framme får vi plocka blåbär och skogsbär, klappa katten, bada i sjön, köra fyrhjuling, fika (så klart), få guidning av trakten, insupa luft, skog och landsbygd, och ”surra”. Det sista är nog som grädde på moset, det är då man pratar och berättar vad som hänt sen sist, skvaller och historier men även mer djupa funderingar byts.

Med 100% norrländska gener – dock uppväxt i Malmö – blir jag känslomässigt engagerad i landsortsfrågor, och då kanske inte alltid på saklig grund. Men många saker som vi pratar om har vi gemensamt i hela Sverige exempelvis bostadsbrist för ungdomar, vår infrastruktur, vården, vädret och utbildnings- och arbetsmöjligheter. Och det har varit flera gånger som jag efter en vistelse norrut funderat på att faktiskt flytta dit, för det är så himla trevligt där, men jag är och har bara varit där när alla är lediga (lov/semester) och inte varit på plats året runt och fått se hur det verkligen är. 

Jag tror nämligen att jag hade haft svårt att få ihop vardagen bara med tanke på hur vädret med den mängd snö som kommer måste hanteras. Jag menar, ofta under vintern i Skåne väntar vi lite bara så har snön smält. Den logistik som behövs för att barn och en själv ska till skola och arbete, träning eller annat kräver en väl utvecklad projektledarkompetens inklusive en stor portion tålamod när vädrets makter släpper en meter snö på en dag. Utöver det blir jag beklämd när jag hör hur långt det kan vara till vårdcentral, KK och akuten – du måste verkligen kunna improvisera och vara flexibel för att det ska fungera. Frågan som gnager fortfarande är om vi måste ha det så här i Sverige – nu finns det även kurser i hur man föder barn i bilen … och varför är det så att det alltid är kvinnorna som får det jobbigast?! Borde vi inte ha en politik som bejakar boende på landsbygden? Då får vi nog arbeta lite hårdare på det – känner att jag får stå lite till svars för vad politiken har tagit för beslut, men det gör jag gärna – det här handlar om mina vänner som undrar. Tyvärr har jag inte bra svar alltid – det gör att jag känner att nu är ledigheten slut. Nu får vi ta tag i arbetet igen med att göra det bättre för våra invånare, både lokalt men även nationellt. Känner mig taggad inför morgondagens Familjedag i Folkets park, Kvinnoklubbens 110-års firande och kyrkovalet och allt annat som vi ska göra i höst 😃

”Hur var det nu då?!” – frågar jag på vägen hem. ”Fett nice!” Värdering gjord och levererad från baksätet. Skönt att höra att de yngre i familjen också uppskattar vårt avlånga land. Då fortsätter vi arbetet med att det ska få vara det också i framtiden 😊

Badsjö

”You can do it!”

”Don’t get lost!”

Hon har armpuffar, flytväst, baddräkt med volang, färgglada hårklämmor och är typ tre år gammal. Han är pappa som låter sin dotter bestämma hur och när det ska badas i sjön.

”That was a lovely swim. Nice and cool!” Dottern håller sin pappa hårt i handen och storler. De har precis klarat av dagens andra dopp på ca 10 minuter. Dottern är inte mycket för att ligga still och sola, men pappa travar glatt med vid varje förslag som dottern lägger fram.

Själv tycker jag först att pappa faktiskt kunde säga till dottern att gå själv, eller vänta lite mellan baden. Eller be mamma. 

Tills jag förstår att detta är den vecka som han har semester under året och kan då vara med sin dotter. Hon sover när han åker till jobb, och hon sover när han kommer hem. Under året träffas de knappast alls. Tror jag det att dottern får bestämma vad de ska göra 😊 Nu ska det sovas middag (har mamma bestämt – tycker dock det ser ut som att pappa behöver det) men sen ska det badas mera!