Tänk om

Vad tar man med sig från ett verksamhetsbesök? Beror så klart på vem du är och var du varit, i detta fall kommunpolitiker som får en möjlighet till en inblick i kommunens äldreomsorg – och det är jag det som fick den möjligheten idag.

Det jag fortfarande är förundrad över så här några timmar efteråt är hur personalen får ihop dagarna. Låt mig försöka förklara. Jag ser planeringen för dagen och för veckan, dess bemanning och hur det ska förhålla sig till vårdtagarna och deras behov. Sen går vi ut i verkligheten, där händelser av både mindre och större betydelse kräver konstant uppdatering av planeringen. Det är här någonstans jag känner mig lite ”lost”, och börjar fundera på hur allt ska hinnas med, utan att tappa bort någon eller något. Jag – med min bristande erfarenhet och okunskap inom området – kan inte för mitt liv förstå hur personalen får det att gå ihop?! För vid givna hållpunkter så stämmer allt! Känns lite som magi, men jag ser ju också hur det handlar om ett arbetsteam som ställer upp för varandra, de har rutin och erfarenhet som grund, de arbetar metodiskt, rationellt och säkert genom olika arbetssituationer. Vårdtagaren är alltid i fokus.

Vid en oplanerad händelse blev en vårdtagare lite olycklig. Tänk om det bemötande som personalen då visade hade funnits inom fler områden!

”Vi reder det här tillsammans!”
”Du tar där och jag tar här!”
”Titta, det gick ju jättebra! Vad du kan!”

”Tack – vad ni är snälla som hjälper mig!”

”Tack själv – vi löste det ju tillsammans!”

Jag är tacksam för att jag fick denna inblick. Givetvis ser jag att lunchen ibland får vänta för personalen, den planerade utevistelsen med en vårdtagare blev en kortare runda i solen, tidspressen som ändå finns där och rekryteringsproblematiken – men jag ser även lusten till att göra bra ifrån sig och att hela tiden komma med förslag på förbättringar och lösningar!

Stort tack till Johannes Bragazzi och Veronica Persson – och deras arbetskamrater – mina guider för dagen inom Billingshälls verksamhet i Kävlinge🌹!

Måltidsservice

Är på ett verksamhetsbesök där måltidschef Marina Rahm och enhetschef Marie Svensson proffsigt presenterar Kävlinges måltidsservice när jag stöter på ingen mindre än äldste sonen 😃!

Både jag och han är där via våra uppdrag och båda uppskattar vi maten som serveras 👍🏻! 

Vikten av måltiden är i fokus i dagens presentation. Hur gör vi så att våra äldre får den näring de behöver?! Ingen lätt balans mellan de äldres individuella behov på den ena sidan och arbetsmiljö och rekrytering på den andra. Är lite impad faktiskt över hur Kävlinges måltidsservice har utvecklats 😃 och visst hänger det på eldsjälar – jag fick förmånen att träffa två idag!

Stort tack till Marina och Marie för idag – men även för det arbete som ni bedriver tillsammans med personalen 🌹!

När ni får Victors godkännande så blir det guldstjärna i kanten 😊!

Tur på landet …

Ska vi åka å fika 😃?!Det låter väl trevligt – om inte målet för fikan varit 130 mil bort 😳

Efter att ha sovit på saken så övervägde det trevliga med tanken på en roadtrip och en träff med vänner längden på avståndet.

Boendes i södra Skåne innebär att resten av Sverige är norrut – typ oavsett var man kör – dock är det en bit innan det blir Norrland.

”Våfflor till kaffet – vi är i Norrland 😃!”

Det är ett konstaterande som görs under resan norrut med bil. Vi börjar närma oss vårt resmål som är för oss långt hemifrån. Man kan även märka att vi definitivt inte är kvar i södra Sverige genom de varningsskyltar vi ser för älg, scooter och skidåkare och då menas viltövergång, scooterled över vägen samt skidspår över vägen 😳 (ok det är sommar men ändå).

”Drive in! De har Sibylla drive in!” – kommer det från baksätet i bilen. Yngsta sonen är superimpad. ”Det har vi inte hemma!” Och vi får givetvis bli imponerade av vad vi vill! Det jag själv uppskattar med att fara norrut – utöver den sociala biten – är solen, färgerna, sjöarna, tystnaden, träden men mest av allt höjden till himlen. Det är helt underbart!

Sverige visar sig från sin allra bästa sida under resan. Väl framme får vi plocka blåbär och skogsbär, klappa katten, bada i sjön, köra fyrhjuling, fika (så klart), få guidning av trakten, insupa luft, skog och landsbygd, och ”surra”. Det sista är nog som grädde på moset, det är då man pratar och berättar vad som hänt sen sist, skvaller och historier men även mer djupa funderingar byts.

Med 100% norrländska gener – dock uppväxt i Malmö – blir jag känslomässigt engagerad i landsortsfrågor, och då kanske inte alltid på saklig grund. Men många saker som vi pratar om har vi gemensamt i hela Sverige exempelvis bostadsbrist för ungdomar, vår infrastruktur, vården, vädret och utbildnings- och arbetsmöjligheter. Och det har varit flera gånger som jag efter en vistelse norrut funderat på att faktiskt flytta dit, för det är så himla trevligt där, men jag är och har bara varit där när alla är lediga (lov/semester) och inte varit på plats året runt och fått se hur det verkligen är. 

Jag tror nämligen att jag hade haft svårt att få ihop vardagen bara med tanke på hur vädret med den mängd snö som kommer måste hanteras. Jag menar, ofta under vintern i Skåne väntar vi lite bara så har snön smält. Den logistik som behövs för att barn och en själv ska till skola och arbete, träning eller annat kräver en väl utvecklad projektledarkompetens inklusive en stor portion tålamod när vädrets makter släpper en meter snö på en dag. Utöver det blir jag beklämd när jag hör hur långt det kan vara till vårdcentral, KK och akuten – du måste verkligen kunna improvisera och vara flexibel för att det ska fungera. Frågan som gnager fortfarande är om vi måste ha det så här i Sverige – nu finns det även kurser i hur man föder barn i bilen … och varför är det så att det alltid är kvinnorna som får det jobbigast?! Borde vi inte ha en politik som bejakar boende på landsbygden? Då får vi nog arbeta lite hårdare på det – känner att jag får stå lite till svars för vad politiken har tagit för beslut, men det gör jag gärna – det här handlar om mina vänner som undrar. Tyvärr har jag inte bra svar alltid – det gör att jag känner att nu är ledigheten slut. Nu får vi ta tag i arbetet igen med att göra det bättre för våra invånare, både lokalt men även nationellt. Känner mig taggad inför morgondagens Familjedag i Folkets park, Kvinnoklubbens 110-års firande och kyrkovalet och allt annat som vi ska göra i höst 😃

”Hur var det nu då?!” – frågar jag på vägen hem. ”Fett nice!” Värdering gjord och levererad från baksätet. Skönt att höra att de yngre i familjen också uppskattar vårt avlånga land. Då fortsätter vi arbetet med att det ska få vara det också i framtiden 😊