Lingon och blåbär

img_5909
Foto: Svante Tufvesson

Enligt en artikel i SDS nu i helgen så är det dags för oss svenskar att än en gång prova en ny diet. Nu handlar det om en antiinflammatorisk diet där vårt immunförsvar ska stärkas genom att äta livsmedel som ger positiva effekter på kroppen så som blåbär, lingon, ägg, sojabönor och fisk.

Jag får erkänna att jag tycker det är svårt att hantera denna nyhet efter veckan som gått med ny president i USA, skjutningar inom Sverige och utomlands, moderaternas utspel på nationell nivå tillsammans med vårt framtida behov av olika yrkesverksamma, upprustning av järnvägen, vår mellanlagring på kärnkraftsområden, skolans utveckling, bristen av bostäder och budgetbeskärningar.

Det är dock svårt att argumentera emot den nya dieten när familjen har en pigg gammelmormor på 93 år som bor i Norrland och har inte ätit annat – ja det skulle väl vara inslaget av nymodigheterna som sojabönor och gurkmeja i så fall men det kanske uppvägs av hjortron, surströmming och palt samt dagliga promenader sommar som vinter?!

Nu känns det nästan som en självklarhet att anamma dieten – kanske den även kan hjälpa till inom andra områden …

Vad innebär 2017?

fullsizeoutput_2

Man ska alltid reflektera över det gångna året – har någon klok person sagt – för att kunna blicka framåt inför det kommande. Då gör vi det 😊

I Kävlinge lägger de styrande ut de verksamheter de kan på entreprenad, lite konkurrens har aldrig skadat, men att ha det som ett stående alternativ och lösning när ekonomin tryter (eller idéerna) ifrågasätter jag. Frågan är också om det verkligen är lösningen på allt? Borde inte de styrande vara mer intresserade av att öka/höja utbudet inom den kommunala verksamheten (som man företräder som politiker) och satsa på att vara tex en attraktiv arbetsgivare och bli Skånes bästa boendekommun (ja visst ja, de målen har vi ju redan tagit i kommunfullmäktige)? Det har fått mig att börja fundera på vilka verksamheter måste kommunen satsa på? Enligt lag måste en kommun bistå med bland annat bygglov, miljöinspektion, överförmynderi, äldreomsorg, grundskola och förskola samt socialtjänst. Lägg där till fullmäktigemålen – att vara en attraktiv arbetsgivare och bli Skånes bästa boendekommun – så får vi se var vi hamnar.

Utifrån ovanstående resonemang behöver Kävlinge kommun satsa på:

– en ny översiktsplan (nuvarande är från 2010 och har inte blivit uppdaterad som man ska göra varje mandatperiod) som ger riktlinjerna för kommunens planering och arbete med markreserver, förtätning, detaljplaner och i förlängningen bygglov. I en översiktsplan, som är ett politiskt dokument, kan man föra in mål/direktiv som till exempel barnkonventionen, hållbarhet eller liknande direktiv. Kvintetten har inte lyckat att komma överens om detta inför denna mandatperiod, så vi har ingen gällande/förnyad översiktsplan, även om man inom förvaltningen arbetar med de underliggande dokumenten som exempelvis trafikstrategi.

– KKBs och KKLs uppdrag. Våra fastigheters skick ex våra förskolor, skolor, bad- och idrottshallar har föranlett oro, vilket kräver planering och investering för att lösa och beslut måste fattas. Ett varierat byggande av bostäder efterfrågas inom kommunen och där gör KKB satsningar för att möta delar av det, men vi ser att exempelvis införandet av LOV inom särskilt boende gör att satsningen på särskilt boende i Löddeköpinge (ex Möllebacken) skjuts upp, så även en satsning på Kullagården i Kävlinge. Vi i (S) ser ett behov av en fastighetsansvarig i kommunhuset för att vara en motpart till både KKB och KKL – men den satsningen fick vi avslag på av de styrande. Kvintetten visar inte heller på ett de kan lägga fram ett gemensamt förslag gällande bad- och idrottshallar. Vi i (S) menar även att kommunen måste vara vägledande när det gäller byggnation, för att ge ett incitament till privata satsningar, inte tvärt om.

– förskolans verksamhet som en del av det livslånga lärandet. Barngruppens storlek diskuteras ofta. Att den har en stor betydelse för barnets trygghet, utveckling och lärande vet vi samt personalens kompetens, personaltäthet, sammansättning och antal barn i grupperna, men hur diskuterar vi det i relation till inne- och utemiljön? Vi i (S) tänker fortsätta driva frågor om barngruppens och miljöns betydelse men även behovet av särskilt stöd redan i förskolan.

– skolrankingen i Öppna jämförelser (av SKL) där Kävlinge hamnade på plats 51 i jämförelse med det politiska målet som var plats 20. Som vi sagt tidigare är det ett fantastiskt arbete som vår personal inom skolan gör, men ur ett politiskt perspektiv uppnådde inte de styrande målet (som de själva satt) vilket vi vill uppmärksamma. Att sätta ett så pass högt politiskt mål måste innebära satsningar utöver det vanliga! Jag säger inte att det är lätt, speciellt med tanke på hur skolan har utvecklats till att kräva föräldrars engagemang för att eleverna ska kunna klara sig samtidigt som skolan ska vara kompensatorisk. Detta ger tillsammans ett ökat behov av resurser i form av stöd till elever OCH personal genom fler tjänster och yrkeskategorier – vilket vi i (S) efterfrågar men inte får gehör för.

– lönesättning som en del av att behålla befintlig samt rekrytera ny personal och är en del av att vara en attraktiv arbetsgivare. Kävlinge kommun som arbetsgivare måste vara konkurrenskraftig mot andra kommuner samt den privata sektorn. För mig har även en attraktiv offentlig arbetsgivare möjlighet till att erbjuda arbetstillfällen till de som står en bit från arbetsmarknaden samtidigt som flexibel service till kommuninvånarna ges. Detta blir svårt att genomföra när kommunal verksamhet läggs på entreprenad. Det har kallats av de styrande för att vilja detaljstyra att behålla verksamheter i kommunal regi men som vi i (S) ser det så handlar det om att ta ansvar.

– socialtjänsten som behöver gå igenom en förändring i enlighet med Arbetsmiljöverkets granskning, och kommunen som en attraktiv arbetsgivare. Givetvis handlar det om de anställdas trygghet och arbetssituation som måste säkras men även säkerställa servicen till kommuninvånarna. Nu när beslut är taget att införa LOV inom daglig verksamhet, så kommer vi i (S) att värdera och prioritera lokala företagare som kan anpassa sig efter brukarnas behov före stora företag utan lokal förankring, utan att för den skull prioritera bort den kommunalt drivna dagliga verksamheten.

Något de styrande inte pratar mycket om är Kävlinge som Ungdomskommun, där kommunen hamnade på plats 284. Eller nivån på förenings- och kulturbidrag. Ett av målen som är antagna av kommunfullmäktige är att Kävlinge ska bli Skånes bästa boendekommun. En viktig aspekt som kommuninvånarna framhåller är just förenings- och kulturlivet för att bestämma sig var man vill bo, för oss blir det då märkligt om inte satsningar på just det händer! Lokaler är en sak som kommunen tillhandahåller på olika sätt, men de måste fyllas av material, tränare, kompetensutveckling, tävlingar mm. Att detta måste värderas högre tycker vi är en självklarhet, oavsett om det är idrott, kultur eller annan form av verksamhet, men vi har fått ytterligare avslag på det av de styrande i kommunen.

Kävlinge kommun är inte heller den arbetarkommun den en gång varit, vilket det finns de som uttalar sig om som något negativt för oss socialdemokrater 😊 men det är jag inte orolig för. Idag ligger medelinkomsten för kommunens arbetsföra på en tredje plats i Skåne, vilket innebär flera saker för oss i (S). För det första att det blir ännu viktigare för oss att komma ihåg de som står utanför/längre ifrån arbetsmarknaden. För det andra innebär det också att de mjuka frågorna hamnar i fokus – för det är kvinnorna som har höjt nivån på inkomsterna samt sina krav och röster (sorry guys!). Vi ser också att kraven på en mångfald av fritidsaktiviteter har ökat, samt ett större engagemang i kulturutbudet inom kommunen. Kävlinge är idag också en pendlarkommun, vilket gör oss beroende av kollektiv- och biltrafik samt vägunderhåll och gc-leder. Detta är frågor som är självklara att driva för oss socialdemokrater, och då utifrån kommuninvånarnas vinkling, oavsett inkomstnivå. Vi tror att det finns ett ökat samhällsintresse och det vill vi ta tillvara på. Att lyssna på föreningsrepresentanter, pensionärer, småbarnsföräldrar, studerande, kulturtanter, arbetssökanden, ensamstående, sjuka, kollektivåkande, bilister och alla ni andra – är för oss det som ger oss mest! Denna bredd tycker jag även visar på ett intresse för och engagemang i kommunen som vi gärna representerar, men det kräver också att vi (S) steppar upp och lyssnar till vad som sägs. För mig är att vara kommunpolitiker att vara en representant för invånarnas vilja – och hur vet man vad människor vill om man inte frågar och lyssnar?!

Vad kommer 2017 att ha med sig? Det går aldrig att förutspå men vår plan är att driva frågor rörande:

– attraktiv arbetsgivare med allt vad det innebär inom alla de kommunala verksamheterna
– förskola och skola med fokus på dess kompensatoriska uppdrag och elevhälsan
– (ungdoms-)föreningar och deras behov
– framhålla kulturen och dess satsningar; uppvisning, vernissager, konserter, serier/ligor/LAN mm
– byggande (med fokus på hyreslägenheter, särskilt boende, LSS, förskolor och skolor samt bad- och idrottshall)

Vill bara ge de styrande en ”heads-up” för 2017 är inget mellanår med tanke på mandatperioden. Att argumentera med att man ärvt kulturer eller tillvägagångssätt fungerar kanske de första åren, men då vill vi påminna om att de styrande med M, L, C, och Kd (samt nu också med Mp) har haft 10 år på sig att göra förändringar – om de velat. 2017 är det året som de styrande måste visa vad de åstadkommit med sitt samarbete – för att kunna få väljarnas förtroende igen – eller ej.

Syskon (o)rättvisor

img_0057

”Ah meeen … ska inte han få betyg!? Så orättvist!” ”Han” i detta sammanhang är storebror i familjen som tar studenten till sommaren från det individuella programmet på gymnasiesärskolan och bedömningen av orättvisan uttalad av ett av hans syskon. Visst kan det verka grymt orättvist när betyg är det som framhålls som det viktigaste i skolan av både föräldrar, ansökningskrav, kompisar och lärare – och mycket arbete och ångest ligger bakom kanske inte helt önskvärda betygsnivåer – och så är det någon som inte behöver gå igenom denna process! För det handlade inte om att han inte fick betyg som alla andra utan att han slapp undan pressen – äkta syskonkärlek!

Problematiken är dock flerfaldig och blir lite märklig när vi i Sverige pratar om en skola för alla. Dagens skola har utvecklats till att kräva föräldrars engagemang så att eleven klarar av att ta sig genom skolan, hur kan då skolan anses vara kompensatorisk med det kravet och vad ger det för möjligheter för alla elever att utvecklas så långt som möjligt (enligt Skollagen)?! En för mig märklig utveckling och får mig att fundera på vad det är för skola vi vill ha egentligen? Alla barn har inte föräldrar som orkar eller kan engagera sig i skolan med allt vad det innebär, men själva sitter de på en enorm potential som inte kommer samhället till gagn – hur tänker vi då inför framtiden?

Det fria valet till gymnasiet gäller inte heller alla elever, och visst, gymnasiet är inte obligatoriskt (än) men det finns elever som inte har någon möjlighet till val, exempel de som har gått i särskolan och speciellt i träningsskolan. Några av anledningarna är att det inte anses möjligt att det sätts in de resurser som skulle behövas för att dessa elever skulle klara av att delta samt att det anses vara utanför deras förmåga att nå målen för utbildningen. Utbildningsmöjligheterna är också begränsade till några ställen med begränsat utbud, samt alla program ger inte betyg utan en bedömning av kunskaperna inom vissa ämnesområden utfärdas (där eleven alltså inte kan misslyckas och få ett motsvarande F) – därav den upplevda orättvisan inom familjen.

Det är även så att vissa elever med funktionsnedsättning har svårt att ens nå de lägsta betygskraven i grundskolan pga av sina funktionsmöjligheter, och vad är det för ett system i dagens välfärds-Sverige?! Vi har en myndighet för delaktighet och får en för jämställdhet – hur skulle det vara om vi samlade våra krafter och arbetade för jämlikhet istället?! Ett alternativ kanske tom skulle vara en skola för alla – och då menar jag alla – men jag vet inte om vi är mogna för det än, däremot hade jag hellre velat se den utvecklingen än den som vi ser och hör om idag.

Med bland annat detta i bagaget ser jag fram emot svaret från partistyrelsen på den motion jag nämnt tidigare att jag vill ta strid för på den kommande partikongre(S)en. Kan inte jag övertala med mina argument varför vi behöver se över betygssystemet så kan jag alltid skicka fram en skara syskon till elever som inte går ”i en skola för alla” – och som tycker att rättvisa ska skipas 🙂

http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-nya-betygssystemet-maler-sonder-vara-barn/
http://www.dn.se/insidan/relationen-till-lararen-paverkar-betygen-1/
Betygssystem som bäddar för misslyckanden
http://www.dn.se/insidan/samsyn-i-skolan-ger-bra-resultat/